Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Mikko Rantanen kan vinna ”Rocket” Richard-priset och Joonas Donskoi är ligans effektivaste spelare sett till speltid – glödhet finländsk duo i Colorado

Mikko Rantanen är i fokus i Anders Nordenswans NHL-kolumn.
Anders Nordenswan levererar en NHL-kolumn varje fredag. Mikko Rantanen är i fokus i Anders Nordenswans NHL-kolumn. Bild: AOP NHL

Mikko Rantanen sköt mest mål av alla i NHL under marsmånad och ligger tvåa i skytteligan. Han har alla chanser att som tredje finländare vara bästa målskytt i NHL. Colorados andra finländare Joonas Donskoi avslutade i sin tur mars med ett hattrick och är nu lika giftig på NHL-nivå som han i tiderna var i FM-ligan. ”The Donfather” är etta i ligan för poäng per 60 minuter.

I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.

Aleksandr Ovetjkin är NHL:s bästa målskytt. Auston Matthews är kronprinsen och ser nu ut att gå mot sin första Maurice Richard Trophy. Och såklart utmanar ”the usual suspects” Connor McDavid och Leon Draisaitl.

Ifall inte Mikko Rantanen snuvar de stora affischnamnen på godiset.

”The Moose” sköt 13 mål i mars, vilket var mest i ligan och lyfte honom till delad andra plats i skytteligan. I skrivande stund har Auston Matthews nätat 24 gånger medan duon Rantanen, McDavid båda gjort 21 mål.

Nousiskillen har ändå spelat en match mindre än Connor ”McElbow” (fy fanken vilken ful och avsiktlig armbåge rakt i Jesperi Kotkaniemis huvud).

Med mindre än en tredjedel kvar av grundserien har Mikko Rantanen på allvar anmält sig till striden om vem som blir säsongens bästa målskytt. Och med formen som kanske största Stanley Cup favoriten Avalanche nu visar upp så lär inte målproduktionen stanna upp.

Senast en finländsk målkung fått klä sig i smoking och ta emot Maurice Richard-priset var också första gången trofén delades ut. Året var 1999 och killen som steg upp på scenen och bjöd publiken på hockeyvärldens bredaste smil kallades ”The Finnish Flash”.

Innan Selänne hade också Jari Kurri varit herre på måltäppan en gång, säsongen 1985/86. Nära var det också säsongen 2017/18 då Patrik Laine tände röda lampan 44 gånger som 19-åring och var tvåa bakom Ovetjkin.

Colorados paradkedja blir bara bättre och bättre

De senaste åren har två kedjor alltid funnits med då det diskuterats NHL:s bästa linor: Bostons ”Perfection Line” med Brad Marchand, Patrice Bergeron och David Pastrnak och Colorados etta: Gabriel Landeskog, Nathan MacKinnon och Mikko Rantanen. Inget snack om saken den här säsongen.

Ingen av trion kommer att utmana Connor McDavid om poängligatiteln, men Colorados-kedjans balanserade dominans är på sin egen nivå: 43 poäng på 35 matcher för Rantanen, 41 poäng på 31 matcher för MacKinnon och 33 poäng på 33 matcher för kedjans sandpapper, kaptenen ”Gabbe” Landeskog.

Av de konkurrerande kedjorna är det bara i ”Perfection Line” där hela trion producerar på toppnivå. I de övriga toppkedjorna är det i princip fråga om att en riktigt giftig duo öser in poäng och kompletteras av en kille som är mera av en rollspelare.

Även den ofta lite svår- och kanske också feltolkade corsi-procenten (skott för / skott emot, när spelaren är på isen) talar ett ganska lättförstått språk i det här fallet.

Av alla ligans forwardar som spelat mer än 15 matcher den här säsongen finns Coloradotrion på placeringarna ett, två och tre i corsi-procent:

  1. Mackinnon 68,98 %
  2. Rantanen 68,51 %
  3. Landeskog 68,49 %

(Rantanen: 931 skott för / 428 skott mot = corsi-procenten 68,51).

Det är skyhöga noteringar i en statistik där allt över 50 procent är bra. Corsi-dominansen understryks av att Landeskog, MacKinnon, Rantanen i varje match får emot sig antingen motståndarens första kedja, eller en svårspelad checkinglina.

Statistiken för den som vill se mål, och inte bara skott, är också i sin egen klass. MacKinnon-trion är den enda toppkedjan i ligan med en procent på över 70 för gjorda mål / insläppta mål. Colorado har stått för 71,4 % av målen när den här trion varit på isen.

Också klassiska ögontestet levererar: Colorados paradkedja spelar en sevärd totalhockey. Positionerna växlar snabbt och alla i trion kan göra allt. I samma byte kan var och en av killarna hålla kontor bakom målet, skjuta från blå och stå och styra framför målet. Alla rör sig jämnt.

När kedjans samtliga delar är så kompletta och skickliga, så är det på gränsen till omöjligt att i längden försvara sig emot den.

Rantanen utvecklas fortfarande

Att kedjan hela tiden blir bättre och bättre beror säkert till stor del på hur kemin mellan MacKinnon, Landeskog och Rantanen förädlas och finns nu på en samspelsnivå av typ Krutov-Larionov-Makarov (Sovjet, 1980-talet, någon som minns?).

Dels beror det säkert också på spelarnas individuella utveckling. Eller egentligen Rantanens. Nathan MacKinnon som fyller 26 år i september är inne i sina bästa år och har redan i ett par säsonger spelat på en nivå, som gör att han kanske är den bästa hockeyspelaren i världen.

28-årige Gabriel Landeskog är också han en spelare som får ut allt ur sitt kunnande och antagligen ännu kan hålla toppnivån i några år.

Kedjans junior, 24 år gamla Mikko Rantanen, har däremot fortfarande en stigande utvecklingskurva. Och då är det alltså fråga om en stjärna som för fjärde säsongen i sträck hör till ligans bästa högerforwardar. Fysiken kan knappast bli bättre och mycket skickligare kan han knappast bli.

Det som däremot tydligt blir bättre hela tiden är beslutsamheten och medvetenheten om att 193 cm och 100 kg är konkurrensfördelar för den som kan använda dem optimalt.

Rantanens skottregister har till exempel redan länge varit mycket bra och mångsidigt, men den här säsongen sätter han puckar mot mål med ett närmast desperat behov att tända lampan. Målmängden och NHL-karriärens bästa skottprocent 18,1 vittnar om att det inte bara ser ut så.

Och när han håller i eller transporterar pucken, så finns det ännu tydligare än tidigare säsonger en MacKinnon-lik buffelaktig målmedvetenhet att gå ut som vinnare ur varje situation.

Resultaten syns på bästa möjliga sätt, laget vinner och Rantanen producerar. Han var hela ligans etta i mars både gällande mål och poäng: 25 poäng och 13 mål på 17 matcher. Elva av målen kom med 5-mot-5 och fyra var segermål – ingen var bättre i någondera kategorin.

Donskoi spelar på en ny nivå

Minns någon vilken trollkarl Joonas Donskoi var under sin sista sista säsong i FM-ligan och Kärpät 2014/15? Han var alltid på rätt plats i rätt tid. Speciellt i slutspelet. Mästarlagets bärande kraft gjorde 22 poäng på 19 matcher och valdes till bästa spelare i playoff.

Den här vårvintern är han lika svår att stoppa i världens bästa liga. Fempoängsmatchen natten mot torsdag var såklart en verklig höjdare, men som coachen Jared Bednar sa i presskonferensen efteråt, så var det bara en belöning för allt det som Donskoi hela tiden gör rätt.

Med femton mål är Donskoi Colorados näst bästa målskytt efter Rantanen och 28 poäng är fjärde bäst internt efter Rantanen, MacKinnon och Landeskog. Men inte ens det berättar riktigt sanningen om en hur fin säsong han har på gång.

För att fastställa Donskois nivå gäller det att se på hans resultat i jämförelse med istid – och då blir det en ordentlig överraskning. Med i snitt 13.39 istid per match i 5-mot-5 är Joonas Donskoi ligans effektivaste spelare: 3,39 poäng för varje fullföljd timme på isen.

Som tvåa i den statistiken finns tidigare nämnda Connor McDavid med 3,27 poäng / 60 minuter.

Spelet flyter när man njuter

Nyckeln eller nycklarna till Donskois flyt är – vill jag påstå – rollen, fysiska formen och spelglädjen/självförtroendet, som säkert till stor del är ett resultat av de två första punkterna. Skicklig och målfarlig har han alltid varit.

Donskoi stortrivs i Colorados tredje kedja med Valerij Nitjusjkin och Tyson Jost. Trion har lite av en offensiv bonusroll. Mackinnons superkedja och tvåan med Brandon Saad, Nazem Kadri och André Burakovsky är de ”officiella” resultatkedjorna. Tredje kedjan får ofta optimalt motstånd.

Dessutom får Donskoi spela i antingen första eller andra powerplayformationen, vilket också smakar smultron för en kille med mjuka händer och snabb tankeverksamhet.

Så har han också bakom sig en lång och bra träningshöst (och vår/sommar innan det) utan skador. Det finns en ny skärpa i Donskois skridskoåkning som visar att en 28-åring fortfarande kan utvecklas.

Sist men absolut inte minst är att han trivs på isen. Klyschan säger att spelarna ska njuta av att spela. Många som till exempel Ville Nieminen har ändå berättat hur svårt det i praktiken kan vara på NHL-nivå. Vågar påstå att Joonas Donskoi nu på riktigt njuter när han hoppar in i rinken.

Resultatet är att han inte blir ”utanför” spelet, vilket har tidigare varit ett problem. Istället söker han sig in i händelsernas centrum och tar för sig med glupande aptit. Då blir det förr eller senare hattrick och artistmål av den typen som Donskoi gjorde på lördagen mot Vegas.

Tack för att du läste.

Källor: hockey-reference.com, nhl.com, naturalstatrick.com, moneypuck.com, hockeydb.com