Hoppa till huvudinnehåll

Nightbird inspireras av de märkliga liv som de tidiga blueskvinnorna levde och sjunger om hur det känns att drunka

- Jag tror ju att alla i något skede har tänkt på hur man sku ta livet av sig...

Årklykorna gnisslar oregelbundet, bjuder på motstånd. De låter som ooljade gångjärn, som en dörr i ett gammalt hus.

Anna-Stina Jungerstam ror över Hummelviken i Helsingfors med ett leende på läpparna.

- Jag har oftast tänkt att det säkert skulle vara bäst att drunkna...

Det blir nästan så, då bottenproppen plötsligt är lös och vatten strömmar in i båten.

I musikdokumentären Med hjärtat fullt av blues, kan du höra om varför Anna-Stina Jungerstam skriver grova texter om död, pina och kärlek och om hur sjönöd-light uppstod under inspelningen.

Havet tog bluesartist samt reporter - inspirerad av Jungerstams bitterljuva humor föreställer jag mig rubrikerna.

Nightbird-albumet Travelin´Baby släpps får det fina recensioner både i Finland och utomlands, bland annat av den inflytelserika svenska recensenten Jan Gradvall (bakom betalmur).

Bandnamnet kommer från tiden då hon som gymnasist inte kunde sova och skrev låtar istället.

I thought I saw you
No, no I´m sure
Across the water, rowing over to me
Maybe I´m seeing things but how could I be sure
When I turn and walk away I just want more

Nightbird: Rowing

På albumet finns låten Rowing och i den beskriver Nightbird hur det känns då man är förälskad och tycker sig se den älskade skymta till i olika tillfällen, drömmen om att hen kommer roende över vattnet.

Jungerstam har i många år jobbat på sitt uttryck och valt egna karriärstigar och är ett exempel på hur fin musik det görs i Svenskfinland, också om många inte ännu känner till det.

Spännande finlandssvenska sound

Då jag började arbeta med min nya serie musikdokumentärer visste jag att jag ville dokumentera Nightbird, eftersom jag redan fastnade för hennes självbetitlade, hemsökande debutalbum som kom 2015.

Musiken präglas av en tidlöshet som får mig att ta det som uttrycks med ett verkligt allvar, som om musiken vill åt de där djupaste känslorna av förlust och hopp.

- Det finns något väldigt fint i att kunna presentera sig genom sin konst. När man framför sin musik kan man nå ut på ett så spännande sätt när människor kommer så nära, funderar Anna-Stina Jungerstam.

Hon har bakgrund i bandet Mudwalk, som grundades på en musikutbildning för kvinnor på Gotland.

- Vi skulle bli rockstjärnor, minns hon, men det är som soloartist som hon verkligen undersökt vem hon är.

Perfekt mörker i bluesen

Innan jag träffar Anna-Stina så berörs jag av den musik som antydande beskriver hur det kan kännas att gå ner i vattnet för att dränka sig, som frågar sig om all kärlekssmärta är värd sitt pris.

"Oh what a life is this, all this hurting for a moment of blizz", att få till en enkel men perfekt beskrivande textrad, det är en dygd i singer-songwritertraditionen.

Det är rakt och rått, precis som vissa känslor förutsätter. Lika rått som texten i låten Worn out blues på debuten, där hon sjunger om att lägga sig ner på marken för att dö.

Jag tänker att den döende människan i låten är lite som ett djur, vars krafter sinat, som lägger sig ner på savannen för att dö, medan gamarna väntar på att slita med sina näbbar i köttet.

Amerikansk folkmusik är som bäst då man i en mening lyckas fånga vad som står på spel i något visst ögonblick i ett liv, ögonblick som dessutom häftar sig fast i en, som man bär med sig livet ut.

Anna-Stina Jungerstam lyckas, gång på gång.

I’m so sorry I’m late but I lost all track of time
(I’ve) been thinking just how much more I can drink of that wine
Before I stumble and fall to the ground and lay myself to die
― Worn out blues - Nightbird

Travelin’ Baby är hennes andra, ljusare skiva. Ljuset är som kaamos tänker jag, lyser upp där någonstans bortom bergen, men mest är det ändå rätt mörkt.

Men passion, tillgivenhet och längtan, musikens odödliga teman återges på nya sätt och just bluesen känns som en bra form för det här.

- Det var ju så att många låtar på den första skivan var kopplad till min första kärlekserfarenhet. Den hade avslutats och det var olyckligt och jag hade lärt mig nya saker om hur människor fungerar, det är mycket som processeras, funderar Jungerstam

Kvinnor som levt ovanliga liv

Kvinnor var en del av den tidiga bluesen, bland andra Sister Rosetta Tharpe, något som är inspirerande för frågor om vad det betyder att vara kvinna och musiker idag.

- Men jag tänker också att jag var väldigt medveten om att det fortfarande är väldigt ovanligt att man uttrycker sig på ett så grovt sätt som jag som kvinna gör i Worn out blues. Som kvinna, det är inte så fint, mjukt.

- Det tyckte jag var väldigt viktigt att få fram. Men då den skivan gjordes var min blues och slidegitarr ännu i början.

Artisten Nightbird sitter på en tågvagn, ser in i kameran, i bakgrunden skymning och glashus.
Nightbirds sound inspireras av bluesen och dess berättelser och liv Artisten Nightbird sitter på en tågvagn, ser in i kameran, i bakgrunden skymning och glashus. Bild: Aino Aksenja Nightbird

Bluesen var en stor ögonöppnare för Anna-Stina Jungerstam, som frigjorde henne från sina heteronormativa tankar om hur man sku vara som kvinna.

- Det jag upptäckte i bluesens historia var att kvinnorna levde på helt andra sätt än normen för kvinnorna på den tiden var, att man ännu idag anser att de levde ganska märkliga liv.

- De var inte pryda, de gifte sig kanske inte eller lät bli att skaffa barn, men också hur de rörde sig och uttryckte sig har varit viktigt... En frigörelse, därför är bluesen så viktig för mig.

Förtjusning bättre än allt som följer efter

Hemma hos Anna-Stina ligger ett par steppskor på golvet, klänningar som för tankarna till den amerikanska södern och gångna årtionden på väggarna.

I bokhyllan stearinljus, konst och böcker. Här bor en estetisk människa, och jag tänker att den känsligheten behövs för att med rätta ord uttrycka känslor som behandlats på många olika sätt i musiken under årens lopp.

Hon spelar ett par Nightbirdlåtar sittandes på sängen, gitarrens stämning är öppen, tonerna rasslar fram fint och rösten är djup som på skiva, också om Anna-Stina tycker att hon sjunger ovanligt ljust på Travelin’ Baby.

Det jag upptäckte i bluesens historia var att de kvinnorna levde på helt andra sätt än normen för kvinnorna på den tiden var

- Jag tror att det säger att jag lärt mig så mycket på vägen, att jag blivit starkare inom mig själv, funderar hon kring den nya skivan.

Hoppfullhet är den känsla som hon tycker att bär upp albumet.

Det är lätt att hålla med, men det kräver att man lyssnar noggrant.

För vad är hoppfullhet utan erfarenhet av smärta, förlust eller lidande?

Kan man förstå det underbara tillståndet av att vara förtjust i någon utan att beakta vad ensamhet innebär, eller möjligheten att allt skiter sig, att det aldrig blir något av kärleken?

Förtjusningen är det tillstånd där allting fortfarande är möjligt, där man överväger om man skall ta kärlekssprånget eller ångra sig resten av sitt liv.

- Det är en världsomvälvande känsla att bli förtjust, det är nästan som att bli galen, ett lyckorus. Ibland har jag tänkt att förtjusning är bättre än allt annat som kommer efter det. Det är en berg- och dalbana av känslor, det är jättejobbigt, men jätteunderbart.

Artisten Nightbird i ett gammalt rostigt tåg. Ser allvarligt i kameran, hår hänger ner över axlarna.
Artisten Nightbird i ett gammalt rostigt tåg. Ser allvarligt i kameran, hår hänger ner över axlarna. Bild: Aino Aksenja Nightbird,blues

Inställda turnéer

Travelin’ Baby släpptes mitt i en värld där musikbranschen tvingats ner på knäna.

Nightbirds turnéer i bland annat Skottland, Kouvola och Sverige får vänta.

Hon gör egentligen allting själv, bokar spelningar och sköter rubbet. Det är att ha makt över den egna karriären och konsten.

Det hörs också i musiken, som är kompromisslös, ärlig och som behandlar verkliga livsfrågor.

Dokumentären om Nightbird är del av Svenska Yles nya serie musikdokumentärer. I den träffar vi artister, talar om de livserfarenheter som finns med i musiken, om svåra och ljuvliga stunder i karriären och följer med i studio, i replokaler, på videoinspelningar och konserter.