Hoppa till huvudinnehåll

Ögonvittnen berättar hur tiotals människor brändes levande – vi besökte de liberianska byar där en man bosatt i Finland misstänks ha begått krigsbrott

Gibril Massaquoi anklagas i Birkalands tingsrätt för krigsbrott. Rätten hör vittnen i det exceptionella rättsfallet i Liberias huvudstad Monrovia ännu den här veckan.

Monrovia/Kiantahun/Kamatahun Hassala

Marken ryker, men snart kommer regnen och då blir det grönt. Svedjebruk är vanligt i byarna nära gränsen till Sierra Leone.

Mannen är lång och gänglig. Precis som nästan alla i byn Kiantahun är han jordbrukare. Han odlar ris. Men i dag tänker han inte jobba.

– Mitt hjärta skulle inte vara med då. Det är för smärtsamt att minnas, säger han.

Han förlorade sin fru i Liberias andra inbördeskrig 1999–2003.

Här i byn landskapet Lofa i norra Liberia minns människorna den där ena dagen tydligt, trots att det är nästan 20 år sedan. Det var en måndag, en klar morgon.

En djungel med bränd mark som fortfarande ryker.
Majoriteten av folket i Liberia, nära gränsen till Sierra Leone, lever av jordbruk, och svedjebruk är vanligt. En djungel med bränd mark som fortfarande ryker. Bild: Liselott Lindström/Yle Liberia,krigsförbrytelser,svedjebruk

Liberias andra inbördeskrig rasade. Soldater hade strömmat in i byn Kiantahun, en sömnig liten by inne i djungeln. Soldaterna tillhörde såväl Liberias regeringstrupper som rebellgruppen RUF från Sierra Leone.

Härifrån går det att gå till fots till Sierra Leone, och rebellerna rörde sig konstant över gränsen mellan de två länderna. Inbördeskrigen i de två länderna sammanflätades.

En karta över Liberia.
En karta över Liberia. Bild: Harri Vähäkangas/Yle Liberia,krigsförbrytelser,kartor

Rebellerna hjälpte Liberias president Charles Taylor i kriget, och som tack gav han dem vapen och ammunition. Taylor köpte också diamanter från rebellerna, som hade tagit kontroll över gruvorna i Sierra Leone.

Mordbranden fastetsad i bybornas minne

Den klara morgonen mördade soldaterna urskillningslöst i Kiantahun. Tiotals människor bands ihop med händerna bakom ryggen, de bildade en lång kö. Efter det tvingades de gå genom djungeln till grannbyn Kamatahun Hassala.

Där berättar byborna att de fördes till ett hus där flera kvinnor normalt hade sin sovplats. Där fanns många madrasser som dränktes i bensin. Människorna skuffades in, och soldaterna tände på.

Enligt vittnesmål till Birkalands tingsrätt ska ordern ha kommit från Gibril Massaquoi. Han misstänks ha varit kommendör för RUF-trupperna i det här området i början av 2000-talet.

– De brann ner till aska. När elden slocknar bär askan vittnesmål. Vi är nu askan, beskriver en bybo sina känslor.

En by i en djungel fotograferad uppifrån.
Kamatahun Hassala är känt i Liberia för de ohyggligheter som skedde där under inbördeskriget. Lokalinvånarna tror att det är därför landets egen sanningskommission besökte byn, även om den inte ställde några frågor. En by i en djungel fotograferad uppifrån. Bild: Liselott Lindström/Yle Liberia,krigsförbrytelser

Mannen säger sig ha bevittnat massmordet. Hans ansikte är fårat och minen närmast ursinnig.

Gibril Massaqoui bor i dag i Tammerfors, men har suttit häktad i ett år. Han står åtalad för bland annat tiotals mord. Mordbranden i Kamatahun Hassala är en av de händelser som utreds av den finska tingsrätten.

Massaquoi verkade under Sierra Leones inbördeskrig som RUF:s talesperson.

Enligt försvaret var han ändå inte i Lofa när krigsbrotten begicks. Försvarets advokat Kaarle Gummerus säger att försvaret inte bestrider att det har hänt, men de bestrider att Massaquoi skulle ha haft något med händelserna att göra.

En kvinna i blommig fjol står med ryggen vänd mot kameran bakom en hög med chili.
I området odlas mycket chili. Kvinnan säljer chili på Kamatahun Hassalas marknad. En kvinna i blommig fjol står med ryggen vänd mot kameran bakom en hög med chili. Bild: Liselott Lindström/Yle Liberia,krigsförbrytelser,chili

Tung process for tingsrätten

Birkalands tingsrätt har i flera veckor suttit i Monrovia och hört tiotals vittnen. På onsdagen hördes de sista.

Centralkriminalpolisens kriminalöverkommissarie Thomas Elfgren har varit i Liberia i flera omgångar och letat efter vittnen på den liberianska landsbygden.

Att läsa sig in på och förstå det liberianska inbördeskriget har tagit tid. Han ser det ändå som en fördel att inte vara för insatt på förhand. Då ser man saker på ett annat sätt, säger han.

Elfgren presenterar rättssalen, som finns på ett hemligt ställe i Monrovia.

– Här sitter de två åklagarna, där försvarets advokat, där de fyra domarna, här tolkar och där vittnet, visar han runt i det anspråkslösa konferensrummet.

Massaquoi finns med på videolänk från fängelset. Vittnena får se honom om de vill, och han kan se vittnenas ansikten.

Vittnesmålen tar lång tid. Rätten talar finska, frågorna översätts först av en tolk till engelska, därefter översätts engelskan till liberiansk engelska, och så får vittnet säga sitt. Efter det översätts det som sagts åt andra hållet, tillbaka till finska.

Processen har varit ovanligt svår. Det har gått över två år sedan Centralkriminalpolisen inledde utredningen. Det är länge sedan händelserna ägde rum, och en del vittnen har haft svårt att minnas exakt vilket år eller vilka datum det skedde. En del har också ändrat sina berättelser eller plötsligt kommit ihåg ett datum.

Att obestridligen kunna visa att Massaquoi är skyldig är ändå avgörande för en dom. Ett problem är att vittnena inte alltid förstår frågorna, och finländarna förstår inte alltid alla nyanser i det vittnena säger. Viktiga detaljer kan gå förlorade i översättningarna.

Riksåklagare Tom Laitinen har erfarenhet av rättegångar i Irak och Rwanda, men Liberia är en helt annan sak.

– Innan man får den egna hjärnan omsvängd till det rätta sättet tar det tid, det har varit en stor praktisk utmaning. Den kulturella sidan måste vi bli bättre på, den bör få en större tyngd redan under åtalsprövningen. Men det är svårt, hur man umgås med människor i ett visst land är inget man kan läsa i böcker, säger han.

De stundvis inkonsekventa vittnesmålen är något försvaret tagit fasta på. Varför har berättelserna ändrats? Försvaret undrar också, varför Massaquois namn inte kommit fram under Liberias sanningskommissions utredningar efter kriget, där kring 20 000 personer intervjuats.

– Jag är i den lyckliga sitsen att jag inte behöver bevisa att min huvudman är oskyldig, det är åklagaren som måste bevisa att han otvivelaktigt är skyldig, säger försvarsadvokaten Kaarle Gummerus.

Gummerus har tidigare försvarat till exempel mannen som knivhögg människor i Åbo år 2017 och varit anlitad i fallet med de irakiska tvillingarna som misstänktes ha avrättat människor som IS-krigare.

Massaquoi kan bli den första som döms för krigsbrott i Liberia

13 timmar från Monrovia i Lofas byar berättar flera personer för Yle att ingen tidigare frågat dem om händelserna under inbördeskriget.

Liberias egna sanningskommission besökte Kamatahun Hassala, men återvände aldrig för att samla vittnesmål. I Kiantahun säger byborna att de aldrig ens kom.

Många säger sig vara tacksamma för att Finland nu utreder de misstänkta krigsbrotten i byarna.

Kriget kommer fortfarande under huden på människorna i Kiantahun. Framför byahuset buktar marken upp. Risodlaren berättar att han såg Gibril Massaquoi skjuta ihjäl hans vän, och att han begravde vännen där efter det.

En by ligger inbäddad i en djungel.
Byn Kiantahun ligger inbäddad i den tropiska skogen. En by ligger inbäddad i en djungel. Bild: Liselott Lindström/Yle Liberia,krigsförbrytelser

I Kamatahun Hassala visar byborna ett uppgrävt trädgårdsland nära en latrin. Ur marken sticker människoben upp. Här finns en massgrav med tiotals lik.

Det finns också omärkta gravar på flera gårdar. Under kriget begravdes många hastigt, för i den heta, fuktiga luften ruttnar liken snabbt.

En gammal kvinna sitter på trappan till ett hus i Kiantahun och kvider av gråt när hon berättar sin historia. Hon har bara ett barnbarn kvar i livet, resten av familjen dödades i kriget.  

Under hennes violetta scarf syns gråa hårtofsar. Hon minns också den morgonen, den måndagen. Hennes dotter hade precis fött en son, och barnbarnet var hennes ögonsten.

Men hennes dotter blev en av dem som soldaterna sköt ihjäl.

– Sen tvingade de mig att hämta mat åt dem, och de tvingade mig att gå över min dotters döda kropp för att göra det, säger hon och sätter ansiktet i händerna och gråter högljutt.

Hon flydde ut i djungeln med sitt lilla barnbarn. Det fanns ändå inget för honom att äta, och bebisen dog.

I Liberia har ingen blivit dömd för inbördeskrigets grymheter. Åren 1989–2003 dog sammanlagt 250 000 människor. Landets förre president Charles Taylor avtjänar ett 50-årigt straff i England, men han är dömd för brott i Sierra Leone, inte Liberia.

En minnessten för att hedra inbördeskrigets offer.
I Kamatahun Hassala finns en liten minnesplakett för dem som dödades i byn under inbördeskriget. Det finns ändå gravar från krigstiden runt om i byn. En minnessten för att hedra inbördeskrigets offer. Bild: Liselott Lindström/Yle Liberia,krigsförbrytelser

Finlands utredning väcker också förundran

Det har inte funnits politisk vilja att utreda krigsbrotten.

Liberia är ett litet land, och flera av dem som utpekats är fortfarande en del av landets politiska elit. Den förra presidenten Ellen Johnson Sirleaf valde att inte starta en egen domstol för krigsbrotten i Liberia, eftersom hon var en av dem som kunde ha ansetts vara medskyldig.

Inte heller hennes efterträdare, det före detta fotbollsproffset George Weah, har inlett någon utredning.

Thomas Elfgren säger att Centralkriminalpolisen har fått de liberianska myndigheternas fulla stöd för utredningen, men en orsak till det kan vara att Massaquoi inte är från Liberia.

Massaquoi kan å andra sidan inte dömas för brott begångna i Sierra Leone. Han var ett viktigt vittne i Sierra Leones specialdomstol efter kriget, och därför väcktes inga åtal mot honom. Men skyddet gäller inte brott i Liberia.

Finlands utredning har ändå väckt en del frågor. Bland annat utredningsledaren vid Sierra Leones specialdomstol säger att det förstör vittnesskyddets trovärdighet.

I byarna Kiantahun och Kamatahun Hassala säger många att de vill ha rättvisa. Att livstidsstraffet i Finland är 14 år väcker en del förundran.

– Jag önskar att han låses in för evigt, säger risodlaren och syftar på Massaquoi.

Birkalands tingsrätt fortsätter höra vittnen i Sierra Leone. En dom väntas i höst.

Redaktionen känner till identiteten på de intervjuade, men vi publicerar inga namn för att skydda dem. Yle har också intervjuat personer som vittnat i rätten.

Läs också