Hoppa till huvudinnehåll

"Hur kan då en ung man dö av hunger?" Enligt Kinas propaganda är fattigdomen utplånad, men målet är långt ifrån nått

Grushögar, betongblandare och människor med spadar på en uppriven gata.
Avsevärda resurser har använts för att bygga upp den ofta obefintliga infrastrukturen i fattiga tätorter. Samtidigt har många invånare i varje fall tillfälligt blivit sysselsatta. Grushögar, betongblandare och människor med spadar på en uppriven gata. Bild: Björn Ådahl Kina,infrastruktur,byggarbetsplatser,gator

Den auktoritära presidenten Xi Jinping har höjts till skyarna efter att han nyligen stoltserade med att den absoluta fattigdomen nu har utplånats i Kina. Utländska experter säger ändå att det är omöjligt att se till att ingen skulle leva i fattigdom, och också en del kineser ställer sig tvivlande till presidentens besked.

Landsvägen blir ständigt allt smalare och i sämre skick. Innan vägen når fram till en bäck upphör beläggningen helt och hållet, och bron över bäcken är så nedsliten att trafiken dirigeras ner i det grunda vattnet.

Bäcken bildar gränsen mellan två stora sydvästliga landskap, Guangxi och Guizhou. Landskapen hör till de minst utvecklade i Kina, och de avlägsna gränstrakterna är speciellt försummade och fattiga.

Den här beskrivningen av trakten var giltig för 15 år sedan. I dag fräser bilisterna förbi gränsen på en motorväg som är uppförd på höga betongpelare i den kuperade terrängen.

Gränstrakterna bebos bland annat av den etniska minoriteten dong. Förr klassificerades många av dongfolkets byar som utfattiga, men nu heter det att ingen av dem längre är det.

– Den absoluta fattigdomen har utplånats i hela Kina. Det är en prestation som kan sägas vara ett genuint underverk, konstaterade presidenten Xi nyligen i ett tal på den kinesiska tv:n.

Omtvistad gräns kan förvränga verkligheten

  • Kina anklagas för att fastställa sin officiella fattigdomsgräns på en alltför låg nivå. Enligt den kinesiska definitionen lever de som förtjänar mindre än 715 euro i året i absolut fattigdom.
  • Gränsen är aningen högre än den som har fastställts av Världsbanken. Den gränsen ligger vid 695 euro per år, men den är avsedd för de allra fattigaste länderna i världen.
  • Kina har däremot redan i flera år klassificerats som ett så kallat medelinkomstland. Inkomstskillnaderna mellan de olika kinesiska landskapen är ändå ovanligt stora, och det styrande kommunistpartiet säger att fattigdomsgränsen är lämpad för de minst utvecklade landskapen.
  • För partiet är frågan om fattigdomsgränsens nivå känslig. Premiärministern Li Keqiang varnar till exempel för att hela 600 miljoner kineser förtjänar högst 130 euro i månaden eller 1 560 euro om året.
  • Li anses således i praktiken medge att mer än 40 procent av folket lever i synnerligen anspråkslösa omständigheter. Om fattigdomsgränsen höjdes till samma nivå som den är på i många andra medelinkomstländer anses det inte vara möjligt att partiet kunde hävda att den absoluta fattigdomen har utplånats.
En samling hus på en bergssluttning med vissnat gräs. Snöklädda bergstoppar i bakgrunden.
Landsbygden i Tibet har länge hört till de fattigaste delarna av Kina. Nu heter det att absolut fattigdom inte längre existerar heller där. En samling hus på en bergssluttning med vissnat gräs. Snöklädda bergstoppar i bakgrunden. Bild: Björn Ådahl Kina,landsbygd

Många skeptiska till Xis påstådda framgång

Xis utlåtande ansågs vara så betydelsefullt att tv:n försåg det med högtidlig bakgrundsmusik. För Xi är segern över fattigdomen också en personlig framgång.

Efter att Xi kom till makten år 2012 försäkrade han att han ser till att inga kineser lever i absolut fattigdom när det styrande kommunistpartiet firar hundraårsjubileum. Jubileumsfirandet går av stapeln på sommaren, så officiellt heter det att han har lyckats förverkliga sitt mål.

En man i svettig t-tröja omgiven av diverse maskiner.
Mikrokrediter har spelat en viktig roll i strävan efter att minska på fattigdomen. Den här mannen har börjat tillverka jordnötsolja med hjälp av sitt lån. En man i svettig t-tröja omgiven av diverse maskiner. Bild: Björn Ådahl Kina,småföretagare,Jordnötsolja

En del av folket ställer sig ändå skeptiskt till förklaringen om att absolut fattigdom faktiskt inte längre existerar. På sociala medier har många kineser bland annat konstaterat att de ser fattiga människor dagligen.

Mer än en miljon kineser har också läst en digital dagbok som fördes av en 22-årig man som för några månader sedan svälte ihjäl i en stad i det sydvästliga landskapet Sichuan. En av hans vänner publicerade dagboken på den populära videosajten Bilibili.

– Det lär inte finnas någon fattigdom i Kina. Hur kan det då vara möjligt att en ung man dör av hunger, undrade en marknadsförare i Peking enligt tidningen South China Morning Post som utkommer i Hongkong.

En man och en kvinna med korgar på ryggen går på en gångbro.
Majoriteten av de fattigaste kineserna lever i avlägsna bergstrakter. De har varit beroende av bland annat farligt skrangliga gångbroar. En man och en kvinna med korgar på ryggen går på en gångbro. Bild: Björn Ådahl Kina,gångbro

Fattigdomskampanjen ledde till panik bland beslutsfattarna

Den amerikanska experten John Donaldson säger för sin del att antalet människor som lever i absolut fattigdom verkligen har minskat markant.

Donaldson har noga följt med kampen mot fattigdomen i Kina i mer än tio år, och han har besökt många av de allra fattigaste delarna av landet.

– De lokala beslutsfattarna tog på ett nästan panikartat sätt itu med problemet när de fick veta om presidentens fattigdomskampanj. De visste att deras framtida karriär berodde på hur effektivt de lyckades minska på fattigdomen, berättar Donaldson via videosamtal från Singapore där han fungerar som biträdande professor.

Donaldson säger att många av dem som fick i uppgift att bekämpa fattigdomen inte var några experter inom området. Därför tvivlade han och andra obundna forskare till en början på att kampanjen skulle bli en framgång.

– Mycket riktigt misslyckades en del av de första projekten. Beslutsfattarna lärde sig ändå snabbt att förstå hurudana behov de lokala jordbrukarna hade, och efter det förbättrades resultaten, berättar han.

En kvinna i flätad hatt leder en oxe som är spänd framför en enkel kärra med soltak. I kärran sitter två turister.
Den blomstrande inhemska turismen har blivit en ny inkomstkälla i många fattiga orter. Fler och fler stadsbor tycker om att besöka den i deras ögon pittoreska landsbygden. En kvinna i flätad hatt leder en oxe som är spänd framför en enkel kärra med soltak. I kärran sitter två turister. Bild: Björn Ådahl Kina,turism,kärra

Resurser riktades till fattiga kommuner för förbättring av infrastrukturen

Donaldson betonar att presidentens målsättning var oerhört ambitiös. När Xis kampanj inleddes uppskattades ungefär 100 miljoner kineser leva i absolut fattigdom.

Xi förutsatte med andra ord att antalet fattiga i medeltal skulle minska med mer än tio miljoner varje år. En stor del av dem bodde dessutom i avlägsna och karga bergstrakter.

Väldiga resurser riktades till de fattigaste kommunerna. Donaldson säger att de lokala makthavarna den här gången inte vågade missbruka de här medlen eftersom de visste att det var den fruktade Xi som drev kampanjen.

– Pengarna användes bland annat till att förbättra infrastrukturen i speciellt försummade delar av kommunerna. Den obefintliga infrastrukturen försvårade invånarnas liv och bidrog i hög grad till fattigdomen, konstaterar han.

En kvinna sitter på en pall och läser från en läsplatta omgiven av småbarn.
Obundna medborgarorganisationer såsom Kinas Rädda Barnen har gjort sitt till för att bekämpa fattigdomen. Under den senaste tiden har kommunistpartiet ändå inskränkt deras möjligheter att fungera. En kvinna sitter på en pall och läser från en läsplatta omgiven av småbarn. Bild: Björn Ådahl Kina,barn (åldersgrupper),Rädda Barnen

Fattiga stadsbor har inte berörts av kampanjen

Donaldson säger att kommunistpartiet också har fått hjälp från andra håll som det inte direkt har något att göra med. Han påpekar att många fattiga kommuners klart främsta inkomstkälla är de pengar som gästarbetare skickar hem till sina familjer.

– De här överföringarna har gjort sitt till för att minska på fattigdomen. Långt fler än 200 miljoner människor har lämnat landsbygden för att jobba i städerna, och de flesta skickar regelbundet pengar till sina hembyar, konstaterar han.

Donaldson påminner också om att det onekligen bor en hel del utblottade människor i städerna. De har inte berörts av presidenten Xis kampanj, för den har uttryckligen omfattat fattiga områden på landsbygden.

– Det gäller att komma ihåg att det finns fattiga människor också i rika länder såsom Singapore och Finland. Det är omöjligt att föreställa sig att det inte skulle finnas någon fattigdom på landsbygden och i städerna i Kina, säger Donaldson.

Sex arbetare med hjälm står på en ställning på en hög glasklädd fasad.
Gästarbetare från landsbygden sköter det mesta av grovjobbet och de farliga uppgifterna i städerna. De har också i hög grad bidragit till att levnadsstandarden i deras hemorter har höjts. Sex arbetare med hjälm står på en ställning på en hög glasklädd fasad. Bild: Björn Ådahl Kina,byggnadsarbetare

Ett steg i rätt riktning, men framtiden avgörande

Donaldson poängterar att utvecklingen i Kina i varje fall har gått i rätt riktning. Han hoppas nu att den positiva utvecklingen inte avbryts.

– I och med att presidentens mål officiellt har förverkligats finns det en risk för att man slutar att fästa uppmärksamhet vid kampen mot fattigdomen. Det skulle vara ett stort misstag, säger han.

Donaldson konstaterar att otaliga kineser fortfarande har så låga inkomster att bara små motgångar kan leda till att de igen hamnar under fattigdomsgränsen. Han påminner om att det är betydligt lättare att råka under den gränsen än att ta sig över den.

Läs också