Hoppa till huvudinnehåll

Recension: Etablissemangsradikalen Tuomioja tacklar mänsklighetens ödesfrågor med kritisk blick

Pärmbild på Tuomiojas bok
Pärmbild på Erkki Tuomiojas senaste bok. Pärmbild på Tuomiojas bok Bild: Shutterstock/Tammi Erkki Tuomioja

I sin färska bok I skuggan av framtiden - överlever mänskligheten? (Tammi), tar sig SDP-veteranen Erkki Tuomioja an existentiella hot som klimatförändringen och kärnvapen. Den före detta utrikesministern analyserar också dagsaktuella frågor som jaktplansanskaffningar och EU:s återhämtningsfond.

När Tuomioja år 1981 tillsammans med SFP-hövdingen Jan Magnus Jansson gav ut en bok med samma titel som den aktuella, var kärnvapenhotet den stora frågan. Nu har han lagt till klimatförändringen som en till Ödesfråga för mänskligheten.

Han kopplar också den allt överskuggande frågan om covid-19 i det här bredare sammanhanget genom att påpeka, att uppkomsten av viruset hänger ihop med en hel räcka andra problem som i sin tur har att göra med ohållbar utveckling. Avverkningen av skog och den minskade mångfalden i naturen utsätter oss för risker som just pandemier.

En kris kan dock också fungera som startskott för förändring och Tuomioja påpekar att det nu finns momentum för investeringar i grön energi som ett led i den ekonomiska återhämtningen. Trots den ödesmättade titeln är boken alltså också ett försök till att skapa diskussion om möjliga sätt att skapa positiv förändring.

Nej till Nato, vill veta mer om jaktplan

Tuomioja är själv sedan decennier tillbaka en central utrikes- och säkerhetspolitisk beslutsfattare. Vad han säger är också därför av betydelse.

Tuomioja har samtidigt lite av en radikal politisk image - kanske tack vare fredsmärket på kavajslaget och hans roll i ockupationen av Studenthuset år 1968.

Han är också känd som Natomotståndare och hans inflytande i Finlands Rysslandspolitik har varit betydande. I de här frågorna profilerar sig den före detta utrikesministern som en pragmatiker. I sin bok fortsätter han på den linjen, och menar att de som förespråkar Natomedlemskap ofta drivs av ideologi snarare än pragmatiska säkerhetspolitiska bedömningar.

Erkki Tuomioja.
Erkki Tuomioja med fredsmärket på kavajslaget Erkki Tuomioja. Bild: Yle tuomioja

I den frågan utgör Tuomioja alltså mainstreamen i finländsk politik. Kritikerna av den linjen, som främst finns inom Samlingspartiet och SFP, men nog också inom hans eget parti SDP, kunde fråga sig om inte uppfattningen av vad som utgör det möjliga och omöjliga i Finland nu styrs av en viss, ideologiskt färgad historiesyn?

Är det faktiskt bara kallt övervägande som utgör grunden för Natomotståndet, eller bottnar det främst i en ovilja att alliera sig med det kapitalistiska USA?

Är det en rationell grund för att inte sitta vid de bord “där besluten fattas”, vilket utesluter Finland från de överläggningar som i sista hand definierar den säkerhetspolitiska omgivningen?

En säkerhetspolitisk fråga där Tuomioja däremot lite verkar gå mot strömmen är frågan om jaktplansanskaffningar. Utan att slutgiltigt ta ställning i frågan, menar han som medlem av riksdagens försvarsutskott att en oberoende instans borde granska det slutgiltiga förslaget. Han drar en parallell med planerna på att köpa dyra stridshelikoptrar som var aktuell för ett tjugotal år sedan.

Då menar Tuomioja att de försvarsexperter som uttalade sig hade en så stark egen åsikt, att de inte förmådde vara objektiva, samtidigt som kritiska röster inte fick komma fram i offentligheten.

När helikoptrarna fick rött ljus av de folkvalda, klev sedan personer från försvarsmakten fram och tackade beslutsfattarna.

Ja till stödpaket

Inför EU-folkomröstningen var Tuomiojas förhållning till medlemskapet “nåjo”. Det är en hållning som han fortfarande identifierar sig med.

Samtidigt försvarar han det aktuella covid-19-stödpaketet, eftersom det hade varit en katastrof för den europeiska ekonomin om regeringarna inte agerat resolut. Att Finland godkände lösningen har, enligt Tuomioja, att göra med att Tyskland ändrat sin linje.

Tyskland har hittills, som Tuomioja bra beskriver, samlat på sig ett ekonomiskt överskott samtidigt som man krävt av de länder som har ett underskott - finansierat av tyska banker - att balansera ekonomin.

Det har betytt stora nedskärningar, vilket bidragit till att misstänksamheten mellan Nord- och Sydeuropa ökat. Den här gången insåg man i Berlin att ett dylikt agerande kunde ha förorsakat en kris som kanske till och med splittrat EU.

Eftersom det knappast hade varit i Tysklands intresse valde man nu att köra över Danmark, Nederländerna, Sverige och Österrike som starkt motsatte sig inkomstöverföringar söderut. Finland, däremot, anpassade sig till situationen, och följde Tyskland.

Inte bara radikal

Frågorna Tuomioja behandlar är alltså många. I en samhällsdebatt som blivit allt mindre reflekterande och civiliserad i och med sociala medier, är det speciellt tacknämligt att det finns politiker som tar ställning till frågor i bokform.

Tuomiojas kritiska analyser behövs också, eftersom den politiska dynamiken nästan alltid förutsätter ett visst slags flockbeteende. Kritiska kommentarer är sällan välkomna om de ifrågasätter partiets officiella sanningar.

Det ska samtidigt kommas ihåg att sextiotalsradikalen Tuomioja länge haft en central ställning i det politiska etablissemanget och han var också en viktig komponent i till exempel Lipponens långt ifrån vänstervridna regeringar. Den fråga som kanske kunde utvecklas vidare är vilken roll Tuomiojas eget parti haft i att skapa de problem som boken tar upp.

Och är socialdemokratin i dagens värld kapabel att möta de utmaningar som en globaliserad värld kämpar med? Den frågan är inte lätt, vilket de redan länge dalande socialdemokratiska opinionssiffrorna i Europa vittnar om.

Erkki Tuomioja
Tulevaisuuden varjossa - Selviääkö ihmiskunta?
Tammi: Helsingfors
ISBN: 978 952 04 2316 2