Hoppa till huvudinnehåll

77-åriga Tove Fagerholm firar sin coronavaccinering med champagne - "Jag ska skåla med mig själv på balkongen"

Tove Fagerholm i rosa jacka sitter på en bänk. I bakgrunden snö.
Tove Fagerholm i rosa jacka sitter på en bänk. I bakgrunden snö. Bild: Yle / Karin Filén Tove Fagerholm

En flera månader lång väntan på att få bli vaccinerad är över.
- Jättebra känns det! Nog har jag väntat, säger 77-åriga Kyrkslättbon Tove Fagerholm.

När man tittar in genom fönstret till coronavaccineringsstället ser man ett kalt väntrum. Det ser rymligt ut och stolarna står utplacerade långt ifrån varandra. Ett par människor sitter och väntar.

Tove Fagerholm står utanför i regnet och är glad. Hon är 77 år gammal, och säger sig dessutom tillhöra en riskgrupp med tanke på covid-19 på grund av en leukemidiagnos. Nu ska hon strax gå in för att få sin första dos vaccin.

- Jag har varit nästan löjligt försiktig de här tre veckorna sen jag bokade tiden, skrattar hon.

Tove Fagerholm är bekant för många Kyrkslättbor. Hon har arbetat som lärare i lågstadieskolor, och efter att hon blev pensionerad har hon varit mycket aktiv med att hålla bokcirklar.

Hon berättar om när hon bokade tiden: Hon hade tagit som vana att regelbundet se efter när det äntligen skulle bli hennes tur. Och en morgon stod det att de som är födda 1951 eller tidigare står i tur att vaccineras. Hon fick en tid tre veckor senare.

- Jag skrev i en facebookgrupp att "Hurra, jag har fått en tid!" Då var det många som i sin tur skrev att alla tider var fullbokade och att det inte gick att nå fram per telefon. Jag hade svintur!

Hon säger sen att många av hennes bekanta också fick tider lite senare. Andra får ännu vänta.

Tove Fagerholm går in för att få sin spruta. Sen ska hon sitta kvar i en kvart för att vara i en trygg miljö i händelse av komplikationer.

Väntan

Vi träffade Tove Fagerholm första gången i februari i år. Det var en av vinterns kallaste dagar men intervjun skedde utomhus, på gården till Fagerholms radhuslägenhet i Finnsbacka, för säkerhets skull.

Hon hade skrivit ett inlägg i en facebookgrupp för Kyrkslättbor där hon var orolig över att det dröjde så länge för henne att få vaccinet. Äldre personer än hon blev blev vaccinerade, och likaså yngre som hörde till riskgrupper. Men hon fick vänta.

- Jag marrar nu bara för att jag har ett behov av att marra, sa hon först.

Sen preciserade hon.

- Jag är för ung för den ena vaccinationskön och för gammal för den andra. Jag marrar för att jag inte ska bli bortglömd.

Visst förstod hon att det berodde på att Astra Zeneca-vaccinet inte gavs till hennes åldersgrupp, men ändå. Det kändes frustrerande att vänta. Mera frustrerande än skrämmande, faktiskt.

- Jag kan inte säga att jag har någon covid-ångest. Jag är mycket räddare för att dratta på ända i den här halkan och bryta armar och ben, sa hon och svepte ut med handen över den frusna gårdsplanen.

Det värsta var väntan, tyckte hon.

- Man kan inte ens drömma. Det finns ingenting att se fram emot, annat än sommaren. Det går inte att planera resor. Det är hemskt trist.

Saknar människomöten

Fagerholm tyckte ändå att hon är privilegierad. Kroppen fungerar och hon kan gå långa promenader, och hon har vänner och släkt.

- Men jag saknar människomötena när man kan strunta i vardagens småttigheter och tala om de viktiga sakerna i livet. Det fungerar inte på samma sätt i telefon, tycker jag.

Hon saknade också sina vanor. En viktig sak som har fallit bort är besöken till Musikhuset i Helsingfors för att lyssna på konserter. Det brukade hon göra minst en gång i månaden.

- Den gemensamma upplevelsen av att ge sig hän åt underbar musik… Det fungerar inte på samma sätt när man hemma lyssnar på en skiva. Det finns för mycket som distraherar.

"Här kommer en pestsmittad"

Redan i början av coronaepidemin var det känt att äldre personer löper en större risk för att bli svårt sjuka om de blir smittade av corona. För att visa hänsyn aktade sig många från den yngre delen av befolkningen noga för att komma för nära en äldre person.

Det här fick Tove Fagerholm erfara. Särskilt de första månaderna kändes märkliga. Hon som älskar att gå långa promenader fick plötsligt uppleva att folk tog omvägar om henne och att de vände bort ansiktena då hon kom.

- Det kändes som att “Här kommer en pestsmittad tågande”. Men nu använder ju alla munskydd och jag känner mig inte mera bortstött än någon annan.

Vaccinerad!

Det regnar fortfarande när Tove Fagerholm kommer ut från vaccinationsstället.

- Det känns nästan absurt tryggt, fast jag ju vet att ingenting egentligen blir annorlunda på ett bra tag, säger hon.

Tove Fagerholm i rosa kappa framför glasdörr.
Tryggt och välorganiserat, tyckte Tove Fagerholm om vaccinationsstället i Kyrkslätts centrum. Tove Fagerholm i rosa kappa framför glasdörr. Bild: Yle / Karin Filén coronavaccin,tove fagerholm

Siffror från den 29 mars visar att tio procent av Kyrkslättborna är vaccinerade. 4 100 personer har fått den första och 754 den andra coronavaccindosen.

Fagerholm säger att hon kommer att fortsätta använda munskydd och att vara försiktig.

"Orkar man med hunden så orkar man med rumpan"

Man kan anta att ett år av coronarestriktioner och oro har satt sina spår i oss alla på ett sätt eller annat. Tove Fagerhom tycker att en livskänsla har fördjupats hos henne.

- Jag har reflekterat över hur skört livet är. Det är viktigt att lära sig att leva ensam, och att kunna ta till vara det goda som väntar.

Det talas om coronatrötthet och att det finns de som inte längre orkar vara lika försiktiga. Tove Fagerholm har ingen förståelse för det här.

- Det finns ett uttryck som lyder: "Orkar man med hunden så orkar man med rumpan också". Vi har orkat så här länge. Då kan vi töja vårt tålamod lite till.

Champagne på balkongen

Regnet tilltar och vädret är om möjligt ännu gråare än för en stund sen. Men Tove Fagerholm låter det inte störa: Nu har hon fått vaccinet och det ska firas.

- Jag har en miniflaska champagne i kylskåpet. Mot kvällskvisten ska jag sitta på min balkong, oberoende av vädret, och så ska jag skåla med mig själv. Det ska jag göra.

Läs också