Hoppa till huvudinnehåll

"Det finns så mycket metal utan djup" – Finntroll undersöker själens mörka skrymslen och skriver sin egen mytologi

Bandet Finntroll i full makeup, trollöron, smink, bakgrundsljus, bandet är som siluetter.
Finntroll. Bandet Finntroll i full makeup, trollöron, smink, bakgrundsljus, bandet är som siluetter. Bild: Century Media Finntroll

Med sitt nya album Vredesvävd söker sig Finntroll tillbaka till de råa musikaliska rötterna och i texterna ekar shamanistiska trumresor, vad det betyder att vara en naturvarelse och frågor om de dunklare sidorna av människans själsliv.

Då jag träffar Finntrolls sångare Mathias “Vreth” Lillmåns är Seinäjoki blåsigt och kallt, det duggregnar och är bara några timmar ljust om dagarna.

Lillmåns pekar ut byggnader ritade av Alvar Aalto, men de värmer inte, vädret är för jävligt helt enkelt.

Den franska filosofen Montesquieu är mest känd för sin maktfördelningslära, men han skrev också, en idag förlegad lära, om hur olika folkslags anda präglades av klimatet de levde i.

Jag tänker att han kanske hade lite rätt i alla fall, åtminstone då det gäller kopplingen mellan finländskt klimat och metallmusik.

Lillmåns har gått med tankar i samma riktning, visar det sig.

- Det är en del av varför vi har en så melankolisk musik i Finland, det är grått och trist och det kan vara ganska hemska teman i folkmusiken.

Mathias Lillmåns ser in i kameran, i bakgrunden skog och en fors. Svart jacka. Långt hår i svans. Piercing i näsan.
Mathias Lillmåns sjunger i Finntroll.. Mathias Lillmåns ser in i kameran, i bakgrunden skog och en fors. Svart jacka. Långt hår i svans. Piercing i näsan. Bild: Sebastian Bergholm Mathias Lillmåns

Finntroll är på många sätt just folkmusik, texterna som fortfarande skrivs av ursprungliga solisten Jan “Katla” Jämsén, bottnar i den finländska naturens karghet, i historia, mytologi och en nordisk frihetslängtan.

Lillmåns har tid att promenera omkring i nuvarande hemstaden Seinäjoki då hans band Finntroll tvingats skjuta fram hela sin europaturné.

Det är brutalt att höra om hur en musiker, efter ett par musklick, får se inkomsten går upp i rök.

Följ med Katla ner i en grotta där han berättar om plikten han känner att fortsätta skriva Finntrolls texter, om sjukdom, död och hur bandet växt sig stort med Vreth bakom mikrofonen. I musikdokumentären “Det som inte dödar dig, gör dig starkare”, om Finntroll.

Vägen till de stora scenerna

Finntroll har under de senaste dryga tio åren cementerat sin position på metalscenen och deras publik finns överallt i världen, på så gott som alla kontinenter.

Det är idag svårt att minnas hur liten den finländska metalscenen en gång var, den skapades genom en gör-det-själv attityd, där man nätverkade med likasinnade människor, också utomlands, man bytte kassettband och ordnade spelningar.

Finntroll startades av Jämsén och Teemu Raimoranta, som bägge var intresserade av naturen, myter, ädla drycker och ha det skojigt tillsammans.

Efter en lång natt och övernattning i replokalen vaknade Jämsén till att Raimoranta fnittrande spelade en riff.

Jämsén steg upp, började spela och så föddes kopplingen mellan humppa och black metal, också om Jämsén då jag träffar honom upplever att begreppet “humppa” är motbjudande, det handlade om en vibb från ska- och reggaemusiken.

Sol strimmar in i grotta. Jan Jämsén med pälsrock, ser uppåt, uttryckslöst.
Jan "Katla" Jämsén inne i grotta. Sol strimmar in i grotta. Jan Jämsén med pälsrock, ser uppåt, uttryckslöst. Bild: Sebastian Bergholm Jan Jämsen

Men 2003 tvingades Jämsén stiga ner från scenen på grund av en sjukdom på stämbanden och Raimoranta avled då han föll ner på isen från en bro i Helsingfors.

Finntroll fortsatte och växte, och då Lillmåns år 2006 kom med i bandet höll det på att växa sig större och större.

- Jag kom till ett lite färdigdukat bord, nästan, konstaterar Lillmåns, och berättar om turnéer i Amerika och Japan.

Jämsén och Lillmåns blev bekanta då båda studerade vid konstskolan i Nykarleby och den kontakten förde in honom i Finntroll.

Konstverk av gren, skugga projiceras mot väggen.
Konst av Jan Jämsén. Efter sångarkarriären tog han upp konsten igen. Konstverk av gren, skugga projiceras mot väggen. Bild: Sebastian Bergholm konst

Albumet Nifelvind öppnade alla slussar, bandet spelade över 200 gigs i 44 olika länder.

- Folkmetal, viking- och paganscenen var som störst då.

Också om Lillmåns berättar att det finns fans som blir lite missbytta då de inser att bandmedlemmarna har vanliga jobb och inte “bor i grottor och dricker mjöd”, så har fansen idag förstått att man inte behöver vara rock'n'roll 24 timmar i dygnet.

Men då Mathias Lillmåns klistrar på sig trollöronen och lägger på mejken och blir rockstjärneodjuret Vreth, så får han en total frihet att göra vad han vill på scen och blir en förlängning av Mathias.

Katla och Vreth sammanbundna

Finntroll tröttnade ändå på folkmetalscenen, på de oändliga turnéerna med vikingametalband och en publik som främst kom på folkmetalturnéerna för att festa.

Djupet hade gått ur musiken och Finntroll sökte sig mot helt nya uttryck.

Blodsvept blev ett album som knappt innehöll någon folkmetal överhuvudtaget.

- Nuförtiden finns en massa metal som inte har djup i sin slit och släng attityd, men då black metal kom tilltalade det mig att det finns en filosofi bakom det. Texterna har varit viktiga för mig.

Mathias Lillmåns sjunger.
Mathias Lillmåns på scen. Mathias Lillmåns sjunger. Bild: All Over Press / Ullstein Bild / Jazz Archiv Hamburg Finntroll,Mathias Lillmåns

Lillmåns berättar att han verkligen gillar de texter som Katla skriver, de har en eftertänksamhet och bygger på livserfarenheter som är viktiga för musikstilen.

Att Katla inte längre kan stå på scen och sjunga betyder att han behöver Vreth för att tolka texterna, och Vreth och Finntroll behöver igen Katlas texter för att textuniversumet skall fortsätta att expandera, fortsätta gräva djupare i vad det betyder att existera, här och nu.

På den nya skivan Vredesvävd, som tog bandet sju år att färdigställa, handlar texterna om att döda med stenar, om att hitta sig själv och att färdas mellan världar.

Och det tog också många år att skriva dem.

- Det är min plikt att skriva texter till Finntroll, men det är inte roligt, faktiskt inte roligt alls, säger Jan “Katla” Jämsén.

Katlagrottan

Snön gnistrar, är nästan bländande, då jag pulsar efter Katla, upp för en backe, på väg mot ett par grottor i östra Helsingfors.

- Det här ser ut som en primitiv kyrka, som något ur True Detective.

Grottorna hör ihop med Finntrolls tidiga historia på många sätt, innan Teemu Raimoranta dog och Jämsén tvingades sluta kom de hit för att ta foton för skivan Visor om slutet, berättar Jämsen och minns också att de två festat i grottorna som unga.

Grotta, istappar, ritning på grottväggen som för tankarna till inristningar.
"Som en primitiv kyrka". Grotta, istappar, ritning på grottväggen som för tankarna till inristningar. Bild: Sebastian Bergholm Grotta

Katlagrottan, tänker jag, och det visar sig att grottorna har haft en viktig betydelse för Katla Jämsén.

De tidiga Finntroll texterna handlar om krig, natur och kamp mot en kristen präst, blodet flyter, medan de senare alltmer handlar om att hitta sig själv, undersöka sina positiva och negativa känslor och upplevelser och skriva fram en mytologi för Finntroll.

Utan att förstå shamanism kan man heller inte förstå Finntroll, och Jämsén har ibland kommit till grottan för att trumma sig bort.

Han har en stor trumma, gjord av älgskinn och då han trummar känner jag de mörka vibrationerna söka sig djupt in i min kropp, och det känns meditativt.

- Jag är fascinerad av att utveckla och ändra på min verklighet och min uppfattningsförmåga. Trumman har visat sig vara ett perfekt verktyg för att hålla på med sådant.

Jan Jämsén och en shamatrumma
Jan Jämsén reser omkring i världar med sin trumma. Jan Jämsén och en shamatrumma Bild: Katrina Grönholm-Kulmala / Yle Finntroll

För Jämséns del handlar det om att känna hur han är del av ett följe, redan som ung intresserade han sig för historia, mytologi och arkeologi.

- Jag var en enstöring som ung, jag har aldrig känt att jag var på rätt plats, men allt har alltid varit bra, det är inte en flykt från någon hemskt verklighet.

Jämséns texter är kosmologiska, bortom tids- och platsgränser, de undersöker vad det är att vara placerad i en människokropp, relationen till naturen och de utmanar jag-begreppet.

Människa och djur kan ses som olika sidor av samma sak, något som på sätt och vis bekräftar min tanke om att Finntrolls texter, trots gyttjan, blodet, kargheten ändå i grunden handlar om kärlek, om att behandla allt levande med respekt och inte tro att människan är överlägsen allt annat.

Jämsén beskriver pengar och makt som samtidens stora problem, och dessa kan få människor att känna sig odödliga.

Grottmynning, snömassor och is. Soligt väder.
Grottor och underjord är del av Finntrolls textuniversum. Grottmynning, snömassor och is. Soligt väder. Bild: Sebastian Bergholm Grotta

Man glömmer bort den kraft som naturen besitter, och hur maktlösa människor är inför naturkatastrofer.

- Vi får se hur det går då Yellowstone pamar, säger Jämsén och syftar på vulkanen i den amerikanska nationalparken som en dag förväntas få ett utbrott som kommer att ha enorma följder för mänskligheten.

Då vi står på det frusna vattnet i grottan och ser solens strålar söka sig in känns samhällsmaskineriet, profitbegär och maktkamper långt borta.

Men ljudet från ett flygplan som korsar himlen påminner om den livsstil som gör naturen allt mer främmande, för många av oss.

Möjligheten som ett stort bolag ger

Shamanen blir en orm och ormen blir en gädda, han tar olika former och rör sig i olika naturelement. Den animerade videon till låten Forsen är en fin illustration av Katlas texter och det band Finntroll är idag.

Nämligen, att ligga på ett större bolag innebär att kvaliteten på musiken, estetiken och livespelningarna är hög.

Medlemmarna i Finntroll, både nuvarande och tidigare, jobbar ofta med konst, fotografering, tatuering och illustration, och Mathias Lillmåns bekräftar att det inte är så tokigt att kunna förverkliga sina konstnärliga planer, och eftersom han också spelar i mindre band förstår han skillnaden.

- Vi kan hyra in proffs och kan sprida vårt material på större kanaler.

Inför Vredesvävd-turnén, som för tillfället ligger på hyllan, har bandet stora visioner.

- Vi kommer att ha mycket rekvisita och gör en show. Den nya skivan är ju skriven ur shamanens synvinkel och de resor han gjort under sitt liv. Den här figuren kommer att figurera i liveshowen.

- Länge har vi haft planer på att ha med en skuggfigur i allt vi gör.

Illustration av  bister schaman, samt figur som för tankarna till runsten
Konvolutet till Vredesvävd. Illustration av bister schaman, samt figur som för tankarna till runsten Bild: Century Media Finntroll

Bandet har stora planer, då de får spela igen.

- I grund och botten är vi ett metalband, men vi har aldrig velat lägga oss i en låda, vi är väldigt öppna för olika influenser.

Kärnan i bandet består kanske av friheten i att inte ha de här gränserna.

- Visst finns det puritaner som tyckt att de två första skivorna är de bästa och resten är nja...Men vi har haft tur då fansen varit med på att följa vår stil.

- Det skall bli spännande att se vad fansen gillar den nya schamanistiska linjen, funderar Lillmåns.

På basis av kommentarer om Vredesvävd på nätet är folk förtjusta över att Finntroll återvänt till de tidiga, råa och brutala sounden, som redan fanns på den första skivan, men gör det på ett sätt som ändå känns nytt.

Det jag gillar med de nya texterna är att man måste lyssna och tänka själv, på vad som egentligen sägs.

Lyssna på musikdokumentären om Finntroll, om Katlas stämbandssjukdom, Somniums död och hur bandet blev större än någonsin:

Läs också