Hoppa till huvudinnehåll

Nyckfulla restriktioner och brist på respekt ställer till det för teaterbranschen - "Handlingarna lever inte alltid upp till de vackra orden”, säger Unga Teaterns nya konstnärliga ledare

En blond kvinna sitter på en stol i ett dunkelt rum.
– På fältet har man hittat en ödmjukhet och vågat tala med varandra, samarbeta, hitta lösningar och dela information. Jag hoppas att det lever vidare, säger Unga Teaterns konstnärliga ledare Meri Anna Hulkkonen som började sitt nya jobb i januari i år. En blond kvinna sitter på en stol i ett dunkelt rum. Bild: Ingemar Raukola Unga Teatern,meri anna hulkkonen

Man kunde kanske tro att kulturarbetare inte har något att göra. Men Unga Teaterns konstnärliga ledare Meri Anna Hulkkonen berättar att coronarestriktionerna lägger en enorm arbetsbörda på teaterfältet. Inom branschen växer också missnöjet med bristande förståelse för kultursektorns villkor och betydelse som näringsgren.

Meri Anna Hulkkonen tillträdde som konstnärlig ledare för den sextioåriga Unga Teatern i Esbo vid en märklig tidpunkt.

I januari i år hade kulturevenemangen i Finland ställts in på grund av hårda restriktioner för att begränsa smittospridningen i landet.

Restriktionerna var tillfälliga. Tills de förlängdes, och förlängdes om och om igen.

– Man skulle tro att kulturarbetare inte har något att göra. Mina vänner förstår inte hur jag kan vara så upptagen och trött. Men vi måste hela tiden planera, reagera och fatta beslut lika snabbt som man knäpper med fingrarna. Allt förändras hela tiden. Det skapar en oerhörd stress, säger Meri Anna Hulkkonen.

Foto från Lilla Anna och Långa Farbrorn med Ensemble Bulleribock.
Meri Anna Hulkkonen ledde i många år barnteatergruppen Ensemble Bulleribock som spelade omtyckta barnboksföreställningar som "Lilla Anna och Långa Farbrorn". Foto från Lilla Anna och Långa Farbrorn med Ensemble Bulleribock. Bild: Ingemar Raukola Lilla Anna och Långa farbrorn,meri anna hulkkonen

Innan hon blev konstnärlig ledare för Unga Teatern ledde Hulkkonen den fria barnteatergruppen Ensemble Bulleribock.

Att leda en institutionsteater ger möjligheten att arbeta mer långsiktigt, åtminstone i vanliga fall.

– Vi försöker hela tiden hitta på annan vettig verksamhet som ger något för framtiden. Men idéerna borde vara klara att förverkligas på ett eller två dygn, och samtidigt ska vi vara redo att fortsätta spela repertoaren när som helst.

Det som enligt Hulkkonen känns värst är att teatrarna skötte sig väl under hösten men ändå belades med hårda restriktioner.

Under hösten var det möjligt att se en del teaterföreställningar. Hulkkonen upplevde att det kändes tryggt och att teatrarna hade planerat sina säkerhetsåtgärder väl.

– Men plötsligt kom beskedet att alla kulturevenemang ställs in till den 18 december. Sedan tills sista december, sedan 10 januari, sedan slutet av januari, sedan slutet av februari, sedan slutet av mars, och nu senast 14 april, räknar Hulkkonen upp.

Jag brukar säga att det blir som att alltid äta den torra bullen i stället för den färska bullen som nyss kommit ur ugnen. Konstnärliga processer hör ihop med den tid man befinner sig i

Färdiga produktioner läggs ner

På fältet börjar man tröttna på att restriktionerna ständigt flyttas fram. Många teatrar har självmant ställt in alla vårens föreställningar. Hangö Teaterträff meddelade i onsdags att de ställer in årets festival som skulle ha ägt rum i sommar.

Premiärerna flyttas till hösten och repertoarerna planeras om, produktionerna står i kö. Pjäser som spelat väldigt lite, eller ibland inte alls, läggs ner.

Men teaterbranschen jobbar på och planerar nya produktioner i hopp om att de kanske får spela. Enligt Hulkkonen går det inte att bara spela de gamla uppsättningarna och skjuta upp de nya.

– Jag brukar säga att det blir som att alltid äta den torra bullen i stället för den färska bullen som nyss kommit ur ugnen. Konstnärliga processer hör ihop med den tid man befinner sig i. Lämnar man de nya produktionerna på hyllan för att spela de gamla så ligger man alltid efter, säger hon.

Åtta skådespelare i gammaldags kläder tittar in i kameran.
Unga Teaterns 60-årsjubileumspjäs Spöket på Lillklobb – Lillklobbin kummitus som spelas utomhus har premiär den 6 maj. Åtta skådespelare i gammaldags kläder tittar in i kameran. Bild: Ingemar Raukola Unga Teatern,spöket på lillklobb

Unga Teatern har faktiskt en premiär inplanerad ännu i vår.

Det är fråga om teaterns 60-årsjubileumspjäs Spöket på Lillklobb (Lillklobbin kummitus), en utomhuspjäs med premiär den 6 maj som är skriven av Harriet Abrahamsson och Paul Olin.

– Det är vår enda möjlighet att möta vår publik. Jag är hoppfull om att vi kan spela ute på tryggt avstånd så att ett fåtal åskådare åt gången följer en eller två skådespelare.

Började med sexårsplan

Hulkkonen fick börja jobbet som konstnärlig ledare med att tänka stort och långt. Teatrarnas ansökningssystem för statsandelar har nämligen förnyats, och i det nya systemet ingår det att skriva en sexårsplan för teatern.

Hon ordnade enskilda samtal med var och en på teatern. Sedan lade hon upp sina visioner om var teatern var nu, vart den ska, och hur den ska ta sig dit.

– Det kändes jättefint. När man leder en fri grupp kan man sällan göra så långsiktiga planer. Jag är jättenöjd med resultatet, säger hon.

En enkel lada med röda plankor.
Unga Teatern i Lillklobb i Esbo firar 60-årsjubileum i år. En enkel lada med röda plankor. Esbo,Teater,unga teatern

Bättre kommunikation och sammanhållning på fältet

För teaterbranschen har pandemin varit en svår prövning. Men den har också lett till en större förståelse och solidaritet inom fältet.

– Men man har hittat en viss ödmjukhet och vågat tala mer med varandra, samarbeta, hitta lösningar och dela information. Jag hoppas att öppenheten och omsorgen om varandra lever vidare.

Samtidigt understryker hon att de konkreta handlingarna inte alltid lever upp till de vackra orden.

– På fältet är vi eniga om att alla måste få hjälp ur den här situationen. Men det finns alltid frågan vem som ska få hjälp först.

Alla grupperingar har sina egna intressegrupper som lobbar för dem. Även om fältet kan enas om mycket så finns det alltid skillnader. På samma sätt som i en familj, menar Hulkkonen.

Tre skådespelare i djurmasker står på en mörk teaterscen.
Höstens storsatsning på Unga Teatern var en utmärkt dramatisering av Kenneth Grahames klassiska barnbok Det susar i säven. Tre skådespelare i djurmasker står på en mörk teaterscen. Bild: Tani Simberg Unga Teatern,Det susar i säven

Kulturen en betydande näringsgren

Fältet har också upptäckt behovet av sammanhållning. För på tal om handlingar som inte lever upp till vackra ord så har regeringens knappa stöd till kultursektorn väckt ilska.

Hulkkonen tar som exempel en kolumn av professor Janne Saarikivi (Yle, 24.3.2021) som delades flitigt av hennes kolleger på sociala medier.

Kolumnen är väldigt kritisk till regeringens stödpolitik. I den poängterar Saarikivi att kultursektorn sysselsätter över 100 000 personer i Finland, vilket är nästan tre gånger så många som exempelvis hela skogs- och pappersindustrin.

Under coronakrisen har kultursektorn stötts med cirka 120 miljoner euro.

Saarikivi jämför summan med det statliga flygbolaget Finnair med 6 500 anställda, som har fått 700 miljoner euro i nytt statligt kapital och ungefär lika mycket till i statsgaranterade lån.

Skillnaden är hisnande. Inom kultursektorn växer frustrationen över att den fortfarande verkar betraktas som hobbyverksamhet i stället för att erkännas som en betydande näringsgren.

Hopp om bättre höst

Unga Teatern utgår i sin planering från att verksamheten under hösten trots allt kan återgå till det normala. I maj samlas arbetsgruppen i verkstäder för höstens nya produktioner. På hösten blir det repetitioner som vanligt.

Tre premiärdatum har prickats in i kalendern.

– Jag litar på att vi får spela åtminstone för en klass i taget. Då kan 30-40 procent av platserna användas. Om det ska vara två meters mellanrum mellan åskådarna så rymmer vår sal tolv åskådare. Men om det är reglerna så får vi göra så.

Hulkkonen ser ändå optimistiskt på läget och tänker sig att det till hösten börjar lösa sig i takt med att allt fler blir vaccinerade.

I takt med att vädret blir varmare kan teaterns personal också börja ses utomhus och slippa distansmötena över datorn.

– Jag längtar efter att vi alla kan ligga på en gräsmatta på var sitt håll, och kan planera tillsammans och läsa pjäser. Och spela Spöket på Lillklobb, möta publiken, höra barnskratt. Jag ser fram emot sköna somriga dagar, säger Meri Anna Hulkkonen.

Läs också