Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Den eviga nedstängningen – politiska missar i coronahanteringen leder till allt större frustration i Tyskland

Johnny Sjöblom.
Nu verkar i vilket fall som helst vintern ändå ta slut, men de dåliga coronanyheterna ser vi i Tyskland för tillfället inget slut på, skriver Johnny Sjöblom. Johnny Sjöblom. Kommentar

Med löften om vissa lättade restriktioner fortsätter coronanedstängningen i Tyskland fram till slutet av mars. Efter snart fem månader av restriktioner har kritiken mot de politiska beslutsfattarna blivit allt ljudligare. Flera missar i den tyska coronapolitiken har lett till att nedstängningen fortsätter och fortsätter och åter igen fortsätter.

Som tur är har vi i alla fall vårvädret. När solen skiner och kvicksilvret klättrar upp till omkring 20 grader känns plötsligt inte heller coronapandemin så värst närvarande.

Annat var det ännu för några veckor sedan då det verkade som om vintern och coronapandemin aldrig kommer att ta slut. Dystert vinterväder i kombination med dystra coronanyheter om tyskt vaccineringskaos och smittsamma virusvarianter piggade inte upp precis.

Nu verkar i vilket fall som helst vintern ändå ta slut, men de dåliga coronanyheterna ser vi i Tyskland för tillfället inget slut på.

Den omfattande nedstängning som gäller sedan mitten av december, och som startade som en lindrigare variant redan i början av november, är en nedstängning som fortsätter även då vintern nu övergår i vår.

Den här lördagen skriver vi den andra tyska nedstängningens 125:e dag, och vi har ytterligare minst 22 dagar framför oss.

Att vi fortsättningsvis sitter nedstängda börjar av allt fler tyskar ses som ett fullkomligt politiskt misslyckande.

Tvungen att besluta om lättnader

Under den gångna veckan slog de tyska delstaternas regeringschefer, under ledning av förbundskansler Angela Merkel, fast att den nu gällande nedstängningen fortsätter till den 28 mars.

Det här var redan n:te gången som man fattade ett liknande förlängningsbeslut, men nu med ett löfte om att det så småningom kan börja komma till mer omfattande lättnader av restriktionerna.

Bland annat ska fler butiker nu kunna öppna, alla barn ska igen kunna börja gå till skolan och de mycket strikta kontaktbegränsningarna (där man hittills har fått träffa högst en person utanför det egna hushållet) ska börja luckras upp.

Men att det i ett skede när de tidigare fastslagna målen inte är nådda och i ett läge där coronasiffrorna igen stiger överhuvudtaget bestäms om lättnader i restriktionerna hänger enbart ihop med att politikerna inte längre har något annat val.

Det sega och utdragna coronamötet som hölls i onsdags genomfördes under en enorm yttre press.

Det är nämligen så mycket som har gått fel under den tyska coronavintern att många såg mötet som en sista chans att ge en alltmer coronauttröttad befolkning åtminstone något slags perspektiv för den närmaste framtiden.

De två delstatsval som närmar sig om en dryg vecka bidrar säkert också till att man nu var tvungen att komma med en signal om vissa lättnader.

Restriktioner av annan kaliber

De skärpta restriktioner som Finland är på väg mot ser åtminstone på förhand inte ut att bli något ens nära jämförbart med det som har varit gällande i Tyskland under de senaste månaderna.

Julen och nyåret firades under strikta kontaktbegräsningar och med nattliga utegångsförbud. Julkyrka och nyårsfyrverkerier fick år 2020 ge vika för coronapandemin.

Skolorna och daghemmen har varit mer eller mindre stängda under största delen av vintern och vinterlov har inhiberats för att folk striktare ska hålla sig hemma. Inte för att skidbackar, badhotell eller andra resmål ens skulle ha varit öppna.

Utöver det sedan våren 2020 gällande munskyddstvånget i butiker och allmänna kommunikationsmedel har tvånget efter hand utvidgats – nu är det till exempel på många håll endast andningsskydd av FFP2-standard som duger.

För tillfället är det dessutom plikt att bära munskydd också utomhus då man besöker tyska stadskärnor. I Hamburg utvidgade man plikten att gälla också livligt besökta parker.

I Düsseldorf är det på sina håll för tillfället förbjudet att jogga utan munskydd och det råder också ett förbud att överhuvudtaget stanna upp på platser som vanligtvis är välbesökta, till exempel stranden vid floden Rhen.

Utegångsförbuden under kvällar och nätter har länge fortsatt att gälla, men de har mer eller mindre saknat större betydelse då det egentligen inte har funnits något att göra under kvällar och nätter – det mesta har ju varit stängt.

På listan över det som är stängt hittar man förstås de flesta butikerna, men också caféer, restauranger, barer, klubbar, hotell, bastun, simhallar, gym, skidcenter, alla övriga idrottsanläggningar, biografer, bibliotek, arkiv, muséer, konsthallar, nöjesfält, bordeller, tatueringsstudior ... Listan kunde göras mycket längre.

Till saken hör också att de allra flesta tillställningar är förbjudna, samt att all föreningsverksamhet står still. Föreningsliv är endast möjligt på distans och digitalt.

Hit men inte längre

Den tyska coronabekämpningens utan tvekan starkaste aktör har hittills varit den tyska befolkningen. Den allra största majoriteten av tyskarna har villigt ställt sig bakom och följt de regler och restriktioner som gång på gång har skärpts.

Jo, alla jag känner klagar, gnäller och besvärar sig, men samtidigt har man bitit ihop och fortsatt i förhoppningen om att det i något skede blir bättre. Men i något skede är förstås gränsen nådd. Och där är vi nu.

Tack, lovord och vädjanden väger inte längre värst tungt om man samtidigt har känslan av att de som leder landet och coronapolitiken samtidigt inte har läget överhuvudtaget under kontroll – och just den här kontrollförlusten har i Tyskland blivit alltmer tydlig under de senaste veckorna.

En opinionsmätning från den gångna veckan pekar på ett allt större missnöje.

Även om en majoritet av befolkningen fortsättningsvis är av åsikten att de nuvarande coronaåtgärderna är rimliga eller till och med kunde vara striktare, faller domen på andra punkter mycket hårdare.

Av de tillfrågade är 65 procent missnöjda med hur åtgärderna förklaras och motiveras, 67 procent är missnöjda med hur skolgång och dagvård har organiserats, 69 procent ser brister i stöden till företag och företagare och nästan 75 procent är missnöjda med hur vaccineringen har skötts.

Hundratusentals vaccindoser oanvända

Att EU har misslyckats i sin vaccinpolitik är förstås inte direkt den tyska regeringens fel, men samtidigt personifieras förstås det här misslyckandet i den tyska kristdemokratiska kommissionsordföranden Ursula von der Leyen.

Att det till en början skulle gå långsamt och finnas endast begränsat med vaccin till förfogande visste också alla i Tyskland, men att hundratusentals doser i något skede skulle stå oanvända var det nog ingen som hade räknat med.

Att endast en bråkdel av Astra Zenecas vaccindoser har kommit till användning hänger till en del ihop med negativ och det som har visat sig vara felaktig medierapportering om vaccinet, men i första hand på de tyska myndigheterna.

I motsats till vad man har gjort på annat håll slog den tyska vaccinkommissionen till en början fast att Astra Zenecas vaccin endast lämpar sig för under 65-åringar.

Beslutet ledde till kaos då man i stället för att vaccinera över 80-åringar var tvungen att börja leta fram yngre personer ur fastslagna riskgrupper.

I stället för att spontant prioritera andra grupper eller att ändra på den fastställda vaccineringsordningen har man fortsatt att vaccinera begränsat.

Det här trots förslag om att i stället börja vaccinera lärare och dagispersonal eller genomföra heltäckande vaccineringar i hårt smittodrabbade regioner.

Efter mötet i onsdags har Astra Zenecas vaccin nu fått grönt ljus för att användas också i de äldsta åldersgrupperna.

Den långsamma vaccineringstakten ska också försnabbas genom att företags- och husläkare ska börja sköta vaccineringar. Något som åtminstone husläkarna redan en längre tid har sagt sig vara beredda att göra.

Samtidigt vill man också förlänga tidsintervallet mellan de två vaccineringsgångerna för att i det här skedet ha mer vaccin till förfogande.

Går långsamt med snabbtester

Där man eventuellt nu håller på att få rätsida på vaccineringarna har Tyskland samtidigt ett annat problem där ingen lösning ännu är i sikte.

Med snabbtester vill man se till att skolor och daghem ska kunna hålla öppet också då incidenstalen är rätt höga. Problemet är bara att det inte har funnits några snabbtester att få.

För några veckor sedan meddelade hälsominister Jens Spahn att det från och med den första mars kommer att erbjudas gratis snabbtester för alla. Några dagar senare visade det sig att tidtabellen inte håller och att det saknas en strategi för hur testen ska genomföras.

Där vissa butiker börjar sälja snabbtester nu på lördagen har det ändå visat sig att det tyska hälsoministeriet för egen del hittills inte överhuvudtaget har beställt några tester.

En arbetsgrupp, ledd av Spahn, ska nu se till att få ordning på situationen, men att det i Tyskland finns förutsättningar för masstestande före april är uteslutet.

Exporten drar, men digitaliseringen släpar efter

Där vaccin och snabbtester är de mest akuta problemen har det gångna året samtidigt också på många andra punkter avslöjat att Tyskland verkar saknar verktyg att hantera pandemin och dess samhälleliga följder, eller åtminstone är de här verktygen väldigt ovassa.

De tyska exportföretagen och den tyska ekonomin har visserligen klarat sig rätt bra genom krisen och samtidigt har man lyckats väl med att säkra arbetsplatser. Samtidigt finns det också en hel del brister.

De stöd som har utlovats för företagen, i första hand för restauranger och hotell, har betalats ut med lång fördröjning och byråkratin däromkring är enorm.

Den relativt dyra corona-app, som skulle hjälpa att spåra upp smittokedjor, har visat sig vara värdelös och är i dagens läge sedan länge bortglömd.

De regionala myndigheterna, som sammanställer listorna över nyregistrerade coronafall, har under det gånga året delvis fortsatt att leverera sina listor till den tyska smittskyddsmyndigheten över fax.

Skolgången på distans har försvårats för miljontals skolelever på grund av att digitaliseringen släpar efter – inte bara i skolorna, utan överallt i samhället.

I allt det här spelar förstås också förbundskansler Angela Merkel en central roll.

Under de 16 år som Merkel har styrt landet har digitaliseringen, som i hög utsträckning kunde hade hjälpt till att hantera pandemin, ständigt torpederats, skriver kolumnisten Sascha Lobo i tidningen Der Spiegel.

Också år 2021 är Tyskland alltså på många sätt en digital öken mitt i Europa.

Fel tidpunkt att öppna upp?

I skuggan av problemen med vaccinering och testning kritiseras Merkel också för en viss enkelspårighet. Hon har till exempel varit mycket benägen att lyssna på de experter som, liksom hon, anser att nedstängning är den enda fungerande lösningen.

Hennes främsta mål har varit att sträva efter lägre incidenstal för att på så sätt kunna garantera att de regionala myndigheterna klarar av att spåra smittokedjorna.

Problemet har ändå hela tiden varit att de hopplöst överbelastade myndigheterna misslyckades med den här uppgiften redan under sommaren och hösten då talen var betydligt lägre än de som man nu har eftersträvat.

På den här punkten verkar också Merkel nu ha gett upp. Då hon ännu för några veckor sedan slog fast att incidenstalet måste ner under 35 innan man kan börja öppna upp i större skala är det här längre inte något krav.

Utan en fastslagen teststrategi, med långsam vaccineringstakt och med åter stigande coronasiffror och incidenstal ska Tyskland nu under de kommande veckorna öppnas upp.

Bäddat för en tredje våg, fler coronarelaterade dödsfall och mer nedstängning, eller?

Läs också