Hoppa till huvudinnehåll

Redan som femtonåring spelade Erja Lyytinen gitarr på krogen, sedan blev hon en slidegitarrist i världsklass

Erja Lyytinen spelar elgitarr.
Erja Lyytinen är världskänd för sitt slidegitarrspel. Erja Lyytinen spelar elgitarr. Bild: Ilpo Musto/Shutterstock/All Over Press/Rex Features Erja Lyytinen

Då hon började hörde hon ofta att man måste dricka whisky och vara sorgsen för att spela blues. Erja Lyytinen ville göra saker och ting på sitt eget sätt och i dag är hon en av världens mest uppskattade slidegitarrister.

- Mina hundår tog slut för några år sedan, skrattar Erja Lyytinen.

Hundår är något som de flesta musiker upplevt. Det innebär otaliga kilometer ute på vägarna, att sova i folks knutar, genomlida konsertarrangörers nycker och ändå inte tjäna stora pengar på sitt slit.

Lyytinen står i sitt arbetsrum där gitarrerna står på rad och förstärkare är staplade längs med väggarna.

På väggen hänger en tavla som vittnar om att hon år 2017 valdes till Europas bästa bluesgitarrist.

Hon bjuder på hembakt bulle och te och talar livligt om musik; om årtalet på gitarrförstärkare eller om hur countrysångerskan Emmylou Harris album Wrecking Ball inspirerade henne att skriva eteriska, svävande låtar.

Och om att hon fortfarande lyssnar på Red Hot Chili Peppers dubbelvinyl Blood Sugar Sex Magic, som hon fick som present av en pojkvän i tonåren.

- Den är skitbra, säger hon med eftertryck, på en svenska som hon lärde sig då hon flyttade till Malmö under 90-talet, där kurskamraterna var uppmuntrande och fick henne att tro på sig själv och att det fanns något extra med det egna gitarrspelet.

Erja Lyytinen med gitarr, i bakgrunden hennes pristavla för bästa europeiska bluesgitarrist
Med bluespris i bakgrunden. Erja Lyytinen med gitarr, i bakgrunden hennes pristavla för bästa europeiska bluesgitarrist Bild: Sebastian Bergholm Erja Lyytinen

Att en gitarrist från Kuopio lyckats bli en av världens mest uppskattade slidegitarrister, i en av världens äldsta musikstilar, är anmärkningsvärt.

Blues är ju musik från livet i den amerikanska södern, där arbetet på bomullsfälten, slaveriet, hjärtesorgerna och det hårda livet uttrycks.

Men livet kan vara hårt och melankoliskt överallt i världen.

Redan som 15-årig spelade Erja Lyytinen gitarr på sina föräldrars bands krogspelningar, tog lektioner på konservatoriet och kom av en slump i kontakt med slidegitarren, som senare skulle komma att bli hennes bravurinstrument.

- Jag var ganska ung, men det var spännande. Jag älskade att spela livemusik.

Lyytinen är känd som en positiv person och hela hennes karriär präglas av en inställning där mentala hinder för att lyckas inte existerar.

- Det är hårt arbete, så beskriver Erja Lyytinen sin väg ut i världen.

Varför borde bluesen dofta parfym? I Musikdokumentär berättar Erja Lyytinen om hur hon blev en del av blueseliten genom att jobba hårt och göra allt på sitt eget sätt.

Man ska kunna sin sak

Blues ligger som grund för rockmusiken, men det betyder inte att blues är den största genren i världen.

Den har ändå trogna fans världen över och ett inbyggt krav på äkthet och uppskattning för virtuoser.

Man ska kunna sin sak och därför är det anmärkningsvärt att Erja Lyytinen gång på gång placerar sig högt i tävlingar där de bästa bluesgitarristerna rankas.

Erja Lyytinen med gitarr, helbild, Läderkläder. industrimiljö i bakgrunden. Gitarrlådor.
Erja Lyytinen. Erja Lyytinen med gitarr, helbild, Läderkläder. industrimiljö i bakgrunden. Gitarrlådor. Bild: Hertta Hynninen Erja Lyytinen

Då hon spelade med Carlos Santana i Helsingfors 2018 gav han henne hedersnamnet “Lightning”, eftersom hon spelade så snabbt och energiskt.

- Det känns bra, säger Lyytinen, och påminner om att beröm och utmärkelser inte bara handlar om henne själv utan också om dem som lyssnar och gillar musiken, blir ett erkännande av deras smak.

Att leva är att ta stryk

Blues, smaka på namnet. Det innehåller i sig själv ett vemod, smärta, melankoli och insikten om att man inte går genom livet utan att ta stryk ibland.

I boken Blueskuningatar av Mape Ollila berättar Lyytinen om hur hon redan under gymnasietiden sökte efter sin riktning i livet.

Hon hängde en del på krogen med kompisar, men kände sig melankolisk och saknade riktning i livet.

Finland på 1990-talet var en tid då framtiden inte lovade speciellt mycket. Lågkonjunkturen, laman, hade familjer och människor i sitt grepp.

Kanske fanns det för oss som var unga då en frihet att välja, att göra något man gillar, eftersom det ändå inte fanns något karriärval som garanterade att livet skulle ordna sig?

Erja Lyytinen
Lyytinen under tidigt 2010-tal. Erja Lyytinen Bild: Mikko Harma erja lyytinen

I Ray Charles tolkning av låten Georgia on my Mind, på ett VHS-band, hittade Lyytinen en känsla som hon kunde relatera till.

- Det var det bästa jag sett, du måste sjunga på ett sätt som berör också dem som lyssnar på dig. Du måste tro på det du gör.

- Det var en ganska svår tid i mitt liv och jag sökte efter någonting äkta, någonting som berörde mig.

Lyytinen flyttade till Helsingfors, började spela med Davide Floreno, som hon också hade en lång relation med.

Hon ringde runt till olika ställen i Finland, sålde in sitt band, lovade bra stämning och ganska många krögare nappade på erbjudandet.

Sakta växte hennes rykte, och Lyytinen berättar att hon fortfarande ordnar sina spelningar, men att det bara är scenerna som blivit större.

Äkta vara

- Kanske finns min själ i mina gitarreffekter, skrattar Erja Lyytinen.

Hon står med sin rosa Stratocaster i händerna och trycker ner pedalerna med foten: Overdrive, distortion, delay…

Ljuden svävar omkring i replokalen, lager läggs på lager och det låter fantastiskt fint.

Det har tagit många år att hitta de effekter som behövs för att skapa det sound Lyytinen vill uppnå.

Fot på gitarrpedaler
Erjas pedaler. Fot på gitarrpedaler Bild: Sebastian Bergholm gitarr

År 2005 tipsade Wentus Blues Bands Robban Hagnäs Lyytinen om att Ruf Records Thomas Ruf befann sig i Helsingfors och ville träffa henne.

Hon tog tillfället i akt, presenterade sig. Samma vecka åkte hon på eget initiativ till Köpenhamn för att träffa Ruf ytterligare en gång.

Han förstod att Lyytinen var färdig att jobba hårt för karriären, så hon fick sitt första internationella skivkontrakt.

Det gav henne ny publik och nya sammanhang.

2005 spelade Lyytinen in sitt första internationella album Dreamland Blues i Amerika, bland annat i Mississippi.

Gittarer på rad mot vägg
Erjas gitarrer, några av dem. Gittarer på rad mot vägg Bild: Sebastian Bergholm gitarr

Att spela in i bluesens hemknutar gav en fördjupad känsla för musikstilen och dess historia.

- Det var en märklig känsla att stå mitt på bomullsfälten i Clarksdale, Mississippi. Man kunde höra syrsor och luften var så varm.

- Jag tänkte på slavarnas hårda jobb med att plocka bomull och hur länge det tog innan slaveriet upphävde. Det måste ha varit mycket dåligt för så många människor.

Erja Lyytinen, Helsinki, 26.02.2020
Erja Lyytinen vill göra blues, på sitt eget sätt. Erja Lyytinen, Helsinki, 26.02.2020 Bild: Antti Haanpää / Yle Erja Lyytinen,musiker,gitarrister,blues,musik

Lyytinen slogs av hur äkta och stark bluesen i den amerikanska södern är, hur den speglar liv och historia.

- Jag kom hem från Mississippi med känslan av att jag måste sätta min själ i musiken, hela tiden, på ett ärligt sätt.

Kanske handlar äktheten i musiken alltid främst om att uttrycka sitt liv och sina känslor, inte försöka efterapa andra känslomättade uttryck.

Parfymdoftande blues och brustna hjärtan

Varför kan inte blues dofta parfym, frågar sig Erja Lyytinen i boken Blueskuningatar.

Vad är det här för en fråga, frågar jag, då vi träffas?

- När jag började spela blues så hörde man ofta att du måste dricka mycket whiskey och ha mycket sorg för att ha rätt att spela blues.

Lyytinen undrar varför blues måste spelas på sjabbiga barer och tråkiga, små ställen.

- Det är en av världens äldsta musikformer som borde uppskattas mera.

- För mig som kvinna som älskar glitter, fina kläder och som alltid sminkat mig, då jag gick på gig klädde jag alltid upp mig i fina klänningar, man måste klä upp sig för blues!

Den parfymdoftande bluesen är ett sätt att hålla musiken personlig, äkta och respektfull.

Och då jag frågar Lyytinen om man behöver ha bra "viinapää", sprithuvud, för att bli del av bluesvärlden så svarar hon att hon inte dricker då hon spelar, och menar att hon inte vill göra sig till något hon inte är.

Så håller hon musiken äkta, "takki auki på scen varje kväll", som hon beskriver det.

Erja Lyytinen fotat nedrifrån, med gitarr. Ser leende in i kameran.
Man måste klä upp sig för blues, menar Lyytinen. Erja Lyytinen fotat nedrifrån, med gitarr. Ser leende in i kameran. Bild: Sebastian Bergholm Erja Lyytinen

Blues uttrycker, och tröstar, de upplevelser som en människa går igenom under sin livstid och det här är något hon mött hos sin publik.

Hennes eget låtskrivande fördjupades då hon genomgick en separation och i synnerhet med sina gitarrsolon kan hon uttrycka de känslor hon bär på, och nämner låten Black Oceans flera minuter långa solo.

- I solot gråter jag, det är platsen där jag kan gråta. Musik är bra terapi, för att få ut dåliga känslor.

I början är det mycket emotionellt att spela solona, men det lättar, berättar hon.

- Du kommer över dina problem och tiderna blir bättre.

Och någonstans här döljer sig också bluesens hemlighet, från sina tidiga uttryck i arbetarbarackerna i den amerikanska södern till att ha blivit en stil som människor spelar världen över: att sjunga om hårda tider handlar om hoppet att tiderna ska bli bättre.

Hör hur Erja Lyytinen bygger upp sitt elgitarrsound och få dig en blueslektion i Musikdokumentären "Så blir man en bluesgitarrist i världsklass":

Läs också