Hoppa till huvudinnehåll

Viljan styr, inte generna

Rallycross blev Niclas Grönholms lott – nu hoppas han på en historisk VM-titel

Här mellan åkrarna i Ingå har rallycrossföraren Niclas Grönholm vuxit upp.

Livet bakom ratten började redan som nioåring i just den här Opel Kadetten. Men att börja tävla likt pappa Marcus var länge inget som lockade.

Att brumma omkring på åkern var bara något roligt att pyssla med då Niclas hade tråkigt.

När jag var liten och pappa körde så kretsade allt kring motorsport. I synnerhet som yngre tonåring ville jag inte syssla med det― Niclas Grönholm

Sportliv träffar Niclas Grönholm på hemgården i Ingå. Där är det redan full rulle i bilhallen.

Uppe i museet pryds hela utrymmet av troféer, bilar och minnen. Ett litet hörn har också Niclas fått. Där står just den första bilen, uppiffad efter åkerkörningarna.

Jag vet inte om pappa är så nöjd att den finns i hans museum men tills vidare har den fått vara här

Tävlingskarriären inom motorsport kom igång då Niclas var 15. Ingåföraren började då köra folkrace – "romubilar" som han kallar dem. Och första tävlingen är inte svår att komma ihåg. Niclas börjar skratta och berättar:

Vi flög upp till Torneå med pappa. Nästa dag var det tävling och jag kom åt att köra kanske 200 meter innan kopplingen gick sönder. Så reste vi tillbaka

Köregenskaperna blev vassare efter hand, men Niclas följde aldrig i pappas fotspår. Än i dag ser han rally som det bästa inom motorsport, men grenen lockade inte som ung.

Det gör den i dag – men vi återkommer till det.

Den riktiga gnistan tändes då han fick följa med pappa Marcus på rallycrosstävlingar till USA.

Jag blev jätteintresserad av grenen. Jag hade aldrig blivit så intresserad av rally.

Det är så mycket action. Du ser allt från en plats på banan och det händer så mycket hela tiden

Sedan gick allting snabbt – till och med för snabbt.

Efter bara en handfull tävlingar flyttade Grönholm upp till rallycrossens högsta klass, Supercar. Debutanten vann genast finska mästerskapet.

Vi hade ett jättelitet team. Bilen var bra men det var "old school" och vi hade inga jättefina system. Det var inte så allvarligt utan bara roligt och det är kanske främst det man minns. Nuförtiden är det ibland så allvarligt att det inte alltid är roligt

Det var 2015.

Redan 2016 fick han köra sin första hela säsong i VM-serien.

Det gick kanske lite för snabbt. Inte var jag riktigt färdig fast jag trodde det. Jag insåg ganska snabbt skillnaden till FM.

Det är en helt annan nivå med tanke på hur mycket det förväntas av dig. Du synas på ett helt annat sätt

I dag har han samlat på sig tre deltävlingssegrar.

Två av dem kom säsongen 2019, då han totalt knep fyra podiumplatser.

Hans bästa säsong, om man frågar honom själv.

Den suktade fullträffen saknas ändå fortfarande: totalsegern.

Två år i rad har han slutat fyra, båda gångerna har målet varit VM-titeln. I fjol blev det bara en deltävlinsseger. Nu hoppas han att 2021 är hans år.

Dessutom, möjligen, med en extra historisk krydda om allt går enligt planerna.

Som det ser ut nu blir det elbilar nästa år. Det skulle vara ganska roligt att vara den sista som vunnit VM med de nuvarande bilarna

Han vet att han måste vara jämnare för att ha chans till titeln. Men det finns också något att göra på hemmaplan.

Proffslivet inom rallycross betyder rätt få tävlingar, rätt så lite körande och rätt få möjligheter att resa omkring och göra testkörningar. Att tävla mer skulle Niclas gärna göra – att köra mer borde han göra, skrattar han.

Alltid har man inte lust att köra skithögar. Allt körande hjälper men för att få ordentlig nytta borde man köra en ordentlig bil – och det kostar pengar

Resdagarna är bra mycket färre än de skulle vara i till exempel rally.

Fördelen? Mer tid hemma med sonen och familjen.

Vi träffas en fredag eftermiddag i strålande solskenen på isbanan intill Niclas hem. Sonen har han precis plockat upp från daghemmet.

Kölden har kommit tillbaka efter några varma våriga dagar. Det betyder att isbanan igen är redo för bus och kul.

Han bär ut pojkens kartingbil på banan – nu är det bara att tuta och köra.

På den retoriska frågan om att han inte själv hade en kartingbil som liten skrattar han.

Jag hade en traktor när jag var liten. Man måste ju ha en traktor på bondgården!

Fyraårige sonen trivs bakom ratten. Så pass att föräldrarna har fått bromsa honom.

Jag är nog lite överraskad över hur bra han kör. Jag hade tänkt att jag bromsar honom med ett rep första gången han körde.

Jag hölls inte med alls. Till slut släppte jag och tänkte "äh han får köra på"

I sommar blir det kanske dags för sonen att ta bilen på en första tävling. Valet att köra eller inte köra ska ändå alltid finnas. Den chansen fick också Niclas själv.

Han är nog säkert ganska likadan som jag var när jag var liten: energisk

I dag beskriver sig Niclas ändå som lugn. Åtminstone jämfört med pappa Marcus. Han är som en "Duracell 3000", skrattar Niclas.

Men tråkigt och stillasittande är inte livet bland åkrarna i Ingå.

Ni minns rallyglöden?

Niclas har redan kört några rallyn och skulle gärna köra fler. Av en slump gjorde han dessutom sin debut i VM-rally i fjol.

År 2019 var han med i Monza Rally show och hade bestämt sig för att delta även 2020. Att det sedan på grund av ett antal inhiberade tävlingar fick VM-status spelade ingen roll. Beslutet var fattat.

Det är tungt att göra noterna veckan före. Många saker går på tok och man funderar varför man gör det här. Men en vecka efter rallyt tycker man att man kunde åka igen. Jag vet inte vad det beror på men nånting är det som lockar.

Nu har han också startat ett nytt projekt.

Niclas tränger in sig i en rallybil i bilhallen.

– Jag har nog också kört den men det är inte så intressant om man jämför med en rallycrossbil, säger han och småler.

Han har startat ett litet rallyteam och hyr nu ut en egen framhjulsdriven rallybil.

Så han bara inte får tråkigt på gården.

Redaktör: Felicia Grönholm
Layout: Felicia Grönholm
Videomaterial och bilder: Henrik Leppälä, Jouko Tapper, Felicia Grönholm, Grönholm RX, Dok: I Tredje Led, Grönholm Suomesta