Hoppa till huvudinnehåll

Netflix dominerar vårens galasäsong – blir dessa filmer även Oscarsnominerade?

Chadwick Boseman poserar framför ett piano i filmen Ma Rainey´s Black Bottom.
Oscar nästa för dubbelvinnaren? Chadwick Boseman har postumt belönats med en Golden Globe och en Critics Choice Award för sin insats i "Ma Raineýs Black Bottom" (bilden). Nominerad var han också för "Da 5 Bloods". Chadwick Boseman poserar framför ett piano i filmen Ma Rainey´s Black Bottom. Bild: David Lee/NETFLIX Chadwick Boseman,Ma Rainey's Black Bottom

2020 var biopremiärerna få och omställningarna många. I backspegeln framstår streamingtjänsten Netflix som den stora vinnaren. Här är fem exempel som det talas om inför Oscarsnomineringarna den femtonde mars.

The Trial of the Chicago 7, regi: Aaron Sorkin

I augusti 1968 urartar en demonstration mot Vietnamkriget i sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Några månader senare ställs sju personer inför rätta för att ha anstiftat bråket.

Aaron Sorkins verklighetsbaserade rättssalsdrama levereras av en stjärnspäckad ensemble.

Profiler som Sasha Baron Cohen, Mark Rylance, Eddie Redmayne och Joseph Gordon-Levitt tar ut svängarna kring Sorkins kännspakt snärtiga dialoger.

Förhörsscen i rättssalen i filmen The Trial of the Chicago 7.
A few good men? Joseph Gordon-Levitt och Sasha Baron Cohen i rättssalen. Förhörsscen i rättssalen i filmen The Trial of the Chicago 7. Bild: NICO TAVERNISE/NETFLIX The Trial of the Chicago 7,Joseph Gordon-Levitt,Sacha Baron Cohen

Det här är en välspelad och underhållande film för den som är intresserad av verbala krig i rättssalen och/eller 1960-talets medborgarrättsrörelse.

Helheten är ändå så slipad att man inte för ett ögonblick glömmer att The Trial of the Chicago 7 är en Film - inte verklighet.

Filmen hade biopremiär i Finland i oktober. Den fick fyra Golden Globe-nomineringar (vann för manus) och tävlade om sex Critics Choice Awards (vann för klipp och skådespelarensemble).

Da 5 Bloods, regi: Spike Lee

Fem decennier efter krigsslutet återvänder fyra svarta Vietnamveteraner till djungeln för att hämta hem kvarlevorna efter en stupad broder.

Väl framme visar det sig att resan handlar om mer än en hedersbetygelse och innan de hunnit gräva klart utbryter fullt krig inom gruppen - vem har rätt till vad och vems fel är det att världen ser ut som den gör?

Pappa Paul försöker lugna sonen David genom att hålla hårt om hans huvud.
Från far till son. David (Jonathan Majors) kommer snart att inse att pappa Paul (Delroy Lindo) inte alls lämnat Vietnam bakom sig. Pappa Paul försöker lugna sonen David genom att hålla hårt om hans huvud. Bild: DAVID LEE / NETFLIX Jonathan Majors,Delroy Lindo,Da 5 Bloods

Det här är en film som börjar mycket lovande. Med ett intrikat upplägg, bra skådespelare och en avväpnande jargong verkar det vara bäddat för en lagom obekväm studie i rasism och politiska sanningar.

Men någonstans halvvägs ändrar Lee både riktning och tonfall och låter det hela utvecklas till ett splatterbetonat Tarantinoliknande inferno. Utan humor.

Och då hjälper det inte att Jasper Pääkkönen tillåts slänga in ett par repliker på finska.

Filmen var nominerad i sex kategorier i samband med Critics Choice Awards medan den helt oväntat blev utan Golden Globe-nomineringar.

Ma Rainey’s Black Bottom, regi: George C. Wolfe

Om man vill spinna vidare på temat svart utsatthet kan man med fördel kasta sig in i historien om bluesmusikens moder Ma Rainey.

Filmatiseringen av Ruben Santiago-Hudsons pjäs för oss till en nedgången skivinspelningsstudio i 1920-talets Chicago.

Här samlas ett gäng musiker till en session som färgas av gnisslet mellan Ma Rainey och trumpetisten Levee Green som har nya idéer när det gäller arrangemangen.

Närbild av en sjungande Viola Davis som Ma Rainey.
En stjärna tar sig ton. Viola Davis spelar titelrollen i Ma Rainey´s Black Bottom. Närbild av en sjungande Viola Davis som Ma Rainey. Bild: David Lee / Netflix Ma Rainey's Black Bottom,Viola Davis

I skuggan av de mentala styrkemätningarna glimmar det till av plågsamma påminnelser om den brutalitet och smärta som ligger inbakad i musiken.

En välspelad och stramt hållen helhet som lever på Viola Davis och Chadwick Bosemans insatser i huvudrollerna. Dessvärre kvävs fläkten av äkta liv av ett statiskt upplägg som påminner om teaterarvet.

Filmen nominerades till två Golden Globes (Boseman vann för bästa manliga skådespelare i dramaroll). Under Critics Choice Awards var den aktuell i åtta kategorier och vann för kostym, smink och manlig huvudroll.

News of the World, regi: Paul Greengrass

Inbördeskriget är över och den forna sydstatsbefälhavaren captain Kidd försörjer sig genom att resa från stad till stad som nyhetsuppläsare.

Ute i vildmarken möter han en liten flicka som vuxit upp hos Kiowastammen - trots att hon har tyskt ursprung. Motvilligt åtar sig Kidd att försöka återförena henne med den nybyggarsläkt hon kidnappats ifrån.

Tom Hanks och Helena Zengel i filmen News of the world.
Goda nyheter för Netflix.Tom Hanks och Helena Zengel spelar huvudrollerna i News of the World. Tom Hanks och Helena Zengel i filmen News of the world. Bild: UNIVERSAL STUDIOS/NETFLIX News of the World

Trots åldersskillnaden, kulturkrocken och bristen på ett gemensamt språk lär den udda duon långsamt känna varandra och utvecklar en ömsesidig respekt.

I samma veva ökar åskådarens respekt för både Tom Hanks och den tyska stjärnan Helena Zengel (f 2008) som slog igenom i System Crasher (2019).

Regissören Greengrass är känd för att skapa rörelse och dramatik både inom enskilda bilder och genom snabba klipp. Men här trappar han ner tempot - utan att för en sekund tappa greppet om tittaren.

News of the World är en på alla sätt njutbar västernfilm kryddad med en försynt påminnelse om betydelsen av pålitliga nyheter.

Filmen nominerades till två Golden Globes och sju pris i samband med Critics Choice Awards.

Mank, regi: David Fincher

Året är 1940 och underbarnet Orson Welles har fått fria händer som filmskapare. Regissera kan han - men nu behöver han en bra story.

Resolut anlitar han den försupna manusförfattaren Herman J. Mankiewicz som snabbt totar ihop ett drama.

Ett drama om en maktgirig man vid namn Kane. Charles Kane.

David Finchers filmatisering av sin fars (Jack Fincher) manus är en dröm för vilken filmnörd som helst. Här återskapas 1940-talets Hollywood in i minsta detalj.

På bilden bioplanschen för filmen "Mank" som berättar historien om hur manuset till Citizen Kane blev till. Bilden är svartvit och man ser huvudpersonen spelad av Gary Oldman gå på en filminspelning, i bakgrunden syns en vitklädd kvinna.
Visuellt godis. David Fincher hyllar det gamla Hollywood med Mank. I titelrollen ses Gary Oldman. På bilden bioplanschen för filmen "Mank" som berättar historien om hur manuset till Citizen Kane blev till. Bilden är svartvit och man ser huvudpersonen spelad av Gary Oldman gå på en filminspelning, i bakgrunden syns en vitklädd kvinna. Bild: NETFLIX © 2020 Mank

De svartvita bilderna, kameravinklarna, replikerna - ja till och med skådespelarnas tonfall - är som hämtade ur Citizen Kane (1941) och andra samtida filmer.

Även om både Gary Oldman och Amanda Seyfried mötts med rungande applåder för sina skådespelarinsatser så är Mank framförallt en stiluppvisning av en regissör med känsla för det förflutna.

Det här är en av de visuella smällkarameller som lidit allra mest av att förpassas till en liten skärm. Den behöver en stor duk, en mörk sal och en publik som älskar doften av en biosalong.

Punkt.

Filmen hade biopremiär i Finland i november. Den nominerades till sex Golden Globes och tolv pris i samband med Critics Choice Awards (vann för bästa scenografi).

Läs också