Hoppa till huvudinnehåll

Det går att samla på traktorer – bröderna Fagerlund i Nagu har fyrtio

Intresset för traktorer väcktes hos bröderna Fagerlund redan i unga år. Den första egna traktorn, en Valmet 20, skaffade de för att transportera tomaterna från det egna växthuset.

Vid sidan av växthuset, som ändå måste vaktas, började de renovera gamla traktorer som tidsfördriv. Småningom blev traktorerna allt fler och de behövde en hall att förvaras i.

Då hallen sedan byggas ut, föddes också tanken på ett att grunda eget museum.

Bröderna söker dels själva aktivt efter gamla traktorer via olika kanaler, men folk som känner till museet tar också kontakt för att erbjuda dem traktorer.

– Vi är inte beredda att betala några stora pengar för dem, utan försöker nog pruta så gott det går. Vi har också fått mycket helt gratis och det tar vi emot med stor tacksamhet och öppna armar, berättar Per-Erik Fagerlund.

Per-Erik och Sven Fagerlund i sitt traktormuseum
Per-Erik och Sven Fagerlund brinner för sina gamla traktorer. Per-Erik och Sven Fagerlund i sitt traktormuseum Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,nagu

Det är nog den man håller på med för tillfället, sedan glömmer man bort dem― Sven Fagerlund om favorittraktorn

I allmänhet är det Sven som har hand om maskinerna, medan Per-Erik får putsa bort rost och gammal målarfärg. Överraskande nog går det att få tag på reservdelar till gamla traktorer, men de kan vara ganska dyra.
En orange Fordson-traktor från 1938
Den äldsta traktorn är från 1938. En orange Fordson-traktor från 1938 Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,nagu

Någon direkt favorit bland de fyrtio traktorerna säger de sig inte ha. Men för Per-Erik känns den allra äldsta, en Fordson från 1938, lite speciell eftersom den är från året då han själv föddes.

Sven kan inte peka ut någon direkt favorit.

– Det är nog den man håller på med för tillfället, sedan glömmer man bort dem. Den som nu är nästan färdig är en John Deere från 1965. Den är en av de första som gjordes i Tyskland, men motorn är ännu amerikansk. På något sätt ska vi också få rum för den här i museet.

Plats är det nämligen inte särskilt gott om, trots att hallen där traktorerna står har byggts ut flera gånger, och några flera utbyggnader är inte aktuella.

Alla traktorer fungerar.

– Men det kan vara lite si och så med de två ukrainska traktorer från sovjettiden som står längst in i hallen, medger bröderna Fagerlund.

En Ferguson traktor i grått och guld
Den här modellen av Ferguson kallas guldkalven. En Ferguson traktor i grått och guld Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,nagu

Rent tekniskt skiljer sig de gamla traktorerna inte speciellt mycket från varandra oberoende av om de är från England, Kina, Frankrike, USA eller någon annanstans ifrån.

– Jämfört med idag hade traktorerna förr mycket färre instrument och spakar och sådant. Till exempel vår Fordson från 1938 har en växelspak och en pedal och det klarade man sig med.

Tidigare togs traktorerna årligen ut för att provköras och tvättas men nu mera blir det mera sällan.

På frågan vad deras familjer säger om deras vurm för traktorer svarar Per-Erik att de har reagerat riktigt bra.

– Inte har jag hört någon klaga, men kanske är det så att de är nöjda då jag håller till här och är borta hemifrån.

Ett antal traktorer samlade i en hall
Traktorerna i museet ser ut som om de nyss rullat ut från fabriken. Ett antal traktorer samlade i en hall Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,nagu

Läs också