Hoppa till huvudinnehåll

Självmord är mindre vanligt bland svenskspråkiga än finskspråkiga – i Finland har dödligheten halverats sedan 1990-talet

En ung kvinna sitter vid ett fönster och tittar ut.
En ung kvinna sitter vid ett fönster och tittar ut. Bild: Elva Etienne / AOP barnfamiljer,barn (familjemedlemmar),ungdomar,unga vuxna,depression,ångest,ensamhet

Under de senaste 30 åren har självmordsdödligheten halverats i Finland. I år tar drygt 750 finländare sitt liv, vilket är en högre siffra jämfört med de övriga nordiska länderna. Men självmorden är färre bland finlandssvenskar än bland finskspråkiga, visar en rapport från Magma som jämfört självmord bland de olika språkgrupperna.

I Finland har antalet suicid minskat sedan 1990-talet. Då begicks 1 500 självmord i Finland per år. Sett till befolkningsmängden var det den näst högsta siffran i världen vid tidpunkten. Bara i Ungern var läget värre.

År 2019 avled 746 personer till följd av suicid i Finland, vilket var 46 fall färre än året tidigare, enligt Statistikcentralen.

– Under 1990-talet tillsattes suicidpreventiva insatser i riskgrupperna. Det kunde handla om att man aktivt jobbade med unga män för att stödja dem och fånga upp människor som var i risk att marginaliseras, säger Johanna Cresswell-Smith, projektkoordinator vid Institutet för hälsa och välfärd.

Inte lika vanligt bland finlandssvenskar

Fram till nu har data om suicidtrenderna i Svenskfinland saknats men en ny rapport av tankesmedjan Magma visar att det begås färre självmord bland svenskspråkiga.

Suicid är en mångfacetterad och komplex sak och varför det inte är lika vanligt bland finlandssvenskar är svårt att säga, enligt Cresswell-Smith som också är en av författarna till rapporten.

– Det är många saker som inverkar. Det kan bero på olika familjemönster, marginalisering, men också på hur tillåtet det är att visa och tala om känslor.

Länge har det funnits många myter om självmord. Tidigare trodde man att det är bäst att inte tala om självmord överhuvudtaget, men forskning har bevisat motsatsen.

– Det som är viktigast är att man ska våga prata om de här sakerna. Det som framkom i vår rapport är att det är mycket lättare om någon annan frågar, det är mycket svårare för den här personen att själv komma fram och säga de här sakerna. Desto mer vi talar om de här sakerna, desto fler liv kan vi rädda.

Porträtt av Johanna Cresswell-Smith.
Man måste våga fråga och prata om självmord, säger Johanna Cresswell-Smith. Porträtt av Johanna Cresswell-Smith. Bild: Privat Institutet för hälsa och välfärd

Mera lättillgängliga tjänster på svenska behövs

Rapportens syfte är att belysa vikten av att diskutera psykisk ohälsa i olika vardagliga kontexter. Största delen av det suicidpreventiva arbetet görs i vardagsmiljön.

Enligt Cresswell-Smith behövs det bättre koordinering mellan olika finlandssvenska sektorer och mera information om lättillgängliga tjänster på svenska.

– Det finns en hel del svenskspråkiga stödfunktioner med låg tröskel men de är rätt splittrade på svenska och det kan vara svårt att hitta till dem. Många av erfarenhetsexperterna som var med i den här rapporten sa att inte ens deras vårdare visste att det fanns svenskspråkiga föreningar eller kamratstödsgrupper och därför hänvisades de till finskspråkiga tjänster.

Genom utbildning och utökad kompetens skulle man också kunna rädda ännu fler liv.

– Det är vara viktigt att man utbildar och utökar kompetens inom hälsovården, socialvården, skolorna och så vidare, så att man vet hur man ska tala om de här svåra frågorna och kunna hjälpa en människa att komma vidare och få hjälp och stöd, säger Bodil Viitanen som är verksamhetsledare på Psykosociala förbundet.

– Om man är orolig för någon som mår dåligt ska man våga fråga om den personen är självmordsbenägen och visa att man bryr sig. Man måste försöka få den här personen att söka hjälp och komma till vård så att hen kan få en bedömning av sin situation.