Hoppa till huvudinnehåll

"Jag vet att min fart räcker för att nå prispallen"

Eviga optimisten Anton Lindfors blickar med tillförsikt mot OS-säsongen.

Snowboardcrossåkaren Anton Lindfors har i flera års tid varit inne i en ond cirkel. För att kunna fortsätta sin karriär har han känt sig pressad att visa upp resultat. Därför har han tävlat trots att han varit skadad. Med dåligt resultat.

I vinter har Lindfors äntligen låtit tävlingsbrädet vila. Då det kommit tillräckligt mycket ny pudersnö har han i stället klättrat upp på den sextio meter höga Nordsjötoppen i östra Helsingfors.

Därifrån har han surfat ner för backen på ett snösurfbräde – och bara njutit.

Anton Lindfors snösurfar på Nordsjötoppen.
Anton Lindfors snösurfar på Nordsjötoppen. Bild: Yle / Marianne Nyman Anton Lindfors,snowboardcross,snowboardåkare

Lindfors tävlingsgren är exceptionellt skadedrabbad och genom åren har han blivit opererad i vänster nyckelben, höger axel och bägge knän. Han har haft sprickor i ryggen, revben och handleder. Och flera gånger slagit huvudet så att han förlorat medvetandet.

Sedan han fick sin axelskada 2016 har han inte tävlat helt frisk en enda gång.

– När du åker skadad i ett, två, tre, fyra år förändras förväntningarna på dig själv. Det blir en norm att vara skadad, att inte vara i skick. Och resultaten är därefter.

Efter att ha dragits med en inflammation och smärtor i ena knät i snart ett och ett halvt år, insåg Lindfors att OS nästa år är i fara om han inte tar en time-out i vinter.

– Det är så länge sedan jag kunnat slänga mig ner för banan och bara låta kroppen fungera utan att tänka på det desto mer. Jag tycker att jag är skyldig mig själv en chans.

Se Sportlivs minidokumentär om Anton Lindfors:

Benbrott, muskelskador och hjärnskakningar

Redan i sin andra tävling bröt Lindfors nyckelbenet och slog huvudet så att han förlorade medvetandet i några minuter. Efter det har det blivit närmare tio hjärnskakningar till. Förutom benbrotten, sprickorna i olika ben och diverse skador i muskler och ligament.

– Jag har tappat minnet och varit lite råddig dagarna efter, men ändå kommit ganska lindrigt undan. Rytmen i världen har känts lite annorlunda ett tag men med vila har det gått om.

Ofta har han varit tillbaka i backen rätt snabbt, sannolikt för snabbt. Men det beror också på att man tidigare inte pratade så mycket om huvudskadorna. I dag vet man bättre.

Samtidigt har också hjärnskakningarna blivit färre då hjälmarna blivit bättre.

Ibland bekymrar antalet hjärnskakningar mer, ibland mindre, och Lindfors kan bara hoppas att han inte fått några bestående men.

– I stunder då det gått sämre för mig har jag nog funderat på om hjärnskakningarna kan vara orsaken till att jag inte mår så bra.

Anton Lindfors med kryckor efter knäoperation.
Anton Lindfors efter sin senaste operation i november 2020. Anton Lindfors med kryckor efter knäoperation. Bild: Privat Anton Lindfors,snowboardåkare

Däremot är hans inställning till den långa raden operationer enbart positiv.

– Då en skada skett, är operationen en lösning på problemet. Dagen för operationen är en bra dag, det första steget tillbaka.

Klart att skadorna kunde ha undvikits― Anton Lindfors

I statistiken över antalet skador som inträffat i de olika tävlingsgrenarna i de tre senaste olympiska vinterspelen är snowboardcross varje gång med i topp-3.

Den allra vanligaste orsaken till skador är att åkaren i ett hopp gör ett tekniskt fel redan i upphoppet och förlorar kontrollen över hoppet. Näst vanligast är situationer som uppkommer då ens bräde i hög fart stöter ihop med en medtävlares bräde i en sväng.

Anton Lindfors är mycket medveten om orsakerna till sina skador.

– Det är klart att skadorna kunde ha undvikits. Orsaken är alltid jag. Det är jag som gör något fel.

Anton Lindfors (i gul väst) åker i VM i USA 2019.
I VM i USA 2019 har Anton i gul väst hoppet under kontroll, medan fransmannen Ken Vuagnoux är illa ute. Anton Lindfors (i gul väst) åker i VM i USA 2019. Bild: EPA-EFE/All Over Press Anton Lindfors,snowboardcross,snowboardåkare

Ibland ligger bakgrunden till problemet på ett annat, större plan. Som då Lindfors skadade axeln för fem år sen. Hade han haft en tränare på plats hade skadan sannolikt kunnat undvikas.

– För att lyckas i cross måste man ha information om vad som händer på banan. Under tävlingens gång kan den bli snabbare eller långsammare, det kan finnas saker du borde reagera på men som är svåra att ensam lista ut.

– Hade jag haft en tränare på plats som sagt att jag måste bromsa före hoppet och inte åka fullt, hade det knappast misslyckats som det gjorde.

Lindfors landade på högra axeln och huvudet, och fick kämpa med axelskadan i nästan fyra år.

Sedan sommaren 2016 tränar Lindfors med det schweiziska landslaget och får den service han behöver därifrån.

65 världscupstarter – en gång på prispallen

Sin första pallplacering i världscupen tog Anton Lindfors 2014. Det var i Veysonnaz i Schweiz, några veckor efter OS i Sotji där han slutat på trettonde plats.

Allt kändes lätt då och jag antog väl att jag skulle stå på pallen minst varje år.― Anton Lindfors (andra fr.v.)

Men det har inte blivit någon fler pallplacering, åtminstone inte hittills.

Under många år har Lindfors varit Finlands enda snowboardcrossåkare i världscupen.

Därmed har det varit upp till honom och endast honom att göra resultat som får olympiska kommittén och presumtiva samarbetspartners att öppna börsen.

Därför har han tävlat även skadad.

– Du kommer till tävlingen och tänker först att du kommer att vinna, men sen inser du att det inte gått så bra i de tio senaste tävlingarna. Småningom förändras förväntningarna på dig själv.

Lindfors inser att han gjort fel då han fortsatt att tävla trots att han inte varit i skick. Nu har det gått drygt ett år sedan hans senaste tävling.

Det onda knät opererades så sent som i november och ännu i början av året tänkte Lindfors hoppfullt att han kanske skulle hinna tävla i vår. Men han kom på andra tankar.

– Jag har varit tvungen att se på hela grejen ur en ny synvinkel och godkänna att det tar tid att komma tillbaka. Om nån annan i det skedet längre tror på mig spelar ingen roll. Det är en risk jag måste ta.

Nu är det rehabilitering som gäller fram till augusti-september då han igen hoppas kunna börja träna för fullt på snö.

"Det är klart att jag inte är nöjd med mina resultat, men jag kan inte säga att jag är besviken på de beslut jag gjort. Jag har fattat de bästa beslut jag kunnat i olika situationer. Vissa har fört framåt, andra bakåt, men så är det."

-Anton Lindfors

Karriären fortsätter – ett år i taget

Lindfors sticker inte under stol med att det funnits stunder då han funderat på att sluta.

– Orsaken till att jag inte slutat är att jag hellre fortsätter. Jag är en stor optimist och tror på framtiden.

Med åren har han lärt sig leva med osäkerheten. Kommer han att ha de resurser som behövs för en toppsatsning? Kommer olympiska kommittén att stöda honom? Hur resonerar samarbetskumpanerna?

"Jag älskar att åka snöbräde och jag har gjort valet att jag vill tävla. Hade jag levt ett annorlunda liv skulle jag kanske ifrågasätta den här livsstilen, men det här är den enda livsstil jag känner."

-Anton Lindfors (nr 23)

Universitetsstudier som gjort gott

I tio år tänkte Anton Lindfors att det är omöjligt att kombinera en snowboardkarriär med studier. Efter gymnasiet tänkte han till och med att han aldrig skulle studera mer. Trots att han trivts i idrottsgymnasiet och var en god elev.

Förra läsåret började han ändå studera i öppna universitet. Det gav mersmak och sedan i höstas studerar han samhällsvetenskaper vid Helsingfors Universitet.

Anton Lindfors studerar hemma i köket.
Det har börjat skymma ute då Anton sätter sig vid köksbordet för att ta itu med dagens hemuppgift. Anton Lindfors studerar hemma i köket. Bild: Yle / Marianne Nyman Anton Lindfors,snowboardåkare

– Det har varit fantastiskt! Kanske jag hade fel i att det inte går att kombinera studier och idrott.

Lindfors tror att studierna gör honom till en bättre idrottare – och hindrar honom från att tappa bort sig i sina egna tankar.

Tredje OS-starten hägrar

Går allt som planerat tävlar en 30-årig Anton Lindfors i OS i Peking nästa vinter. Efter trettonde platsen i Sotji 2014 och nionde platsen i Pyeongchang 2018 är målet det samma som tidigare – att vinna medalj.

Genom åren har han ändå tvingats fatta beslut som inte stött det målet.

– All ekonomi i grenen snurrar kring OS. För att komma till OS blir du kanske tvungen att ta risker och ställa upp i tävlingar trots att du är skadad. Istället för att fokusera på att bli en så bra idrottare som möjligt och nå framgång i OS.

Med time-outen i vinter ger Lindfors sig själv en ny chans.

– Jag är så realistisk att jag förstår verkligheten. Jag har inte haft toppresultat på en lång tid. Jag vet att jag kan tävla med en sån fart att jag kan nå prispallen. Men det kräver att jag ger mig själv möjligheten till det.

"Om jag går in i OS med känslan att jag har en chans till en pallplacering eller åtminstone till att vara en av de fyra som tävlar i stora finalen har jag lyckats inför mig själv."

-Anton Lindfors

Längtar till backen

I februari var Anton Lindfors på plats i VM i snowboardcross i Idre i Sverige. Hade han inte bestämt sig för att bryta den onda cirkeln hade han kanske tävlat där, i sitt sjätte VM.

Som omväxling till de dagliga rehabiliteringspassen i Backasbrinkens simhall hade VM-resan ändå en viss betydelse.

– Under coronaåret har jag blivit ännu säkrare på att jag vill fortsätta tävla. Då jag åker snowboard känner jag att jag lever. Det här året har visat att jag behöver det mer än jag visste.

I väntan på att få komma ut i de stora backarna igen, fungerar Nordsjötoppen som ett välkommet substitut.

Spår i snön efter åk ner för Nordsjötoppen.
Spår i snön efter åk ner för Nordsjötoppen. Bild: Yle / Marianne Nyman snö,vinter,spår