Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Regeringen fick hybris – nu står man utan verktyg om epidemin spårar ur

Kolumnistens bild i en cirkel och i bakgrunden statsminister Sanna Marin.
Kolumnistens bild i en cirkel och i bakgrunden statsminister Sanna Marin. Sanna Marin,magnus swanljung

Grundlagsutskottet satte stopp för begränsningarna i rörelsefriheten och regeringen har förlorat veckor i kampen mot epidemin. Det är ett misslyckande för både politiker och de tjänstemän som verkar ha slumrat under lagberedningen, skriver Svenska Yles politikreporter Magnus Swanljung.

När regeringen presenterade sitt förslag om att begränsa rörelsefriheten väckte det omedelbart löje.

Sociala medier fylldes med till synes dumma frågor som: Får jag alltså köpa ett prydnadsföremål från supermarketen men inte från presentbutiken?

Andra dumförklarade dem som ställde dumma frågor. Ministrar som möjligen skämdes för sitt eget lagförslag förklarade att alla kunde begripa andan i lagförslaget, som i korthet gick ut på att man inte skulle träffa andra människor i onödan.

När man läser grundlagsutskottets utlåtande inser man att de som ställde dumma frågor hade rätt.

I en finländsk rättstradition kan man inte begränsa människors grundläggande fri- och rättigheter genom att i detalj lagstadga om hur människor ska leva sina liv.

Polisen ska inte avgöra om jag och min partner lever i ett “etablerat förhållande” och därför får träffas.

Grundlagsutskottets juridiska lingo kan också översättas så här: Man ska inte ta till släggan om skruvmejseln gör jobbet med mindre skada.

Marins största misslyckande

Haveriet i grundlagsutskottet är regeringens hittills största misslyckande under epidemin.

Särskilt är det fråga om ett misslyckande för statsminister Sanna Marin som i månader satsat allt på ett kort.

Hälsovårdsmyndigheterna har varnat regeringen för att epidemin kan spåra ur de närmaste veckorna, även om utvecklingen för tillfället är svagt positiv.

Marins sista verktyg i backen var begränsningarna i rörelsefriheten.

Av allt att döma har man inte ordentligt utrett vilka andra verktyg som kunde användas. Nu riskerar man att stå tomhänt om utvecklingen eskalerar.

Samtidigt växer kritiken mot de tjänstemän som ansvarar för lagberedningen. I Helsingin Sanomat riktar flera rättslärda en bredsida mot Justitiekansler Tuomas Pöysti som borde ha identifierat de juridiska problemen.

Pöysti har suttit med vid regeringens sammanträden. Har han då slumrat eller har regeringen inte lyssnat på honom?

Knappast ökar heller förtroendet för de partier som först signalerade att de motsätter sig förslaget men sedan morskt godkände det.

Nästa gång SFP säger sig vara ett ansvarsfullt parti, som Anna-Maja Henriksson uttrycker det i Vasabladet: Vet vi då att det slitna uttrycket är en eufemism för att man godkänner vad som helst bara man får sitta med och bestämma?

Oppositionen kommer nu åt att håna regeringen för dålig lagberedning. Det börjar höra till den politiska teatern och påminner starkt om diskussionen under den förra valperioden – nu med ombytta roller.

Alternativen är långsamma

Allvarligare än det politiska käbblet är ändå att regeringen nu förlorat veckor av effektiv tid.

Sanna Marin sa sent på onsdag kväll att regeringen inte ännu har fattat beslut om att ge riksdagen några nya lagförslag.

Om man vill komma åt problemen med hemmafester, folksamlingar i butiker och religiösa sammankomster måste man göra det med mer specifik lagstiftning.

Också i sådana fall handlar det om att begränsa grundläggande fri- och rättigheter och regeringen måste kunna påvisa att man begränsar smittspridningen och räddar liv.

Enligt Marin väntar man nu på att hälsovårdsmyndigheterna utreder de här möjligheterna.

Fram till dess kan hon bara vädja till oss att följa “andan” i det havererade lagförslaget.

Läs också