Hoppa till huvudinnehåll

Från London och Paris till Ingå - kläddesignern Jonathan Ingberg skapar mode av hemgårdens fårull: "Inhemska ullen har fantastiska möjligheter"

Jonathan Ingberg är kläddesigner, bosatt i Täkter, Ingå, Västnyland. Porträtt utanför hans syatelje på Hinders gård.
Funktionella arbetskläder till både fysiskt arbete och möten vid skärmen. Här ledorden till Jonathan Ingbergs första kollektion, som nu går in i produktionsskedet. Jonathan Ingberg är kläddesigner, bosatt i Täkter, Ingå, Västnyland. Porträtt utanför hans syatelje på Hinders gård. Bild: Yle/Christoffer Westerlund kläddesigner (personer),kläddesigner (planerare),ull,Hinders gård

Det finns ett hundratal får på Hinders gård i Täkter, Ingå. Varför inte ta tillvara ullen och skapa något nytt? Så tänker kläddesigner Jonathan Ingberg, 28 år, bosatt på gården och fullt uppe i att själv producera sin första kollektion.

Ingberg har lyckats med det som många bara drömmer om - att ge ut en egen klädkollektion efter åratal av studier och jobb i London, Stockholm och Paris.

Han vill berätta historier, stories, via sina kläder, säger han själv.

- Jag utgår från livet här och nu. Varma långkalsonger, bekväma tunikor, jackor som sitter bra i distansmöte och tyger, som passar i arbetskläder för fysiskt arbete. Det är min verklighet nu och berättelsen känns viktig just i dag, när många lever livet på distans, säger Ingberg.


Han bor i egen stuga på Hinders gård, Skomakarstugan, kallas den. Den ligger högst upp i backen, en bit från föräldrarna Leena och Mikael Ingbergs hem i huvudhuset på gården.

Leena Ingberg har ett hundratal får på Hinders gård i Täkter. Här med ett av dem i famnen.
Leena Ingberg har ett hundratal får på Hinders gård. Ullen ska utnyttjas, tänkte hennes son och satte igång. Leena Ingberg har ett hundratal får på Hinders gård i Täkter. Här med ett av dem i famnen. Bild: Yle/Christoffer Westerlund lamm,Hinders gård

Mor och son arbetar sida vid sida

Vid Ingarskilavägen delas gården itu, på andra sidan finns ladugården, där lamning pågår. Fåren ägs av mamma Leena, som säljer både kött, garn och fällar i sin ateljé, strax intill sonens.

Fårullen är en outnyttjad resurs i Finland i dag. Mycket slängs bort, då fåruppfödarna inte får ett tillräckligt bra pris för ullen. Det finns för tillfället inget stort tvätteri för fårull i Finland utan det görs utomlands. Det här bekymrar Jonathan Ingberg.

- Fårull är ett fantastiskt material, på många sätt. Det är förfärligt att den inte tas tillvara. Jag har varit omgiven av mammas garn länge och ville utveckla råmaterialet vidare, till tråd och tyg. Man kan filta eller tova ull också och ullen tar bra upp färg, förklarar han.

Garnrullar på bord vid Hinders gård i Täkter, Ingå.
Ingberg har vuxit upp med sin mammas garn på gården. Han ville skapa nya slags tyger av ull, hållbara starka arbetskläder. Garnrullar på bord vid Hinders gård i Täkter, Ingå. Bild: Yle/Christoffer Westerlund kläddesigner (planerare),garn,fårskötsel (arbete),Hinders gård
Färgranna garnrullor, instuckna i hylla av trä.
Garn i olika färger från Hinders gård. Färgranna garnrullor, instuckna i hylla av trä. Bild: Yle/Anna Savonius garn

Tack vare lokala företag och ekonomiskt stöd har det varit möjligt för honom att komma igång. Pandemin har också spelat in.

Ingberg har fått bidrag från Konstsamfundet och nyetableringsstöd från Pomoväst för att grunda sitt första företag. Etiken i hans verksamhet handlar om "lokalt, hållbart producerade kläder, som återspeglar våra dagliga ritualer med en miljömedveten produktionskedja.", citerat från företagets hemsida.
Artikeln fortsätter efter videoklippet!


Jag utgår från kläder jag behöver under en dag

I den första kollektionen finns kläder Ingberg tänker sig behöva under en dag. Long Johns, som han kallar långkalsongerna, tunikor eller klänningar, bekväma överallt, rejäla, fotsida rockar och byxor och en maffig fårpäls, gjord enligt "patchwork"-teknik, alltså bitar av olika färgers fårskinn. Stövlar och därutöver några kavajer att dra på sig till ett distansmöte.

Kläderna är inte riktade till män eller kvinnor, de är unisex. Vem som helst kan bära dem.

Klädstång bakom fönster. Hinders gård skymtar i bakgrunden.
Syateljen har utsikt över gårdsplanen till Hinders gård, med anor till 1500-talet. Klädstång bakom fönster. Hinders gård skymtar i bakgrunden. Bild: Yle/Anna Savonius Designkläder,kollektioner,Hinders gård

Pappas gamla rock

En av de käraste kreationerna är en halvlång jacka med många detaljer.

- Jag utgick från pappas gamla rock, som jag gillade att ta på mig, när jag kom hem från mina resor. Också hans stora byxor har inspirerat, jag tog jeanstyg i två olika färger för att skapa breda byxor med fickor i olika storlekar, beskriver Jonathan.

I sitt arbetsrum har han förutom räcket med kreationer också flera olika symaskiner, styrkjärn och press, ett stort arbetsbord med lådor av intressanta, begagnade tyger. Att förlänga livet för de tygerna och designa nya kläder hör också till Ingbergs koncept.

Allt det här finns med i den första katalogen, som han visar upp i printform. Kläderna har fotats i Helsingfors och snart börjar grovjobbet - produktionen.

Bild med räcke av kläder, som Jonathan Ingberg har designat.
De färdiga plaggen i ateljén blir allt fler. Bild med räcke av kläder, som Jonathan Ingberg har designat. Bild: Yle/Anna Savonius kläder,design,Jonathan Ingberg
Pappas gamla rock inspirerade till en egen, uppdaterad jacka.
En gammal rock med nya ögon. Pappas gamla rock inspirerade till en egen, uppdaterad jacka. Bild: Yle/Anna Savonius kläddesigner (planerare),jacka,Jonathan Ingberg
Livet är långsammare här, jag mår bra på Hinders― Jonathan Ingberg

För en kläddesigner, van vid att resa och träffa nya människor hela tiden har förändringen i och med flytten till föräldrarnas gård varit stor. Ändå har Ingberg rötter i Västnyland sedan barnsben. Familjens sommarstuga finns i Bromarv och för 15 år sedan köpte föräldrarna Hinders gård. Mamma Leenas rötter finns i norra Karelen.

- Det här långsammare livet passar mig, säger Ingberg. Mitt liv är inne i det skedet att jag har möjlighet att jobba här på alla olika plan.

Planeringsjobbet görs i Skomakarstugan, Jonathans hem. Grovjobbet, klippandet och sömnaden görs i ateljén en bit ifrån. Nu när kollektionen är klar ska han sy upp flera storlekar av samma kläder, fem jackor, till exempel. Sedan säljs de på webben.

- Jag skulle gärna ha en popup-butik här i sommar men det är osäkert på grund av corona.

Jag tänker att man ska ha kontakt med de saker man äger

Man hör ofta ordet "stories", berättelser, när Jonathan talar om sitt skapande.

- Jag tycker om att bilda berättelser kring tyger och föremål man lever med, förklarar han, samtidigt som han pekar på några gamla trästolar och en mjölkstånka på gården.

Han kan tänka sig att jobba bredare med inredning i framtiden, kanske med möbler. Att förena nytt och gammalt tilltalar honom.

Finska ullen slängs bort, inget stortvätteri i Finland

Jonathan Ingberg har onekligen hittat en outnyttjad nisch i fårull. Omkring hälften av den finländska ullen kastas bort.

Största delen av den ull Finlands största garntillverkare Novita använder skickas till Storbritannien för att tvättas där. Bolaget köper upp ull från Norge och Storbritannien.

Samtidigt upplever stickandet en sällsam renässans i Finland. Folk är mycket hemma, de båda bakar och handarbetar mera än tidigare i och med distansarbetet och pandemin. Efterfrågan på inhemskt garn ökar stadigt.

Ingberg har lyckats etablera ett samarbete med flera lokala företag. Inhemsk ull (kotimainen villa) är också synligt framme på sociala medier.

Sarpanevas och Kuhlefelts efterträdare?

För den minnesgoda läsaren kan tanken på kläddesign och arbetskläder osökt gå till arbetsparet Pi Sarpaneva och Maj Kuhlefelt. De producerade också bland annat arbetskläder under sin livslånga karriär under förra seklet. De grundade ett företag just för arbetskläder år 1971.

Sarpaneva och Kuhlefelt producerade arbetskläder för bland annat Statens järnvägar och Stockmann.