Hoppa till huvudinnehåll

Pandemiåret som blev ett lyckokast – Amanda har stortrivts inom det militära: "Jag hoppas att alla unga ska få hitta sin grej"

Ung kvinna står vid smältande vattendrag, ler över axeln.
Amanda Rönnblom från Korsholm har tillbringat en stor del av det senaste året inom det militära. Den frivilliga tjänstgöringen visade sig vara helt rätt för henne och idag är hon tacksam över tajmingen. Ung kvinna står vid smältande vattendrag, ler över axeln. Bild: Yle/Anna Wikman unga vuxna,Vasa,Österbotten,ungdomar,självkänsla,Tonårsflickor,framtidstro,Amanda Rönnblom

Många räknar just nu dagarna och väntar på något annat, något bättre, en tid efter pandemin. För 19-åriga Amanda Rönnblom känns det rakt tvärtom. Ett års militärtjänstgöring blev för henne ett lyckokast och en chans att pusha sina egna gränser.

Förmiddagssolen värmer redan rejält vid den gulrappade fasaden till Kuntsis museum i Vasa. Stadsfjärden glittrar blått där isen har dragit sig tillbaka. Här vid stranden satt Amanda Rönnblom från Korsholm med en kompis då de båda hade gått igenom urvalet till den frivilliga militärtjänsten för kvinnor.

De pratade om vad som väntade i Dragsvik, så mycket var osäkert.

Vid det här laget vet Rönnblom att det blev roligt.

- Så fort jag hade vant mig så visste jag att jag hade tagit rätt beslut som kommit dit. Det har varit lärorikt på alla sätt och jag har fått utvecklas enormt som person.

Många har undrat hur det kommer sig att Rönnblom valde militärtjänstgöring. Hon har flera orsaker. Redan i barndomen fanns en beundran för de kvinnor som vågade pröva på. Dessutom tjänstgjorde Rönnbloms farfarsmor som lotta och blev en förebild.

- Jag lärde inte känna henne på det sätt som jag nu skulle vilja. Nu skulle jag vilja ställa en massa frågor. Men jag tycker det är jättecoolt att hon har varit en lotta och jag gör nu min egen variant genom den här militärtjänstgöringen.

Så är jag också den som tänker att jag ångrar mig om jag inte gör det som jag en gång har tänkt att jag ska.― Amanda Rönnblom, officersaspirant

Pushat egna gränser

Rönnblom ryckte in vid Nylands brigad i juli ifjol och har vid det här laget hunnit med mer än hon från början hade planerat. Hon antogs till Reservofficersskolan i Fredrikshamn och prövar som bäst sina ledarskapsförmågor i Dragsvik.

- Jag tror att jag kommer att se tillbaka på den här tiden som en tid då jag lärt mig allra mest om mig själv. Då man får pusha sina gränser och se vad man går för så utvecklas man som mest. Jag har svårt att se att man på samma sätt skulle kunna pusha sig själv i fortsättningen, säger hon.

Kraven på att orka fysiskt är en sak i sig, men också psyket möter stora utmaningar inom det militära. Inför sin tjänstgöring tänkte Rönnblom mycket på det sociala.

- Jag kände bara en annan då jag ryckte in, så det fanns såklart en spänning i att man inte vet var man hamnar. Så den sociala förmågan har jag pushat.

Ung kvinna sitter på bänk vid havet.
Det var såklart nervöst att rycka in och inte känna mer än en person inom samma enhet. Men Rönnblom växte och utvecklades. Idag vill hon gärna tipsa andra tjejer med samma intresse att våga söka sig till frivillig tjänstgöring. Ung kvinna sitter på bänk vid havet. Bild: Yle/Anna Wikman Tonårsflickor,unga vuxna,Vasa,Österbotten,ungdomar,Amanda Rönnblom

Vid det här laget har Rönnblom lärt känna massor med nya människor och vet att hon kan hantera de ständiga förändringarna och nya mötena.

- Många tror kanske att det bara är samma sak varje dag. Men i varje nytt skede så byter man stuga och så får man igen hitta ett nytt umgänge. Men också förändringarna vänjer man sig vid.

Även barettmarschen blev en utmaning. Rönnbloms grupp orienterade sig i mål på strax under 80 kilometer.

- Det är definitivt något att vara stolt över för alla som har gått den. Det var krävande fysiskt, för man blev förstås trött och måste fortsätta gå utan att veta när man skulle vara framme eller vad som skulle komma till näst.

Men också psykiskt var det tufft, enligt Rönnblom.

- Att hitta stöd i gruppen är kanske det som framförallt är viktigt i den marschen. Att det finns någon som drar dig framåt och säger att nu slutar du inte, för vi ska alla klara det här och komma i mål tillsammans.

Ett bra år – trots pandemin

I juni hemförlovas Rönnblom, men dit har hon inte bråttom. Alls.

- Medan andra räknar ner dagarna så ser jag på dagarna och hoppas att de inte skulle gå så jättesnabbt, för jag har trivts så otroligt bra.

Jag tror att jag kommer att se tillbaka på den här tiden som en tid då jag lärt mig allra mest om mig själv.

Visst har coronapandemin synts också i brigadlivet, men mindre än på många andra områden i samhället tror Rönnblom.

- Vi är ändå såpass många som kan eller egentligen måste umgås där.

Att själv smittas är inget som hon gått omkring och oroat sig för. Det är ingen idé med oro, då verksamheten måste rulla på. För att undvika smittspridning umgås man inte över enhetsgränserna och Rönnblom har därför goda vänner som hon inte kan träffa. Samtidigt har hon full förståelse för att organisationen i det rådande läget måste fungera så.

- Jag tycker att man hanterat situationen väldigt bra.

Hon har också hunnit reflektera över att många jämnåriga haft ett betydligt tuffare år än hon själv. Kompisar som börjat studera har tvingats göra det på distans och i värsta fall blivit betydligt mer isolerade än hon själv.

- Jag har tänkt att jag är ganska lycklig för att jag valde att göra just det här under det här året.

Så militärtjänstgöringen blev på många sätt ett lyckokast för dig?

- Ja, exakt så känner jag.

Hoppas alla hittar sin grej

Amanda Rönnblom uppmuntrar också andra unga kvinnor att våga söka till det militära om frivillig tjänstgöring intresserar. Ingen av de kvinnor hon talat med har ångrat sig. Och några fördomar har hon inte mött.

- I så fall snarare positiva. För att man ser att här är en som kämpar och vill, att hon är här frivilligt.

För Rönnblom hade det betydelse att dra sitt strå till stacken också ur ett jämlikhetsperspektiv och visa solidaritet med de unga männen, vars militärtjänst är obligatorisk.

- Men dessutom kan vi nog visa att vi kvinnor går för liknande saker vi också. Man borde inte basera allt på kön, utan hellre på förmågor, kunskaper och intresse.

Rönnblom tror att det är hennes envishet som bidragit till att hon befinner sig där hon är just nu.

Medan andra räknar ner dagarna så ser jag på dagarna och hoppas att de inte skulle gå så jättesnabbt, för jag har trivts så otroligt bra.

Envisheten var till hjälp också under vårvintern ifjol, då pandemin blossade upp och gjorde att det blev bråttom med studentskrivningarna. Provdatum flyttades och Rönnbloms noggrant uppgjorda lässchema omintetgjordes då hon plötsligt skulle klara fem skrivningar på en vecka. Envisheten kom till hjälp igen då hon läste sig till en studieplats. I höst inleder hon studierna i medicin i Helsingfors.
Ung kvinna kisar mot solen, omgärdad av blå himmel.
Snart sommar. Amanda Rönnblom drömmer om att få träffa vänner, sitta i solen och känna sig stressfri. Ung kvinna kisar mot solen, omgärdad av blå himmel. Bild: Yle/Anna Wikman unga vuxna,ungdomar,Tonårsflickor,självkänsla,Vasa,Österbotten,Amanda Rönnblom

Men allt handlar inte om prestationer, även om hon medger att mycket har gjort det hittills. Under militärtjänstgöringen har hon hunnit reflektera över vikten av att också bara njuta av att göra något för sin egen skull, snarare än för att visa andra.

Lyckokastet igen. För efter studentskrivningarna ifjol, då coronan med sina restriktioner låg tung över tillvaron, trivdes hon inte alls.

- I början av pandemin kändes det inte alls bra. Det var svårt att få jobb, man kunde inte träffa kompisar som vanligt, det var inte roligt. Men nu mår jag ju bra för nu har jag hittat det jag vill göra, jag hittade det perfekta stället för mig att vara på under den här tiden.

Rönnblom hoppas att fler unga ska hitta något de trivs med att göra, något som bär genom pandemin.

- Jag hoppas att alla unga ska få hitta sin grej, något som känns meningsfullt.

Läs också