Hoppa till huvudinnehåll

Hur ska vi kunna lösa klimatkrisen när vi ser så olika på problemen?

Tre aktuella böcker både utmanar och uppmuntrar.

Vad har en amerikansk miljardär och filantrop, en finsk tv-meteorolog och friluftsvän och en finsk meteorolog och generaldirektör gemensamt?

De har alla tre försökt gestalta den klimatförändring som pågår i skuggan av coronapandemin. Men de gör det på väldigt olika sätt i tre nyutkomna böcker. Det fascinerande är hur olika problemet kan se ut.

Generaldirektören för WMO Petteri Taalas menar att vi måste lämna den fossila energin nu. Allt annat ser han som småpetande.

Miljardären och it-ingenjören Bill Gates efterlyser tekniska lösningar som gör grön energi billigare. Men det ska vara lösningar i stor skala.

Herrarna Gates och Taalas tänker sig att världen klarar av klimatutmaningarna utan att vårt dagliga liv förändras alltför mycket.

Kerttu Kotakorpi däremot, som hör till en yngre generation, utgår ifrån att vi får lov att anpassa oss. Hon gör en expedition i tanken till Finlands framtid där djur- och växtlivet kommer att ändra drastiskt.

Tre böcker om klimat
Tre böcker om klimat Bild: yle/Anna Dönsberg klimat,Tre böcker om klimat

Det är en god nyhet att miljardären Bill Gates sent omsider vaknat upp till att det börjar bli bråttom. Hans bok Så undviker vi klimatkatastrofen, lösningarna vi har och genombrotten vi behöver är en uppfriskande klar och pedagogisk genomgång av nuläget och utmaningarna.

Paret Melinda och Bill Gates är världskända för sin filantropi. De har satsat miljoner på hälsa och utbildning i fattigare länder. I det arbetet susar Bill Gates världen runt i sitt privata jetplan med ett enormt kolfotspår som följd. Han medger att han till och med flög med privatplan till klimatkonferensen i Paris 2015.

En senkommen uppvakning

Så sent som 2019 sålde han sina aktier i olje- och naturgasbolag eftersom han inte vill göra någon vinst på dem om aktierna stiger för att världen inte får fram fossilfria alternativ.

Han är alltså medveten om att han kan uppfattas som en hycklare. Men när en person med hans resurser inser hur allvarlig situationen är finns det skäl att lyssna. Här framträder en ödmjuk ingenjör som med självironi analyserar läget.

En siffra att komma ihåg är 51 miljarder ton växthusgaser. Så mycket släpper vi globalt ut årligen. Den siffran måste ned till noll.

Men först måste vi förstå varifrån utsläppen kommer. Här är listan på de fem viktigaste utsläppskällorna:

  • Tillverkningen av stål, cement och plast står för 31 procent.
  • Transportsektorn bidrar med 16 procent.
  • Jordbrukets andel är 19 procent.
  • Världens energiproduktion ger upphov till 27 procent.
  • Uppvärmning och avkylning bidrar med 7 procent

Ren el kommer att bli ett avgörande steg på vägen mot nollutsläpp.

Gates resonerar att det främst är tekniker som har potential att reducera de globala utsläppen med 1 procent, det vill säga minst 500 miljoner ton, som är värda att satsas på. Eftersom problemen är stora, bör lösningarna också vara det.

Den effektivaste trädrelaterade strategin för klimatet är att sluta hugga ned så många av de träd vi redan har.― Bill Gates

Vi är omgivna av saker som tillverkats med, drivs med eller innehåller fossilt bränsle. Det gör att vi har svårt att förstå utmaningens omfattning.

Det svåra blir att ersätta oljan och kolet utan att de gröna alternativen blir dyrare. För då blir de inte populära.

Fossilt kostar för lite

Våra nuvarande energitekniker är billiga, medan de flesta koldioxidneutrala lösningar är dyrare än sina fossildrivna motsvarigheter.

Det här för att priserna på fossila bränslen inte avspeglar den miljöskada de orsakar. Gates pekar på det märkliga i att en liter bensin i USA är billigare än lite finare flaskvatten.

Målet med de koldioxidneutrala lösningarna måste vara att de blir så pass billiga att alla har råd att upphöra med utsläppen.

Med hjälp av tekniska innovationer och höjda priser på produkter som släpper ut koldioxid antingen genom koldioxidskatt eller genom handel med utsläppsrätter ska de gröna omkostnaderna, enligt Gates, fås ned.

Han sätter sin tilltro till teknikens framsteg och speciellt en grönare framställning av stål och cement.

Det finns marknader värda miljarder dollar som väntar på att någon uppfinner cement eller stål utan utsläpp, eller ett fossilfritt flytande bränsle. Frågan är bara vem och hur snart.

Ingen tillväxtkritik

Trots att Gates nyktert konstaterar att folk med höga och medelhöga inkomster orsakar den allra största delen av klimatförändringen så presenterar han inte minskad konsumtion som ett medel i kampen mot klimatförändringar. Minskad tillväxt hör inte till verktygslådan.

Gates konstaterar själv att något liknande som det som nu måste ske, aldrig har inträffat i historien. Att då inte ens diskutera om ökad tillväxt på global skala och ett utsläppsras världen aldrig tidigare skådat verkligen går ihop, tycks märkligt.

Bill Gates
Filantropen och miljardären Bill Gates är en obotlig teknikoptimist. Bill Gates Bild: Bill Gates, privat Bill Gates

Trots den här invändningen är hans resonemang mycket läsvärda. Gates närmar sig ämnet med ödmjukhet och engagemang. Som läsare önskar jag honom mycket lycka till med gröna investeringar. För det skulle vi alla dra nytta av.

En sex grader varmare vinter

Men om Gates förhoppningar inte slår in. Hur blir det då för oss här i Finland? Det scenariet beskriver den populära tv-meteorologen Kerttu Kotakorpi i boken Suomen Luonto 2100 tutkimusretki tulevaisuuteen.

Baserat på aktuell forskning betraktar hon läget i Finlands natur om 80 år. Berättelsen följer årstidernas växling året 2100.

Kotakorpi fokuserar på naturen, på växter och på djur. Hon utgår från det mest pessimistiska av de scenarier för klimatförändringen som FN:s klimatpanel IPCC tagit fram. Då ökar solstrålningens effekt med cirka 8,5 watt per kvadratmeter.

Kerttu Kotakorpi
Meteorologen Kerttu Kotakorpis debutbok är en hyllning till den finska naturen som är i radikal förändring. Kerttu Kotakorpi Bild: Jorge Gonzalez / Yle Kerttu Kotakorpi,Yle Bloggar,kolumnister,bloggare,Yle,väderlek

Enligt den har medeltemperaturen på jorden höjts med 3 och Finlands medeltemperatur med 6 grader. Att världen skulle uppnå Parisavtalets mål om en uppvärmning begränsad till 1,5 grader ser hon inte som sannolikt.

Parisavtalet är ett globalt löfte snarare än en konkret färdplan och Kotakorpi väljer att inte utgå från en utopi. Hennes bok präglas av stor respekt för och kärlek till naturen.

Det är en mulen och grå framtid Finlands invånare går emot med omväxlande skyfall och torka. I synnerhet vintrarna har blivit varmare.

Februari är inte längre en månad med gnistrande snö utan kallas i stora delar av landet den fjärde novembermånaden.

Vissa år kan det komma snö i södra Finland, men det sker allt mer sällan. Somrarna kan bli heta med värmeböljor som räcker drygt en månad.

Även om temperaturen blir mildare blir jordbruket inte nödvändigtvis lättare eftersom perioderna med torka blir längre och skyfallen häftigare.

Långvarig torka betyder också värre skogsbränder och risk för häftiga åskväder och stormar. Risken för översvämningar mångfaldigas eftersom havsnivån stigit med i medeltal 60 centimeter.

Till de goda sidorna hör att man kommer att kunna odla vattenmelon och vindruvor i södra Finland. Men de dåliga nyheterna är att tidigare okända skadeinsekter och växtsjukdomar dyker upp.

Lövträden erövrar mark av barrträden och i synnerhet granen kommer att får det svårare. Blåsiga vintrar riskerar att fälla många träd.

Kotakorpi beskriver en miljö där både djur och växter sakta men säkert emigrerar norrut. I Lappland har kalfjällen täckts av björk och hela naturtyper har försvunnit.

Det betyder att arter som inte kan flytta på sig tillräckligt snabbt är dömda att dö ut.

En saimenvikare ligger på en sten ivattenbrynet.
Utan snö klarar sig Saimenvikaren inte En saimenvikare ligger på en sten ivattenbrynet. Bild: Jouni Koskela saimenvikare

Till förlorarna hör Saimenvikaren vars kutar behöver kunna gömma sig i snö för att överleva vintern. Läget kommer också att bli kärvt för renen, sorkarna, järven, skogsharen och hermelinen.

De djur som byter färg till vintern faller offer för rovdjur eftersom de reagerar på ljusmängden, inte temperaturen och därför inte har rätt skyddsfärg. Fåglarna som anländer tidigare får ungar som kläcks i otakt med insekterna och riskerar bli utan mat.

Efter alla den förstörelse som skett behöver naturen människor till att spara det som kan sparas.― Kerttu Kotakorpi

Kotakorpi listar främmande arter som jättelokan, lupinen, kaninen, minken och mårdhunden som framtida vinnare, men också älgen, hjortarna, vildsvinet, råttan, älgflugan och fästingarna.

Djurarter som väntas etablera sig i Finland är bland annat kronhjorten, schakalen, tvättbjörnen och barrskogsnunnan vars larver äter barr.

Pesukarhu kaivelee jäädytettyä kuppia helteillä. KK.
Snart kanske du upptäcker att det är tvättbjörnen som ställt till ofog på bakgården. Pesukarhu kaivelee jäädytettyä kuppia helteillä. KK. Bild: Esa Fills / YLE Högholmen, Helsingfors stad,Tvättbjörn

Det är oundvikligt att naturen ändras när klimatet ändras. Men till stor del beror den minskade biodiversiteten i de finländska skogarna på mänsklig aktivitet. Så som vi utnyttjar våra skogar finns det helt enkelt inte mycket fritt utrymme kvar för djuren, skriver Kotakorpi.

Klimatförhandlingar i årtionden

Alltsedan Kyotoprotokollet 1992 har växthusgasernas effekt funnits mer eller mindre i det allmänna medvetandet. En som följt klimatdiplomatin på första parkett är Petteri Taalas, tidigare chef för Meteorologiska institutet i Finland och nuvarande generalsekreterare för Meteorologiska världsorganisationen WMO.

Taalas menar i boken Ilmastonmuutos ilmatieteilijän silmin att det viktiga är att mänskligheten nu slutar använda stenkol, olja och naturgas. De ger upphov till 90 procent av världens klimatutsläpp.

Individens ansvar är litet

Men däremot vill han tona ned individens förpliktelser eller möjligheter att minska på klimatutsläppen.

Det är viktigt att klimatåtgärderna görs så att majoriteten kan godkänna dem. Annars får populisterna billiga politiska poäng och klimatarbetet hamnar i motvind, menar Taalas.

I globalt perspektiv är den största matfrågan hur mycket odlingsareal vi offrar till odling av foder för köttdjur.― Petteri Taalas

Enligt Taalas har en del av klimatkommunikationen gått för långt i skuldbeläggande. Viljan att begränsa medmänniskors rörlighet, matvanor, boende eller fritidssysselsättningar har fått många på bakhasorna.

Lösningarna ska vara politiska menar han, utan att närmare gå in på hur utsläppen i sista hand ska fås ned.

Politikernas och regeringens uppgift blir då att skapa ramar som ger investerare långsiktighet eftersom en växande mängd företag är villiga att gå i en grönare riktning bara de får klara spelregler.

Maailman ilmatieteen järjestön pääsihteeri Petteri Taalas
Petteri Taalas menar att vi har de tekniska förutsättningarna att hållas inom Parisavtalet. Frågan är om klimatförhandlingarna lyckas med det. Maailman ilmatieteen järjestön pääsihteeri Petteri Taalas Bild: Markku Pitkänen / Yle Petteri Taalas

Lite snusförnuftigt konstaterar han att de populäraste åtgärderna för klimatet är de som sparar pengar eller är nyttiga för hälsan. Läsaren kan inte undgå tanken att den sortens åtgärder för närvarande inte är tillräckligt effektiva.

Ilmastonmuutos ilmatietelijän silmin balanserar mellan att vara en biografi och en lägesrapport. Taalas är mån om att framhäva sin centrala roll i klimatförhandlingarna och lyfter återkommande fram sina goda kontakter med beslutsfattare världen över.

Det här kanske har främjat honom från det faktum att målet att frångå fossila bränslen innebär ett mycket segslitet och impopulärt politiskt arbete som oundvikligen i någon mån inkräktar på medborgarnas plånböcker och valfrihet.

Behållningen i boken är de fakta han serverar. Med stöd i meteorologiska uppgifter visar han att antalet naturkatastrofer globalt under de senaste 35 åren ökat, från drygt 200 till närmare 800 stormar, översvämningar, jordskred, värmeböljor och skogsbränder årligen.

De här förändringarna har börjat tysta armén av klimatskeptiker runt om i världen, så även i Finland konstaterar Taalas.

Havsnivån har stigit med 26 cm under åren 1800 till 2020. Det här beror på havsvattnets värmeutvidgning, smältande glaciärer och större avrinning från floder till haven.

Vattennivåns höjning fördelar sig ojämnt beroende på havsströmmar och jordens rotation. Störst är höjningen vid Stilla havets öar, nästan 5 mm per år. Tack vare landhöjningen märks det här inte ännu så mycket runt våra kuster.

Fakta behöver inte debatter

Taalas kan inte låta bli att dela ut kängor åt både klimatskeptiker och media som uppskattar debatter. Att jordens medeltemperatur har ökat med 1,1 grader jämfört med medeltalet 1850 - 1900 betyder inte bara att det har blivit varmare.

Det innebär också att nederbörden globalt fördelar sig allt mer ojämnt. Det är förändringar som inte kan debatteras bort, konstaterar han.

Där Bill Gates tänker att pengar ger innovationer som löser våra problem, tänker sig Petteri Taalas att världen genom förhandlingar kan enas om att avveckla fossila bränslen.

Kerttu Kotakorpi däremot beskriver en framtid där anpassning är det som återstår. Kanske för att hennes generation inser att den tid när vi ännu kan göra skillnad håller på att ta slut.