Hoppa till huvudinnehåll

Maria Rosenlund jobbar med de mest sjuka coronapatienterna: ”Först var jag rädd att bli smittad, men nu känner jag mig nästan tryggare på jobbet än i butiken”

En skötare sätter handskar på händerna.
På en intensivvårdsavdelning där coronapatienter vårdas är det viktigt med skyddsutrustning. Arkivbild. En skötare sätter handskar på händerna. Bild: Toni Pitkänen / Yle coronavirus,Coronatestning,COVID-19,koronaviruspandemi

Sjukskötare Maria Rosenlund från Sjundeå jobbar med coronapatienter på Jorvs sjukhus intensivvårdsavdelning i Esbo. Det är tungt men hon är samtidigt väldigt stolt över sina kolleger som finns där i vått och torrt.

Maria Rosenlund har jobbat sex år år på intensivavdelningen på Jorvs sjukhus. Där vårdas allmänna intensivvårdspatienter och brännskadade människor från hela landet, men nu finns där också patienter som insjuknat i covid-19.

Det senaste året har hon jobbat med coronapatienter i en så kallad kohort, ett isoleringsrum för de covidpatienter som är så sjuka att de behöver intensivvård.

I den här kohorten ser hon vad coronaviruset gör med människor. Här måste hon ha skyddsutrustning och härifrån kan hon inte gå utan att ha planerat det i förväg.

Maria Rosenlund klädd i cerise jacka på jobbet på Jorvs sjukhus.
Maria Rosenlund är sjukskötare, men också utbildad till barnmorska. Maria Rosenlund klädd i cerise jacka på jobbet på Jorvs sjukhus. Bild: HUS/Selma Paavola Sjundeå,Västnyland,maria rosenlund

Det som gör jobbet med coronapatienter på en intensivvårdsavdelning tungt jämfört med vanligt intensivvårdsarbete är att hela tiden jobba med utrustning på sig: huvudskydd, munskydd av ffp-klass, glasögon eller visir, handskar och långärmad rock ända ner till fötterna.

Allt ska kläs på innan man går in i kohorten där coronapatienterna sköts.

Då det blir paus för personalen sker avklädningen enligt vissa regler. De måste desinficera händerna mellan varje plagg som de tar av sig.

Arbetsdagen måste planeras i förväg

Det här gör att man måste planera sitt arbete innan man går in i kohorten eftersom man inte kan komma och gå hur som helst, säger Maria Rosenlund.

- I vanlig intensivvård kan jag säga åt en kollega att jag går efter medicin, men nu finns det en kollega utanför kohorten som sköter allt det du behöver. Jag ringer den här personen om jag till exempel behöver medicin.

Det behövs alltid fyra till sex skötare och en läkare för att svänga en nedsövd patient på mage― Sjukskötare Maria Rosenlund

Tillståndet varierar för de patienter som vårdas för covid-19 på Jorvs sjukhus i Esbo.

Vissa är i så dåligt skick att de har en intuberingstub i halsen och en andningsmaskin stöder andningen. Andra klarar sig med så kallad högflödessyrebehandling som ges med näskateter via en andingsmaskin.

- Vi tar nu patienter från lungavdelningen till intensiven i ett tidigare skede jämfört med för ett år sedan. Vi har lärt oss att det är bättre att göra så, för när de blir dåliga så blir de snabbt i dåligt skick.

Många vårdare behövs för att vända en patient

Det behövs ibland flera sjukskötare för att klara av vården av en patient, berättar Rosenlund.

- Vi måste med jämna mellanrum suga slem ur intuberingstuben och svänga på patienten från rygg till sida. De patienter som har en väldigt nedsatt syresättning svänger vi även på mage. Det behövs alltid fyra till sex skötare och en läkare för att svänga en nedsövd patient på mage.

Hur klarar du av att jobba i kohorten där det finns ett farligt virus?

- I våras var jag kanske lite rädd de första veckorna och funderade på om jag själv skulle bli smittad. Men jag insåg efter ett par veckor att vi har bra skyddsutrustning och ingen av oss blev smittad. Det känns relativt tryggt att jobba i kohorten, nästan tryggare än att gå till matbutiken i rusningstid.

- Det som är tungt är att man inte kan gå ut och in, man kan inte gå ut och dricka när man är törstig. Man måste hela tiden planera sitt jobb.

Försöker hålla stämningen uppe

Maria Rosenlund säger att personalen på intensivvårdsavdelningen på Jorvs sjukhus försöker hålla stämningen uppe. Men det märks att sjukskötarna är trötta och sjukledigheterna blir allt längre.

- Jag tycker att det är tungt när man inte ser ett slut på det här.

Personalen är i alla fall tacksam över att det då och då kommer sjukskötare från till exempel Mejlans sjukhus och hjälper till i Esbo. Det finns också en coronapool att vända sig till då det inte finns tillräckligt med personal.

- Vi är tacksamma för all hjälp, men det blir tungt då man ska lära ny personal.

Jag är superstolt över mina kolleger, som jag vet att finns där och som jag kan lita på― Sjukskötare Maria Rosenlund

Maria Rosenlund har inte varit sjukskriven. Hon tror att hennes räddning är en treåring där hemma som gör att hon kan jobba 80 procent.

- Jag har flera lediga dagar i rad och hinner återhämta mig.

"Vi börjar vara duktiga på det här"

Intensivvårdspersonal har sagt upp sig under det senaste året, men Rosenlund tycker inte att någon rakt ut sagt att det beror på coronaviruset. Omsättningen på personal har i alla fall varit stor det senaste året.

Har du funderat på att sluta jobba med coronapatienter?

- Jo, det har jag. Jag tänker i vår söka till en utbildning som hälsovårdare. Sedan får jag se om det är något jag vill göra.

Maria Rosenlund säger att personalen på intensivvårdsavdelningen på Jorvs sjukhus ändå har klarat av arbetet jättebra.

- Jag är superstolt över mina kollegor, som jag vet att finns där och som jag kan lita på. Vi har jättefina läkare som man kan fråga råd. Jag tror att vi på Jorvs sjukhus skött flest coronapatienter i hela landet, så vi börjar vara duktiga på det.

Samarbetet har blivit bättre

Finns det något positivt i det som nu händer, som du kan ta med dig in i framtiden?

- Nej, inte just nu. Jag kan inte se något positivt i den här situationen.

Men då Maria Rosenlund funderar lite till, så kommer hon på att samarbetet mellan intensiven och operationsavdelningen blivit bättre under coronaåret.

- Vi har konstaterat att vi borde utnyttja samarbetet mera så vi kan hjälpa varandra i framtiden, om det kommer en ny situation där det behövs mera personal på intensiven.

På önskelistan: Uppskattning

Maria Rosenlund upplever att hon och hennes kollegor inte får uppskattning för det arbete de gör.

- Jag har många gånger lovat mig själv att inte läsa vad folk tycker om vårt jobb i kommentarer på sociala medier och i kvällstidningar. Jag blir ofta väldigt sårad då de framställer vårt jobb som lätt och nedvärderar det jobb vi gör.

- Däremot har många firmor donerat mat och produkter åt oss, och privatpersoner har donerat yllesockor. Det värmer hjärtat och får en att orka.

Det finns en känsla av hopplöshet

Maria Rosenlund anser att hon och kollegerna inte får tillräcklig betalt för det arbete de gör.

- Nej, inte med tanke på hur vår arbetsbild förändrats. Vi skulle gärna vilja belönas för vårt jobb då det inte ser ut att ta slut inom den närmaste framtiden.

Hur känns det att jobba då man inte ser ett slut på pandemin?

- Det finns en känsla av hopplöshet, att inte med säkerhet kunna tänka att det tar slut i sommar. Man skulle orka peppa sig själv att orka lite till om någon gav ett datum när pandemin är över. Det är tungt att ha ett arbetssätt som är så annorlunda än i vanliga fall.

Läs också