Hoppa till huvudinnehåll

Jakobstad reser en staty för att hylla tobaksänglarna – självständiga och yrkesarbetande kvinnor satte tidigt sin prägel på staden

Vy över Strengbergs fabrik i Jakobstad.
Vy över Strenbergs tobaksfabrik i Jakobstad med den kännspaka klockan i förgrunden. Här intill fabriken skulle en staty över en tobaksängel passa ypperligt anser museichef Carola Sundqvist. Vy över Strengbergs fabrik i Jakobstad. Bild: Rivat: Markus Holmström Jakobstad

Största delen av tobaksarbetarna på Strengbergs fabrik i Jakobstad var kvinnor. De var självständiga kvinnor som försörjde sig själva redan i början av förra seklet. De hade en stor påverkan på staden och engagerade sig också politiskt. I dag syns deras avtryck inte i stadsbilden. Det vill staden rätta till genom att resa en staty till deras minne.

Redan under sent 1800-tal var största delen av arbetarna vid Strengbergs tobaksfabrik i Jakobstad kvinnor. Många av de så kallade tobaksänglarna flyttade in från andra orter och de var myndiga, yrkesarbetande kvinnor.

I deras kölvatten bildades en barnkrubba och föreningar, både för nöje och samhällspåverkan. Kvinnorna började också föra fram sin rätt att rösta och organiserade sig fackligt.

År 1919 valdes tre kvinnor in i fullmäktige i Jakobstad, och två av dem var tobaksarbetare.

Ändå finns det inget i stadsbilden som påminner om tobaksänglarnas liv och verk.

Tobaksänglar i Strengbergs fabrik i Jakobstad kring år 1908.
Tobaksänglarna i arbete i Strengbergs fabrik. Året borde vara 1908. Tobaksänglar i Strengbergs fabrik i Jakobstad kring år 1908. Bild: Jakobstads museums samling. Jakobstad,tobaksarbetare

Fullmäktigemotion om en staty

Det var fullmäktigeledamot Brita Brännbacka-Brunell (SFP) som författade motionen om att Jakobstad borde hylla Strengbergs tobaksfabrik och arbetarna genom att resa en staty. Ytterligare tjugotvå fullmäktigeledamöter har undertecknat motionen.

Idén fick Brännbacka-Brunell från en intervju med museichef Carola Sundqvist inför den internationella kvinnodagen. I intervjun lyfte Sundqvist fram kvinnornas roll i samhällsutvecklingen i Jakobstad.

– Carola Sundqvist sa att hon gärna skulle se en staty över en tobaksarbeterska, tobaksängel, här i staden. Jag tänkte direkt att en sådan borde vi ha, ja, vi borde haft en redan för länge sen, säger Brännbacka-Brunell.

Motionen gick vidare till stadsstyrelsen för beredning och stadsstyrelsen tillsatte en arbetsgrupp som ska föra ärendet vidare.

Fascinerande kvinnoliv

Brita Brännbacka-Brunell sitter själv med i arbetsgruppen och hon fascineras av dessa kvinnor
och deras liv.

– De var kvinnor i barnafödande ålder som flyttade hit, de jobbade tolvtimmars dagar. Därför grundades också en barnkrubba för att deras barn inte skulle fara illa, sådant vi tar för givet i dag. De här kvinnorna var också mycket föreningsaktiva, säger Brännbacka-Brunell.

Brännbacka-Brunell säger att det är brukligt att man reser statyer över viktiga personer och händelser i vår historia.

– Genom att resa en staty över en tobaksarbeterska lyfter vi fram det betydelsefulla i deras liv och arbete och allt det som de gjort för staden, säger Brita Brännbacka-Brunell.

Brita Brännbacka-Brunell i valvet vid Strengbergs tobaksfabrik.
Brita Brännbacka-Brunell författade motionen om att resa en staty till minne av tobaksarbetarna på Strengbergs. Brita Brännbacka-Brunell i valvet vid Strengbergs tobaksfabrik. Bild: Yle/Mikaela Löv Jakobstad

Jakobstad var en stor industristad

I början av 1900-talet var Jakobstad en av landets mest industrialiserade städer. Från slutet av 1800-talet växte Strengbergs tobaksfabrik snabbt sedan tillverkningen av cigaretter kommit i gång.

- Cigaretterna blev en riktig hit och det var kvinnor som tillverkade dem för hand, säger museichef Carola Sundqvist.

En stor fabrik behöver mycket personal och den lokala arbetskraften räckte inte till. Det här banade väg för en stor inflyttning till Jakobstad. Det var främst unga kvinnor som flyttade in för att bli tobaksänglar, som de kallades.

Kvinnorna kom bland annat från Åbo, Tammerfors, Helsingfors och Viborg, orter som också de tidigt industrialiserades.

- Fabriksarbete var lockande för många unga kvinnor. Det var ett relativt självständigt arbete och här hade de inte en husbonde som vakade över dem hela tiden, säger museichef Carola Sundqvist.

Efter arbetsdagens slut kunde kvinnorna gå hem till sitt eget lilla rum, kanske just i stadsdelen Skata intill fabriken, och kunde råda över sig själva.

Röd liten stuga.
Gatubild från trähusstadsdelen Skata. Röd liten stuga. Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist Jakobstad,Viktor Sund,norrmalm

Agenter värvade tobaksarbetare till Jakobstad

Sedan 1864 blev ogifta kvinnor i Finland myndiga vid 24 års ålder. Det gjorde det möjligt för kvinnorna att förvärvsarbeta. I fabrikerna hade de möjlighet att få sin utkomst tryggad, också om de saknade utbildning.

Strengbergs hade egna agenter som värvade arbetskraft till fabriken och ibland betalade man också resekostnaderna för att kvinnorna skulle flytta till Jakobstad.

Vad tyckte familjerna om att deras döttrar flyttade till en annan stad för att arbeta?

- Säkert fanns det föräldrar som var oroliga, men familjerna var stora och det fanns många munnar att mätta. Kanske var de också glada för att deras döttrar stannade i hemlandet och inte reste till Amerika som så många andra, säger Sundqvist.

År 1908 var personalstyrkan som allra störst och hela åttio procent av arbetarna, 1600 personer, vid Strengbergs var kvinnor. I och med alla inflyttade kvinnor gick det 300 kvinnor på 200 män i staden.

Inflyttningen gjorde också staden tvåspråkig och det talades även ryska i tobaksfabriken.

Fick sitt namn efter den vita arbetsdräkten

Att tobaksarbetarna kom att kallas för tobaksänglar beror på deras vita arbetskläder. I början bar de vita förkläden som senare byttes ut mot vita rockar och vita huvuddukar.

- Att de kallades tobaksänglar berodde på deras klädsel. Benämningen var inte könsbunden, också tobakstillverkande unga pojkar i Brahestad kallades tobaksänglar, säger Sundqvist.

I fabrikssalarna satt cigarettflickorna sida vid sida vid långa bord och stoppade tobak i hylsor. De jobbade tolvtimmarsdagar med en lång matrast vid lunchtid.

- Lönen bestämdes enligt hur många tusen cigaretter de hann tillverka per dag, säger Sundqvist.

Den som var snabb kunde stoppa två tusen cigaretter på en dag. Det gav fyra mark i lön.

I början tog tobaksänglarna hem papper att rulla hylsor av på kvällarna och bar dem med sig i ett knyte nästa dag. Senare tog maskiner över det här arbetet.

Miniatyr som visar hur arbetet på Strengbergs tobaksfabrik gick till.
Miniatyren på Tobaksmuséet i Jakobstad visar hur arbetet på fabriken gick till. Miniatyr som visar hur arbetet på Strengbergs tobaksfabrik gick till. Bild: Yle/Mikaela Löv Jakobstad,Strengbergs tobaksfabrik

Hyggliga löner och fabriksläkare

Trots långa arbetsdagar och sex dagars arbetsvecka säger Carola Sundqvist att hon fått den uppfattningen att tobaksänglarna trivdes med sina liv och sitt arbete, och inte minst sin fritid.

- Alternativet på den tiden var att jobba som piga hos en familj och då var man fast sju dagar i veckan och hade en husbonde som bestämde. Kvinnorna här bestämde över sina egna liv, säger Sundqvist.

Sundqvist säger att tobaksänglarna hade en hygglig lön. Under tidigt 1900-tal förtjänade en papyrossmakare mellan 42 och 62 mark i månaden och en arbetares hyra låg mellan 5 och 15 mark i månaden.

Det här kan man till exempel jämföra med en kokerskas lön på ett passagerarfartyg. Den låg mellan 50 och 70 mark i månaden.

Strengbergs ledning var också mån om arbetstagarnas hälsa. Man hade en egen läkare och sörjde för en god arbetsmiljö. Till jul vankades det också julklappar.

Carola Sundqvist visar hur tobaksänglarna tillverkade cigaretter.
Museichef Carola Sundqvist visar hur tobaksänglarnas arbete med att tillverka cigaretter gick till. Carola Sundqvist visar hur tobaksänglarna tillverkade cigaretter. Bild: Yle/Mikaela Löv Jakobstad,Strengbergs tobaksfabrik

Kvinnor i barnafödande ålder

Det var främst kvinnor i åldrarna tjugo till fyrtio år som flyttade till Jakobstad för att jobba på tobaksfabriken. Det här innebar att det föddes barn inom, men också utanför, äktenskapet.

Marthaföreningen såg hur barnen lämnades utan tillsyn eftersom mödrarna arbetade långa dagar på fabriken, och 1902 grundades därför en barnkrubba.

- Barnkrubban var främst för tobaksarbeterskornas barn, och det är klart att det här underlättade situationen för kvinnorna, både gifta och ogifta, säger Sundqvist.

Fem år senare öppnades barnträdgårdar verksamma på både svenska och finska.

Tobaksarbetarna engagerade sig politiskt

Tobaksänglarna engagerade sig också i föreningsverksamhet. Staden fick både svensk- och finskspråkiga teaterföreningar, man spelade och sjöng tillsammans och ordnade danser.

Kvinnorna engagerade sig också i nykterhetsrörelsen, fruntimmersföreningen och marthaföreningen. Det fanns helt enkelt tid och möjlighet till föreningsliv.

- Det här var säkert ett mera lockande liv för en ensamstående kvinna, en singel, än livet på landsbygden. De hade en månadslön, fast arbetstid och fritid, säger Carola Sundqvist.

Många av tobaksänglarna hade ingen familj i Jakobstad och genom gemenskapen kring jobb och föreningar skapade man sig ett nätverk.

Carola Sundqvist säger att kvinnorna i Jakobstad påverkat stadens utveckling genom att de tidigt var ute i arbetslivet. I början av 1900- talet var det ovanligt med en så stor andel yrkesarbetande kvinnor.

- Det hade också betydelse på så vis att när kvinnorna engagerade sig i föreningar så lyfte man fram vissa ärenden, både inom politiska men också inom opolitiska föreningar.

Tobaksarbetarna framför Strengbergs 1908.
Tobaksarbetarna samlade framför Strengbergs fabrik år 1908. Cigaretterna hade blivit en hitprodukt och personalstyrkan var större än någonsin. Tobaksarbetarna framför Strengbergs 1908. Bild: Jakobstads museums samling. Jakobstad,tobaksarbetare

Engagerade sig i arbetarrörelsen

Genom föreningarna kom kvinnorna bland annat att arbeta för allmän och lika rösträtt. Den frågan var nykterhetsrörelsen först med att driva.

Också på Strengbergs fabrik fanns ett intresse för att förbättra förhållandena för kvinnor och arbetarkvinnorna engagerade i arbetarrörelsen och bildade en egen avdelning inom facket.

- De hade en egen fana med texten "oikeutta naisille". Den hade de med sig när de var ute och vandrade, säger Sundqvist.

I kommunalvalet 1919 fick kvinnor både kandidera och rösta. Tre kvinnor valdes in i fullmäktige i Jakobstad. Två av dem var fabriksarbetare på Strengbergs, Anna Matalamäki och Eriika Lind.

En staty för hela staden

Nu gläder sig Carola Sundqvist över att statyn över tobaksänglarna ser ut att bli verklighet. I dagens läge torde det inte finnas en enda staty över en kvinna i Jakobstad.

- Då har vi haft många starka kvinnor i stadens historia och vi har haft en kvinnodominerad industri. Jag tycker att det är på tiden och därför är jag mycket glad över motionen, säger Sundqvist.

Carola Sundqvist tänker sig en staty av en tobaksängel utanför tobaksfabriken intill landmärket Strengbergs klocka. Många Jakobstadsbor har minnen och band till tobaksfabriken, familjemedlemmar eller anmödrar som arbetat där.

– Statyn skulle påminna om alla de kvinnor som jobbat i tobaksfabriken under långa tider. Det vore en staty för hela staden. De här kvinnorna är av stor betydelse för Jakobstad, och de är många, säger Carola Sundqvist.

Läs också