Hoppa till huvudinnehåll

Då passionen går i arv: "Mamma har ju nog alltid varit en vägvisare för mig"

Passionen för musik har alltid varit stor i familjen Sonntag i Ingå. Hela familjen musicerar på ett sätt eller annat. Nu har sonen Sam följt mamma Susanns fotspår genom att satsa på en karriär inom musiken.

- Mamma har ju nog alltid varit en vägvisare för mig, en person som man sett upp till. Man har sett hur det är att jobba för sin passion och den inre motivationen, att jobba med något större än en själv, förklarar han.

Sam Sonntag har ett eget företag, arbetar som musikproducent och medverkar dessutom i duon Sam Zimon. Susann Sonntag, som gjort karriär som sångerska, är mycket stolt över sin sons karriärsval.

- Jag tycker det är otroligt fint att jag på något plan har lyckats förmedla glädjen i musiken. Det är ju inte alltid glädje, det är hårt arbete bakom att komma fram och kunna förmedla det man brinner för, berättar Susann som gjort karriär som sångerska.

Susanns gedigna erfarenhet är till stor hjälp för Sam, då han dessutom sedan liten levt med i en proffsmusikers vardag.

- Jag har haft en förebild för hur det fungerar. Jag har sett hur hon har arbetat stenhårt i många år för att kunna göra karriär, berättar Sam Sonntag.

Avskräcker då inte det hårda turnélivet, de sena nätterna och den osäkra branschen?

- Nä, svarar Sam. Det är mera coolt att vara trött på söndagar. Det blir en livsstil att varje lördag vara nånstans till klockan 2 och sen bära på grejerna och köra hem. Det finns en liten charm i det och jag tror man blir lite beroende av det när man en gång börjat, fortsätter han.

Susann Sonntag var också mån om att stötta sin son, då hon såg att det fanns ett allvarligt intresse för en karriär inom musiken.

- I början då jag såg hans passion ville jag hjälpa honom på traven. Jag hade kommit på en låt och visste att jag kan gå till en dyr studio och få världens mest fantastiska sound där. Men jag kände ändå att här finns ett frö, så jag använde mig av Sams studiotjänster som ännu då var ganska i början, berättar Susann Sonntag.

I dagens läge är balansen jämnare mellan mor och son jämnare och de kan finnas där för varandra också i jobbet..

- Jag tror att i dessa tider stödjer vi varann.

"Allt handlar ju om vad de själva vill, inte ska vi tvinga någon"

I familjen Österberg i Kimito har båtbygget långa anor. I början av 1900-talet byggde farfarsfar August Österberg bland annat den stora fyrmastaren Polstjärnan. Hans son, farfar Arne var skutskeppare och skeppsbyggare och idag bygger hans son, pappa Erik, träbåtar tillsammans med sin son, Henrik.

När jag for ombord på en träskuta så satt jag inte i hytten utan for ner längst ner i kölsvinet och tittade att hur är den var byggd

Efter några ungdomsår i bilbranschen i Sverige utbildade sig Erik Österberg till träbåtsbyggare. 1976 återvände han till Kimito och övertog sin pappas varv.

- Då jag inte jobbar med Henrik brukar jag hålla till där.

Erik Österberg sågar med en bandsåg
Erik Österberg är båtbyggare i tredje generationen. Erik Österberg sågar med en bandsåg Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,kimito

För Eriks del var bygget av jakten Eugenia i slutet på 1990-talet hans största projekt, ett projekt som han var skeppsbyggmästare för.

- Det var så våldsamma dimensioner i allt! Men jag prova läsa så mycket som möjligt. När jag for ombord på en träskuta så satt jag inte i hytten utan for ner längst ner i kölsvinet och tittade att hur är den var byggd, berättar Erik Österberg.

två män seglar jakten eugenia.
Jakten Eugenia. Arkivbild. två män seglar jakten eugenia. Bild: YLE/Monica Forssell Eugenia,hitis
Jag ville göra något med mina egna händer

För sonen Henriks del var båtbyggandet till en början inte helt den självklara framtiden. Efter studenten och armén studerade han ett år vid Åbo Akademi, sedan bytte han till linjen för skepps- och båtplanerare vid Åbo yrkeshögskola.

- Men jag märkte att det hela var lite för teoretiskt för mig. Jag ville göra något med mina egna händer, så jag sökte mig till båtbyggarskolan. På den vägen är det. Men det mesta har jag nog lärt mig av min pappa.

Erik och Henrik Österberg gör det mesta som handlar om träbåtar. Egna nybyggen och renoveringar samsas med hemslöjd och olika beställningsjobb. De är överens om att samarbetet i verkstaden löper friktionsfritt.

Om de någon gång har olika åsikter så sköts det väldigt diplomatiskt, intygar Erik.

- Jag har förstås längre erfarenhet med material och så, men Henrik är bättre på teknik och modernare saker.

Att Henrik valde att bli båtbyggare betyder mycket för pappa Erik.

- Oj, det är så kiva! Han var ju lite inne på databranschen, men sedan var jag så glad när han sa att han sökt in till båtbyggarskolan - utan min påtryckning. Han valde det helt själv.

Träbåtsbyggarna Erik och Henrik Österberg
För några år sedan visade far och son Österberg upp sin segeleka på Åbo båtmässa. Träbåtsbyggarna Erik och Henrik Österberg erik österberg

Det är heller inte omöjligt att det ännu blir en femte generation båtbyggare Österberg. Henrik har nämligen en treårig son och en femårig dotter som gärna håller till i verkstaden.

- Speciellt sonen är ofta här med hammaren i högsta hugg och jag tycker nog att jag känner igen lilla Henrik i honom. Men allt handlar ju om vad de själva vill, inte ska vi tvinga någon, förklarar Henrik.

Vi har hållit på hela livet och vintrarna har gått till det alpina

Men det är inte bara yrken som går i arv inom familjer. Också passionen för idrotten smittar av sig, och för familjen Nylund i Korsholm har utförsåkningen blivit en livsstil.

Stefan och Monica, som i dag är farmor och farfar till en uppväxande generation utförsåkare, lärde sig åka slalom redan som barn.

- Vi har nog hållit på hela livet och vintrarna har gått till det alpina, berättar Stefan.

Som hobby har grenen erbjudit aktivitet för hela familjen.

- Man får ju själv åka också. Om man tänker på ishockey och föräldrarna som står i ishallen och huttrar och ser på, konstaterar Stefan nöjd.

Vi hade många aktiva åkare på den tiden från Smedsby som körde här på Öjberget

Sonen Dennis fick själv upp intresset för vintersporter i en tidig ålder och började också snart tävla. Hemorten Smedsby har varit lite av en smältdegel för utförsåkare, berättar Dennis.

- Det var Andreas Romar och Tito Romar. Sen kom Samu Torsti som ännu idag kör i världscupen med bra placeringar. Så vi hade många aktiva åkare då på den tiden från Smedsby som körde här på Öjberget, berättar Dennis.

Utan draghjälpen hemifrån från föräldrarna hade det ändå knappast varit lika lätt att hitta skidåkningen, tror han.

- Nä, Det är klart att en sådan här sport kräver jättemycket av föräldrarna. Både under min tid som junior och även idag så kör jag hit till Öjberget åtminstone fyra gånger per vecka. Då jag också tränar själv, så blir det sex gånger per vecka, säger Dennis Nylund som idag tränar juniorerna i en av Vaskis utförsåkargrupper.

I den gruppen tränar och tävlar också Ivar, Dennis 11-åriga son, som redan stått många år på skidor. Och utförsåkningen har blivit en naturlig del av hans liv, då familjens fritid antingen tillbringas i Lappland eller vid Öjberget.

Att ha pappa som både tränare och förebild i backen är till stor fördel för den lovande junioren. Så tipsen och instruktionerna kommer från pappa både i backen och hemma.

- Man ska tänka på att inte kolla på den andra om man kör så där som vi kör nu, berättar Ivar om de tips pappa Dennis delat med sig av.

En pojke med röd skiddräckt, hjälm och skidglasögon står med ett par skidor i hand
Ivar Nylund drömmer om en karriär som proffsskidåkare. En pojke med röd skiddräckt, hjälm och skidglasögon står med ett par skidor i hand Bild: Mårten Wallendahl / Yle Närbild,slalom

För Ivar är skidåkningen inte bara en vinteraktivitet. På somrarna tränar han också kondition och teknik, även om snön lyser med sin frånvaro.

Han är beredd att satsa mycket på att lyckas som utförsåkare. Och just nu, då säsongen är i full gång, känns slalom viktigare än skolgången. Siktet måste vara högt ställt om man en dag ska lyckas som proffs, och det är också Ivars mål.

- Nå, om jag övar tills jag blir vuxen så, jo!

Ivar är ändå inte övertygad om att han kommer att hållas på skidorna längre då han nått farfars ålder. Till dess är det ännu många år, men så inbitna åkare som familjen varit, kan man konstatera att det är lätt att hållas sporten trogen.

- Det är 5-6 jular i rad som alla tre sönerna med familj, tretton personer har bott i samma stuga någonstans i Lappland, och alla trivs med det här. Så visst kan man säga att det här är en passion, säger Stefan Nylund.