Hoppa till huvudinnehåll

De flyttade för en bättre livskvalitet: "Det enda jag saknar är att kunna beställa hem färdig mat efter en lång arbetsdag "

Var och hur vi väljer att bo kan ha stor betydelse för vår livskvalitet. Men vad är det som avgör var vi väljer att slå oss ned?

För Jenny Paajes och hennes familj var det inget stort beslut att flytta tillbaka till hennes hemort Sjundeå efter många år i Åbo och Helsingfors. Först bodde de centralt med butiker och bibliotek på gångavstånd, men i dag bor familjen ännu längre ute i periferin.

- Både min man och jag har en bakgrund i att bo på vischan så längtan hit har alltid varit stark. Så gick det så att mina morföräldrar gick bort och jag har bott i huset bredvid som liten, berättar Jenny Paajes.

Jenny Paajes eldar i öppna spisen
Jenny Paajes har många kära barndomsminnen från huset. Jenny Paajes eldar i öppna spisen Bild: Mathias Gustafsson / YLE öppna spisar,jenny paajes

Och för Jenny Paajes del var det just platsen som var det viktiga.

- Jag var tio år när jag första gången sa att jag skulle vilja bo här när jag blir stor. Nu bor jag här och har det jättebra. Det betyder massor för mig att få steka plättar på öppna spisen och titta på de höga tallarna som växer här. Minnas hur jag satt med min mormor ute på terrassen och drack kaffe medan min dotter var liten och sov i vagnen, berättar Paajes.

Genom att bo i huset kan hon förvalta morföräldrarnas minne och bygga vidare på deras arv.

- Min morfar var trädgårdsodlare och han älskade att odla saker. Här finns ligularior, irisar och tulpaner, som jag nu får se till att hålla vid liv, fortsätter hon.

Jenny Paajes äter lunch med sin son
Jenny Paajes äter lunch med sin son Bild: Mathias Gustafsson / YLE mat,närbild

Visst finns det klara skillnader och vissa utmaningar med att bo långt borta från all service, men de är främst logistiska.

- Våra två barn saknar förstås att inte ha kompisarna nära. Men när man tar ett beslut att flytta ut hit så måste man vara redo att köra dem. De måste få besöka sina hobbyklubbar och och besöka kompisar, säger Paajes.

Fördelarna väger ändå tyngre än nackdelarna.

- Här har vi å andra sidan utrymme. Gården är stor, det finns mycket plats att leka, fiska, här finns bärbuskar och träd och annat som är jätteroligt, fortsätter hon.

Naturnära skärgårdsidyll lockar till Kimitoön

Under det senaste året har allt fler börjat fundera över sitt boende i och med att distansjobb har blivit vanligare. Också landsbygdens lugn lockar allt fler.

Många kommuner, bland dem Kimitoön, har märkt av detta och har aktivt försökt hitta sätt att locka nya inflyttare.

Stella Törnroth och hennes man ville hoppa av ekorrhjulet, som började snurra väl fort, och flyttade ut till ett gammalt hus i Ölmos i Dragsfjärd. Drömmen om ett idylliskt skärgårdsliv och tid för hobbyer lockade.

- Själva strävar vi efter att småningom kunna bli mer självförsörjande både med odling och fiske, och tankar på egna bin hägrar.

Stella Törnroth står i en dörröppning med en katt i famnen
Stella Törnroth är glad över att ha mer tid för olika hobbyer efter flytten. Stella Törnroth står i en dörröppning med en katt i famnen Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,dragsfjärd

Efter flytten från Nådendal har det funnits tid för husrenovering och jobb på tomten. Både Stella Törnroth och hennes man har blivit involverade i olika kommunala projekt kring bland annat närmat.

Stella Törnroth jobbar också på halvtid som projektansvarig vid inflyttningsteamet inom Kimitoöns utvecklingsavdelning.

- Det som kan dra folk hit är livskvaliteten och att kunna kombinera arbete och välmående i skärgården och på landsbygden.

Stella Törnroth har varit nöjd med beslutet att lämna stadslivet bakom sig.

- Det enda jag ibland kan sakna här är att kunna beställa hem färdig mat efter en lång arbetsdag, men det är ganska sällan, skrattar Stella Törnroth.

Att flytta går ändå inte alltid i en handvändning. Det behövs bostäder och arbetsplatser. Det har också Kimitoöns kommun insett och därför har kommunen bland annat erbjudit gratis distansarbetsmöjligheter.

Kommunen erbjuder också en kartläggningssedel på 500 euro som ska hjälpa folk att göra om sina fritidshus till permanenta bostäder. Men att göra om ett fritidshus till permanent boende är ett kapitel för sig.

Det har Sam Forsbom och hans fru erfarenhet av, även om det för dem gick ganska smärtfritt.

- Vårt hus är ganska nytt och vi hade redan från början både jordvärme och kommunalteknik. Men ändå måste vi skaffa nya bygglov. Processen handlar ju både om kommunens markplanering och hur ett hus ska vara beskaffat rent tekniskt, så visst kan folk stöta på problem.

Paret Forsbom behöver bara skaffa en bredare toalettdörr, men många sommarstugor är enklare än deras hus och enligt lagen ska folk kunna bo tryggt i sina permanenta hus. Husen ska bland annat finnas på sådana områden dit den kommunala servicen kan nå om sådana krav plötsligt uppkommer. Skolskjutsar och hemvård kan man inte förvänta sig var som helst.

Redan många år innan flyttlasset gick från Helsingfors hade Sam Forsbom distansjobbat under förlängda veckoslut från Apelholmen utanför Dalsbruk. Resten av tiden reste han utomlands i arbetet.

Servicen på Kimitoön tycker han att har blivit bättre på senare år och han konstaterar att den kan bli ännu bättre om man lyckas locka fler människor dit.

- Inte saknar jag Helsingfors direkt, men nog andra storstäder ibland. Jag gillar att promenera i stan och äta ute, men under normala omständigheter kan man köra till Åbo eller Helsingfors och flyga vart som helst.

I Finland jobbar man lite långsammare. Jag älskar den delen av arbetsmentaliteten

Ibland är det jobbet som lockar till flytten. För Rob Westdijk blev omställningen efter flytten från hemlandet Nederländerna ändå inte särskilt stor. Speciellt Närpes påminner honom om hembyn 's-Gravenzande, där man också lever på växthusodling.

Eftersom Westdijk redan som sexåring jobbade i växthusen var det närmast givet att starta ett företag som bygger och underhåller växthus.

- Jag började med att sätta tidningspapper i botten av trälådorna. När jag blev äldre fick jag plocka och packa tomaterna. Det är så vi är uppvuxna - med och i växthusen.

Tomaatteja kasvihuoneessa Närpiössä
Växthusodling. Arkivbild. Tomaatteja kasvihuoneessa Närpiössä Bild: Jarkko Heikkinen / Yle växthus,växthusodling,Närpes,tomat

Tempot i Nederländerna är mycket högre, men den konstanta stressen är han glad över att delvis få ha lämnat bakom sig. År 2008 beslöt han att flytta företaget till Finland.

- Om man levererade tomater en timme för sent i Nederländerna så fick man nästan inte betalt. Och ringde en kund så förväntades du vara på plats inom tio minuter. Det är inte hållbart. I Finland jobbar man lite långsammare, man får ta pauser, man kan komma överens med kunderna om saker strular till sig. Jag älskar den delen av arbetsmentaliteten.

Tiden som inte tillbringades i växthusen eller i skolan, tillbringades på fotbollsplanen.

- Morfar var väldigt fotbollsintresserad och det var han som lärde mig att spela. Jag spelade på halvprofessionell nivå ända tills skadorna kom. Nu har jag jobbat som tränare men det fick jag också sluta med eftersom jobbet krävde att jag reste så mycket. Men barnen idrottar, och frun tränar dotterns fotbollslag.

Jobbet har gett honom möjligheterna att resa - inte bara inom Finland - utan världen runt. Trots det känns det bra att komma hem till Närpes.

- Jag gillar mentaliteten här. Det är så mycket lugnare. Allt föll liksom på plats då jag kom hit och det är lätt att leva här. Jag gifte mig, fick vänner och det kändes rätt från början. Precis som det ska vara, säger Rob Westdijk.

Läs också