Hoppa till huvudinnehåll

Öringen hittar tillbaka till Ingarskila å för att leka – idogt arbete för att rusta upp vattendraget har lönat sig

En två sommar gammal öring i Ingarskila å.
På våren räknas öringsynglen. Så här ser en två sommar gammal öring ut. En två sommar gammal öring i Ingarskila å. laxöring,Ingå,Västnyland,öring

I över fyra år har frivilliga ryckt ut med krattor och ämbar för att rusta upp den utrotningshotade öringens lekplatser i Ingarskila å i Ingå. Arbetet har gett resultat och år för år ökar antalet yngel i ån.

Varje sommar brukar ett gäng på runt tio personer spendera alla sina veckoslut med att skapa eller reparera grusbäddar åt öringen i Ingarskila å.

Det här gör de för att öringen ska kunna leka i vattendraget och på det sättet föröka sig.

– Folk vill vara med och jobba eftersom de är oroliga över att den genetiskt värdefulla öringen ska försvinna, säger Seppo Kolehmainen från föreningen Pro Ingå.

Människor bygger grusbäddar i en å så att öringen kan leka där.
Det är en grupp på runt tio personer som brukar jobba med att skapa och röja upp lekplatser åt öringen i Ingarskila å. Människor bygger grusbäddar i en å så att öringen kan leka där. Västnyland,Ingå,vattendrag,lekgrus

Det är han som har koordinerat arbetet i ån sedan projektet startade under Pro Ingås ledning år 2017.

Då hade förhållandena i vattendraget blivit så dåliga att öringen inte hade kunnat leka där på flera år. Det hade i sin tur lett till att öringsstammen minskat drastiskt.

– Det finns massor av lerpartiklar i vattnet, lekgruset har täppts till och växtligheten har tagit över. Så det fanns massor som måste återställas, säger Seppo Kolehmainen.

Fler yngel och avelsfiskar

Varje år har gruppen av frivilliga skapat mellan 20 och 40 grusbäddar där öringen kan leka.

Utöver det måste de grusbäddar som byggts dessutom repareras varje år. De påverkas både av vattenströmmarna och av att öringen bygger gropar i gruset när de leker.

I fjol ordnades 12 talkon där runt 25 personer tillsammans arbetade lite på 500 timmar. Totalt gick 180 ton grus åt till att bygga och reparera bäddarna.

Det finns alltså arbete så det räcker, men det idoga arbetet har också gett resultat, säger Kolehmainen.

– Varje år har det hittats mera nykläckta yngel i ån!

En traktor häller grus i en å för att öringen ska kunna leka där.
I fjol gick det åt 180 ton grus till att bygga lekplatser åt öringen. En traktor häller grus i en å för att öringen ska kunna leka där. Ingå,Västnyland,grus,vattendrag,öring

I höstas observerades också tiotals avelsfiskar i Kocksbybäcken. Det är betydligt mera än tidigare år, då bara några enstaka individer har setts.

– Förhoppningsvis innebär det här att det finns mera yngel nu på våren, fortsätter Seppo Kolehmainen.

Antalet gropar i gruset räknas

Så fort vattnet klarnar och sjunker i ån, så börjar arbetet med att räkna groparna i gruset där öringen har lekt. Fisken stannar ungefär en vecka vid lekgruset och simmar sedan tillbaka till havet.

– Groparna ger en bild av hur många fiskar som har lekt där. Trots att man kan observera en hel del fisk, så är det svårt att veta hur många de är eftersom antalet varierar från dag till dag.

En å med lågt vatten.
Så här ser ett typiskt ställe ut där öringen leker. En å med lågt vatten. Västnyland,Ingå,vattendrag,lekgrus

När ynglen kläcks i maj-juni inleds sedan arbetet med att räkna dem på de platser som har restaurerats. Och i juni brukar arbetet med att bygga och reparera grusbäddarna börja.

Den längsta sträckan som har restaurerats finns i Kocksbybäcken och är en halv kilometer lång. De flesta områden är mellan 50 och 100 meter långa och är koncentrerade till ställen där vattnet forsar.

Ingarskila kvarn stoppar upp öringen

Hittills har lekplatserna enbart byggts i den nedre delen av Ingarskila å, det vill säga nedanför Ingarskila kvarn.

Problemet är att öringen har svårt att ta sig förbi kvarnen. För tillfället är det enbart möjligt då vattnet är väldigt högt.

Förhoppningen är att där skulle byggas fisktrappor under ledning av Närings-, trafik- och miljöcentralen, säger Kolehmainen.

– Vi väntar på att det skulle bli av, så kan vi koncentrera oss mera på åns övre del.

Ovanför kvarnen finns troligtvis en lokal öring som inte vandrar till havet. Den kallas för bäcköring (tammukka på finska) och finns också lokalt bland annat i åar i Lappland.

Två män undersöker fiskmängd i en å genom elfiske.
Elfiske används för att undersöka fiskmängden i ån. Två män undersöker fiskmängd i en å genom elfiske. Ingå,Västnyland,vattendrag,floder, åar och älvar,elfiske,ingarskila å

I sommar är det i alla fall meningen att arbetet delvis också ska flyttas ovanom kvarnen. Planen är att två platser ska restaureras där, säger Seppo Kolehmainen.

– Där finns flera platser som tidigare har varit kända lekplatser för öringen.

Nya krafter tar över talkoarbetet

Seppo Kolehmainen har hållit i trådarna för hela projektet sedan det startade för över fyra år sedan. Men med en ålder på över 80 år tycker han nu att det börjar vara tid att ta en mindre aktiv roll.

I stället är det Jason Holmström från Pro Ingå som kommer att leda talkona inkommande sommar.

– Talkona binder mig alla veckolut under den tid som vattnet inte är fruset, så jag tänker försöka minska lite på verksamheten, säger Seppo Kolehmainen.

Hur länge kommer det här projektet att pågå?

– Meningen är nog att det ska fortsätta från år till år. Så länge Pro Ingå fungerar som arrangör och någon orkar leda det så tror jag att det fortsätter.

Läs också