Hoppa till huvudinnehåll

Efter 95 år i Finland har Jutta Zilliacus inte förlorat sitt estniska självförtroende: “Jag har aldrig varit blygsam”

Jutta Zilliacus gästar Daniel Olin.
"Jag vill leva länge för jag är nyfiken på hur det går och hur det blir här i världen", säger Jutta Zilliacus som i år fyller 96. Hon fick sin första coronaspruta redan i januari. Jutta Zilliacus gästar Daniel Olin. Bild: Yle/Barbro Ahlstedt Jutta Zilliacus

Det liv som Jutta Zilliacus i dag kan blicka tillbaka på är ingenting som hon hade kunnat föreställa sig som ung. För henne skulle Helsingfors bara vara en språngbräda vidare ut i världen, men vinterkriget kom emellan. “Fast det har gått bra så här också”, konstaterar hon.

Uppväxten i det krigstida Helsingfors säger Jutta Zilliacus var traumatisk, men att hon hoppades och trodde att det skulle bli bättre. Den 15-åriga Jutta vågade drömma om att bege sig ut i Europa, och hon förberedde sig för ett liv i Frankrike med hjälp av sin gudmor som lärde henne franska.

I efterhand medger hon att det var naivt.

– Femtonåringar på den tiden var barnungar, vi var inte lika fullfjädrade som femtonåringar är i dag. Vi väntade bara på fred och på att allt skulle bli underbart. Vi i var egentligen inte så intresserade av världen runtomkring oss.

Kriget fortsätter

Att leva avskild från det som pågick runt om i Europa konstaterar Zilliacus att i dag inte längre skulle vara möjligt då informationen i dagens samhälle färdas så snabbt.

Men verkligheten kom även ikapp henne och resten av Tyska skolans elever sommaren 1941.

– När fortsättningskriget började var vi nog väldigt skrämda. I synnerhet jag med min estniska bakgrund var fruktansvärt rädd för att vi skulle bli ockuperade som de baltiska länderna på den tiden.

Ett år av sitt liv är mycket för en tonåring.

Vinterkriget och fortsättningskriget tog sammanlagt fem år av hennes ungdom, och hennes tankar går till de unga som i dag växer upp med coronapandemin ständigt närvarande sedan ett år tillbaka.

Fastän Zilliacus säger att hon inte kan jämföra krigsåren som hon upplevde under sin ungdom med den pågående coronapandemin, så sätter alla kriser sina spår. Särskilt när man är i en viss ålder.

– Nog har ju ungdomarna redan förlorat ganska mycket. Ett år av sitt liv är mycket för en tonåring, säger hon.

Livet blir finlandssvenskt

Krigen som präglade Zilliacus ungdom blev orsaken till att hon stannade kvar i “lilla Finland”, som hon kallar det. Det var inte bara hennes planer om att flytta till Frankrike som grusades. Hela familjen hade planerat att återvända till Estland, men ett lämpligt skede uppstod aldrig.

Med åren har den finländska identiteten växt sig starkare, men sitt estniska ursprung har hon inte glömt bort, och vill inte heller glömma.

– Esterna är inte alls så där “ursäkta att jag finns till” och “bäst att tiga” som man är i Finland. I Finland ska man vara blygsam och anspråkslös, men ester är inte sådana och jag har då aldrig varit nöyrä, utbrister hon.

Jutta Zilliacus gästar Daniel Olin.
Jutta Zilliacus gästar Daniel Olin i vårsäsongens första avsnitt. Jutta Zilliacus gästar Daniel Olin. Bild: Yle/Barbro Ahlstedt Jutta Zilliacus

Under uppväxten gick Zilliacus i Tyska skolan i Helsingfors och hon kom i kontakt med både svensk- och finsktalande, men hon rörde sig i första hand inte i finlandssvenska kretsar förrän sommaren 1944.

– Jag var på väg på fest till en finsk nation där min bror var men på vägen mötte jag min väninna Kyllikki Forssell, berättar hon.

Vad ska du dit och göra? Kom till Nylands nation, där finns snygga killar, lockade väninnan.

Det låter bra, tänkte Jutta och följde med.

Den kvällen träffade hon Benedict Zilliacus, som hon berättar att hon blev galen i efter den där första kvällen på Nylands nation. Det visade sig att de vuxit upp i samma kvarter på Skatudden, men rört sig i helt olika kretsar.

– Men han blev inte alls galen i mig. Han tyckte bara att jag var en rolig tjej, så jag fick jobba för det i fyra år, skrattar hon åt minnena.

Fast hon var tvungen att kämpa i några år med att charma Benedict, hann hon och Benedict ändå vara gifta i över 60 år och få en son tillsammans.

JUTTA ZILLIACUS

Jutta Armelle Zilliacus (f. Kingo) föddes till estniska emigranter den 25 juli 1925 i Helsingfors. Hemspråket var estniska och det var först vid tio års ålder som Jutta blev finsk medborgare.

Hennes föräldrar kom från Estland och hade flytt från S:t Petersburg 1917 undan ryska revolutionen. “Det var meningen att vi skulle flytta tillbaka till Estland, men så kom vinterkriget.”

Efter att Jutta blev student vid Tyska skolan i Helsingfors 1944 studerade hon språk och musik vid Sibelius-Akademin.

1949 gifte hon sig med journalisten och författaren Benedict Zilliacus (1921-2013). Paret har en son, Stefan.

Listan över Juttas förehavanden är lång: journalist, samhällsdebattör, skådespelare, mannekäng, riksdagsledamot för SFP i tre perio­der under åren 1975–1987, radio- och tv-profil. Hon har även etablerat sig som självbiografisk författare.

Kuriosa: Tillsammans med Armi och Viljo Ratia var Jutta med och grundade det företag som i dag är känt som Marimekko. Företaget finansierades med paret Ratias barnbidrag. Året var 1951.

En röst i tiden

Med Benedict kom det finlandssvenska in i Juttas liv, men det var med politiken som hon började röra sig i de finlandssvenska kulturkretsarna som hon med tiden blev en självklar del av.

Hon hade redan tidigare gjort sig ett namn på scenen, trots att planen aldrig egentligen var att bli skådespelerska.

– Jag tyckte om att uppträda, jag tyckte om att synas och jag var en linslus. Jag var lite som Jörn Donner och var mitt i alltsammans.

Arkivbild på Jutta Zilliacus
Efter en tid ville Jutta Zilliacus göra sin egen röst hörd och det gjorde hon genom att skriva. Något som hon alltid hade tyckt om att göra. Arkivbild på Jutta Zilliacus Bild: Esa Pyysalo/Svenska centralarkivet Jutta Zilliacus

Om åren på scenen säger Zilliacus att det var roligt så länge det varade, men att hon med tiden ville använda sina egna repliker och inte upprepa vad som skrivits i rollhäftet.

Showen fortsatte i riksdagen

Från 1950-talet och framåt blev Zilliacus egen röst allt mera tydlig i den finlandssvenska debatten. Särskilt när det gällde frågor som rörde familjepolitik och jämställdhet.

Skådespelartalangerna visade sig dessutom vara användbara även inom politiken.

– Det var jättebra att ha i riksdagen och jag njöt av att kunna uppträda där. Då blev jag Lilla My igen, säger hon och hänvisar till när hon spelade Lilla My på Lilla teatern i Vivica Bandlers regi på 1950-talet.

Efter att den ursprungliga konstellationen av radioprogrammet De äldres råd i Yle Vega lades ner 2019 har Zilliacus inte längre något forum för sina åsikter, men åsikterna har inte försvunnit någonstans försäkrar hon.

de äldres råd
Den ursprungliga konstellationen av De äldres råd bestod av Jutta Zilliacus, Per-Erik Lönnfors, Ralf Friberg och Geo Stenius. Här är rådet samlat 2018. de äldres råd Bild: Miiku Lehtelä Jutta Zilliacus,Ralf Friberg,Per-Erik Lönnfors,de äldres råd

Hon medger ändå att hon inte längre låter sig jagas upp på samma sätt när människor uttrycker dumheter. Och det är kanske lika bra så.

Då hon tidigare kunde ta en drink för att lugna nerverna är hon i dag tvungen att avstå.

– Nu måste jag på grund av min elaka rygg äta värkmedicin och det går inte ihop med drinkar, men jag saknar min Dry Martini så!

Jutta Zilliacus gästar Daniel Olin i kväll klockan 20.00 på Yle Fem och på måndag 8.3 kan en längre version av intervjun höras på Yle Vega klockan 19.22.

Se hela intervjun med Jutta Zilliacus på Yle Arenan och hör fler anekdoter från hennes långa och spännande liv:

Läs också