Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: En stilla undran från en nyfiken – hur många gånger kan ett landslag hoppa personbästa?

Robin Lod och Teemu Pukki firar mål i landslaget.
När Finland slog Bosnien-Hercegovina i EM-kvalet för knappt två år sedan hade Teemu Pukki show och gjorde båda målen. Robin Lod och Teemu Pukki firar mål i landslaget. Bild: Yle/Tomi Hänninen Teemu Pukki,Robin Lod,Finlands herrlandslag i fotboll

Kanervas kanonkvällar – dags för säsong fyra av en långkörare? Hela världen är täckt av dimma, men konturerna är knivskarpa för Finlands framgångsformel: Upp på max.

Spelarna log snett när Markku Kanerva nämnde långa och sena taktikgenomgångar. En ovanligt otacksam matchtakt kräver tydligen samma förberedelser.

Och varför bryta ett koncept som bevisligen har burit det här landslaget ända hit?

Två Nations League-höstar, ett EM-avancemang och en 2021-kalender som saknar motstycke. Femton landslagsmatcher på ett bräde, nu rivstartar vi?

Bosnien-Hercegovina på onsdag, Ukraina på söndag – och en kvaldröm som balanserar på en tunn tråd direkt. Finland måste hälla in tre–fyra poäng på kontot för att hösten inte ska torna upp sig med en grådassig massa av matcher.

Låter jag som en dysterkvist?

Snarare Nicke Nyfiken. Det finns en fråga som verkligen söker svar här och nu:

Hur många gånger kan ett landslag hoppa personbästa?

Svåra säsong fyra?

Termometern visade ett par plusgrader, spelarna tränade i shorts, Olympiastadions gräsmatta såg oväntat grön ut för årstiden dagen före premiär.

Det här är verkligen inga fotbollsförhållanden att förälska sig i – men däremot ett landslag som man kan förundra sig över ibland. I ganska snabb takt har Kanerva byggt en bas som är svår att rasera.

Bitar kan bytas, ramen är stadig som sten.

Det har lett oss till Kanervas kanonkvällar – en långkörare som har rullat i flera säsonger. Är det här svåra säsong fyra?

Första halvan av del ett har varit ett drama med Glen Kamara i huvudrollen. Det har tagits avstånd från rasism och poängterats vikten av arbetet i frågan, Kamara har tystats och lagkamraterna har tagit ställning och visat stöd.

Hedervärt på alla sätt – och med all sannolikhet viktigare som symbolhandling än något som kommer att hända mot Bosnien-Hercegovina, Ukraina eller Schweiz.

Inga klubblag som väcker skräck i motståndare

Ändå dags att prata fotboll nu?

Det är snart dags att hoppa.

Finland har tydliga linjer, enkla regler och två stadiga ben i sin filosofi. Defensiven ska sitta, presspelet ska synkroniseras och fysiken vinner mot tekniken.

En möjlig startelva i kvalpremiären har spelare med klubbadresser som Brescia, Pafos, Häcken, Minnesota United, Stal Mielec och Brann.

Det är inga klubblag som väcker skräck hos många, men landslaget har lyckats trumfa matematiken och spela på personbästanivå i flera år. Det är våldsamt imponerande – men hur länge kan Kanerva krama fram de här kanonkvällarna?

Myllrande myrstack

Och så är det just skiktade, bullriga Bosnien-Hercegovina som kommer hit.

Ivaylo Petev har troligen VM-kvalveckans mest otacksamma uppgift när han knappt har träffat sina spelare. Edin Dzeko bråkar i Rom, Miralem Pjanic får inte spela speciellt mycket i Barcelona och turbulensen i det bosniska fotbollsförbundet är intakt.

Det här är ett utmärkt tillfälle att röra om i den där myllrande myrstacken en gång till. Vi kommer ihåg senaste gången, en av Kanervas allra bästa referenspunkter för landslagets kraft.

Teemu Pukkis fullträffar, 2–0-segern, regnet av bibliska mått i Tammerfors. Den junikvällen förändrade förutsättningarna i det EM-kvalet.

Hela vår världsbild har tagit sjumilakliv åt andra håll sedan den matchen och det kvalet. Markku Kanerva pratar däremot fortfarande om defensivt jobb, omställningar och inställning.

Konturerna är trots allt knivskarpa för Finlands framgångsformel.

Upp på max.