Hoppa till huvudinnehåll

Maria bloggar om sin mammas missbruk: "När hon var full smakade maten konstigt"

maria hagberg
Nu när jag har bearbetat allt jag varit med om har jag kommit till ett ställe där jag kan använda mina erfarenheter till något bra, istället för att bara ha dem som en klump dåliga minnen, säger Maria Hagberg som bloggar om sin mammas missbruk. maria hagberg Bild: Yle/Matti Palmu alkoholism,missbruk

När Maria Hagberg bloggar om sin mammas missbruk är det ingen hämndaktion. Istället vill hon hjälpa andra och få folk att känna sig mindre ensamma.

Maria skulle heller aldrig blogga ifall hennes mamma Maj-Britt Ekblad inte var okej med det. Förstås känns det inte helt bekvämt att läsa om vad barnen varit med om när hon varit påverkad, men Maj-Britt säger samtidigt att hon förstår sin dotter till hundra procent och att allt Maria skriver på bloggen är sanning.

Sådant som Maj-Britt aldrig kan göra ogjort, hur mycket hon än vill det.

Se programmet "Bara en liten öl" om Maria och hennes mamma på Arenan:

- Jag tyckte ofta att jag var en snäll och rolig mamma, säger Maj-Britt. Men det var jag ju inte då jag drack.

Själv tänkte Maria redan som barn att det måste finnas en mening med allt hemskt som hände. Att hon en dag skulle kunna använda sin erfarenhet för att hjälpa någon annan.

- Den tanken gjorde att jag orkade med de jobbiga stunderna då mamma var full, minns Maria.

- Att om jag bara kan hjälpa någon tack vare det här, då är det faktiskt värt det.

maria och johanna som barn
Jag och min syster Johanna hade en helt vanlig barndom fram till att mamma började dricka då jag var sex år gammal, säger Maria. Det är säkert därför som det ändå gått så bra för oss, för att anknytningen blev så pass bra till både mamma och pappa. maria och johanna som barn Bild: Yle/Matti Palmu barndom,Psykiskt trauma

Bloggen Maskrosbarnet kom till strax innan en period av ångest, då Maria förstod att hon behövde börja bearbeta alla tidigare trauman som långsamt kommit ikapp.

Maria beskriver ångesten som ett slags scenskräck i vardagen. En rampfeber som var påslagen från morgon till kväll och som gjorde allting omöjligt. Till och med att borsta tänderna blev övermäktigt.

- Jag kände mig så overklig på nåt vis, och alla sinnesintryck blev för mycket. Det var för ljust, det var för mycket ljud.

Bloggen blev ett botemedel

Förutom terapi och medicin blev också bloggandet ett botemedel. För även om hon skriver den mest för andras skull har många inlägg också haft stark inverkan på henne själv.

- Det var en grej som dök upp i mitt minne med jämna mellanrum genom åren. Men efter att jag skrivit om det på bloggen var det som att det plötsligt försvann. Det kom aldrig upp i mitt minne igen efteråt. Det fick ett avslut.

För Maria spelar det ingen roll om det bara är en person som läser hennes blogg, eller flera hundra. Om någon läser och känner sig lite mindre ensam har det redan varit värt det.

höstlöv
Alla som växer upp med någon som missbrukar vänjer sig vid att det är katastrof mest hela tiden, säger Maria. Att man har ambulansen på besök, att föräldern skadar sig så allvarligt att den måste åka till sjukhus, att man inte vet om den kommer att leva nästa dag eller inte. höstlöv Bild: Yle/Matti Palmu Höstlöv,diktare

När Maria var sju år gammal var hon livrädd för att somna, för hon trodde att hon skulle dö om hon blundade. Sådana saker var Maria alltid van vid att kunna prata om med sin mamma, men det gick inte när hon drack.

- Det är aldrig samma sak att prata med en onykter person som med en nykter, säger Maria.

- Det är som att man inte når fram. Reaktionen blir så mycket svagare på nåt sätt och om jag nämnde min oro för henne viftade hon bara bort det och sa att jag var överkänslig.

Sovtid klockan sex

I början förstod varken Maria eller hennes syster Johanna ens att deras mamma drack, de bara märkte att hon ibland blev lite konstig.

Som då de fick gå och lägga sig redan klockan sex på kvällen, fast de inte alls var trötta. Eller då hon plötsligt flyttade hemifrån, ihop med en sambo som också hade alkoholproblem.

- Då stod jag med cykeln på vägen och bara skakade, säger Maria.

- Det är det enda jag minns från den dagen. Hur jag darrade i hela kroppen.

Maten smakade annorlunda

Mamman och hennes nya sambo tyckte om att laga mat, och även om maten aldrig blev dålig, och fastän ingredienserna också var bra, så smakade det alltid annorlunda då de druckit.

- Balansen blev inte rätt på nåt sätt, minns Maria.

- Så då blev också själva matsituationen konstig.

maria, johanna och deras mamma maj-britt
Maj-Britt Ekblad har skrivit hela sitt liv och också givit ut två diktböcker. Här läser Maria, Johanna och Maj-Britt igenom några av hennes tidigare alster. maria, johanna och deras mamma maj-britt Bild: Yle/Matti Palmu alkoholism

Dikt av Maj-Britt Ekblad, tillägnad döttrarna:

Ni ser på mig med så olika ögon.
Själv ser jag på er med självklar uppriktighet.
Jag analyserar er inte, jag dömer er inte,
jag tar er bara för dem ni är.
Olika personligheter, med eventuella fel och brister.
Med allt det positiva som ni utstrålar.
Men fram för allt med stor människokärlek.
Så vill jag att ni också försöker se på mig.

Pappa blev den stabila punkten

Då Marias blogg mest handlar om missbruket skriver hon automatiskt mycket om sin relation till just Maj-Britt, och det gör att hennes pappa faller i glömska ibland, eller onödigt ofta, tycker Maria.

- För i själva verket är det ju tack vare honom som både jag och Johanna är där vi är idag, säger Maria som pluggat utvecklingspsykologi och arbetar som skolgångsbiträde i Vörå.

Deras pappa såg till att flickorna fick samtalsstöd i olika former under hela uppväxten, och valde själv att vara nykter för att barnen skulle känna sig trygga.

- Innan skilsmässan var det mamma som tog hand om oss till nittio procent, men när hon började dricka tog vår pappa över hela ansvaret och tog inte ens en öl på över tio år.

- Han har alltid funnits där. På alla föräldramöten, alla julfester, alltid när vi inte kunde sova.

marias mamma maj-britt
Man förstår inte hur det river en ända in i själen, säger Maj-Britt. Man måste få lugn och ro, och det tänkte jag att ölen gav mig. Det gör så ont att barnen behövt gå igenom det här. Men samtidigt kan jag uppleva förlåtelse från deras sida. marias mamma maj-britt Bild: Yle/Matti Palmu Mamma,förståelse

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro