Hoppa till huvudinnehåll

I fem år har Heikki Nivas enda mål varit att bli snookerproffs

"Lyckas det inte nu, lyckas det inte i en nära framtid heller"

I fjol var det nära att drömmen hade gått i uppfyllelse. Heikki Niva spelade i finalen i amatör-EM, där segraren belönas med en plats på den slutna proffstouren i snooker. Han förlorade. Snart kan han vara tvungen att släppa snookerdrömmen – och i stället börja jaga OS i en helt annan gren.

Mikrovågsugnen i köket i Espoon Telinetaiturits träningssal i Esbo plingar till. Heikki Niva har tidigare i veckan tillrett en rejäl makaronilåda, lunchmat för flera dagar.

Han har som vanligt inlett sin dag med 3-4 timmar snookerträning i ensamhet i en annan del av staden. Efter det har han tagit en sväng via idrottsparken i Hagalund där han slipat sin kastteknik i frisbee och fått dagens dos av frisk luft.

Nu närmar sig klockan två och hans arbetsdag ska strax börja.

En efter en trillar flickorna in. Gymnastiktränaren Heikkis adepter är i tioårsåldern och det beror på skolschemat vilka som hinner med från början.

Heikki Niva och hans flickgrupp i gymnastik.
Heikki Nivas flickgrupp tränar gymnastik femton timmar i veckan. Heikki Niva och hans flickgrupp i gymnastik. Bild: Yle / Marianne Nyman Heikki Niva,tränare,redskapsgymnastik,Artistisk gymnastik damer

Förutom de nio flickorna tränar han tio pojkar i samma ålder. Ett par av dem har kommit med i pojklandslaget och Heikki ser att det både bland flickorna och pojkarna finns gymnaster med stor potential.

Men egentligen är det inte i Esbo han skulle vilja vara just nu. Utan i Sheffield, England, där VM i snooker på lördag inleds i den legendariska Crucible-teatern, för 45:e året i följd.

Sedan den tiofaldiga finländska mästaren och femfaldiga VM-representanten avslutade sin gymnastikkarriär för fem år sen, har målet varit att bli snookerproffs.

I sommar tänker 28-åringen ge sig själv en sista chans att kvala in på proffstouren – och bli kollega till herrar som Ronnie O'Sullivan, Judd Trump, Mark Selby och Neil Robertson.

Se Sportlivs minidokumentär om Heikki Niva som snart måste välja vilken karriär han ska satsa på:

Såg snooker på tv

Under tio av de tjugo år som gymnastiken var nummer ett för Heikki Niva, tränade han snooker på sidan om.

Intresset för grenen hade väckts i 14-årsåldern då han råkade se snooker på tv.

– Innan jag började med snooker tyckte jag om att göra lite galna saker. Då jag bröt handleden i skidbacken och tvingades tävla i gymnastik med handen i paket, insåg jag att jag måste börja med något mindre farligt.

Till en början tränade han snooker enbart på veckosluten, men passionen för grenen blev bara större med åren och i 18-årsåldern började han också tävla.

– Jag är lite sån, att då jag gör något är det antingen hundra procent eller inte alls. Gymnastiken var klar etta, men grenkombinationen var perfekt då snookern inte ansträngde kroppen, utan enbart huvudet.

Aki Kauppinen och Heikki Niva i en snookersal.
Niva tillsammans med sin mentor, Finlands Mr. Snooker Aki Kauppinen. Aki Kauppinen och Heikki Niva i en snookersal. Bild: Yle / Marianne Nyman Heikki Niva,snooker,Aki Kauppinen

Redan i ett tidigt skede kom Niva i kontakt med Aki Kauppinen, bekant för dem som följer med snooker på tv. Kauppinen erbjöd sig att hjälpa den ivriga grabben.

– I början jobbade vi mycket med tekniken. Efter det har han främst varit ett stöd för mig. Han känner grenen och har följt den under en lång tid. Han kan erbjuda ett extra par ögon och öron.

Ett helt vanligt träningspass

Då Sportliv kommer på besök till Esbo Biljardklubbs sal en vanlig vardagsförmiddag knäpper Heikki Niva på strykjärnet och vandrar iväg till köket med en låda bollar som ska tvättas och poleras.

Då det är klart har strykjärnet blivit varmt och Niva börjar långsamt och metodiskt stryka snookerbordets gröna ylleduk i en riktning.

– Heikki gör det här varje dag, säger Kauppinen. Han sköter bordet också efter träningen. Det är han nog ensam om.

Just den här dagen är Kauppinens huvuduppgift att lyfta de färgade bollarna tillbaka på bordet då Niva sänkt dem. Men allra först serverar han Niva en röd boll i taget för uppvärmningsstötarna.

– Jag tycker om att börja med en serie raka stötar, bara för att kolla hur kroppen känns, förklarar Niva.

Därefter handlar det om kontroll över den vita bollen.

"Kan man inte kontrollera den vita bollen och få den att lägga sig där man vill, får man inga serier till stånd och vinner inga matcher. "
-Heikki Niva

Sedan tränar han långa bollar.

– Med dem kommer man in i matchen. Är du först med att stöta en lång boll i fickan är det i dina egna händer om du vinner framet eller ej.

I brist på träningskamrater tränar Niva också genom att spela mot sig själv.

Han har utvecklat ett spel där sänkning i första läget ger tre poäng, i andra två, och så vidare. För att hålla koll på sin utveckling bokför han resultaten i ett litet häfte.

Ett och ett halvt år i snookerns Mecka

Snooker har en sluten proffstour med 128 spelare. För att få en plats i det exklusiva sällskapet måste man antingen vinna amatör-EM, gå till final i amatör-VM eller lägga beslag på en av de tolv platser som årligen står på spel i det som kallas Qualifying School, dit Niva är på väg om och när turneringen arrangeras i sommar. Ett proffskort är giltigt i två år.

Den enda finländska spelaren hittills på snookerns Main Tour är Robin Hull, som mellan åren 1992 och 2019 var med på touren från och till i flera säsonger.

Robin Hull i snookermatch 2017.
Robin Hull, 46, har inte fattat några definitiva beslut om sin framtid inom snookern. Robin Hull i snookermatch 2017. Bild: ullstein bild - contrast / Behrendt/ All Over Press Robin Hull,snooker,snookerspelare

Då Heikki Niva avslutade sin gymnastikkarriär 2016 och började träna snooker på allvar, insåg han snabbt att proffsdrömmen inte kommer att bli verklighet om han stannar i hemlandet.

– Det är en lång och stenig väg att ensam stå och sänka bollar i Finland.

Efter att i ett års tid ha tränat ensam i EBK:s sal på förmiddagarna och coachat gymnastik i sin gamla klubb på eftermiddagarna köpte han en enkelbiljett till Sheffield.

– Där fick jag dagligen träna med världens bästa spelare, med proffs och skickliga amatörer.

Men när den första smekmånaden var över, återstod bara hårt arbete. Niva bodde tillsammans med fem kineser och fick egentligen inga vänner.

– Livet kretsade kring snooker och jag spelade hela dagen på akademin. Det var bara under lunchen som jag talade lite med någon.

Heikki Niva poserar vid snookerbord efter 147 poäng.
Heikki Niva gjorde sitt första maximumbreak i januari 2018. Heikki Niva poserar vid snookerbord efter 147 poäng. Bild: Privat Heikki Niva,snookerspelare,snooker

Trots stjärnglansen i snookerakademin var Niva olycklig. Saken blev inte bättre av att han inte lyckades visa upp sitt bästa kunnande då det verkligen gällde.

– Oberoende av gren kvittar det vad du gör på träning. Det enda som räknas är vad du gör på tävling.

Då Niva efter ett och ett halvt år vid Star Snooker Academy kände att han hade gjort de framsteg han kunde göra där, återvände han hem.

Lyckligare i hemlandet

– Själva spelandet på akademin var toppen, men livet utanför botten. Jag är mycket lyckligare här i Finland. Här har jag vänner, ett trevligt tränarjobb och kan träna så mycket snooker jag vill. Man måste ju njuta av livet också.

Träningen och det ensamma knoget vållar inte Niva några problem. Den enda nackdelen är bristen på proffsigt matchmotstånd.

– Vissa dagar skulle jag förstås helst bränna upp kön, men snooker är väldigt kul och jag njuter verkligen av det.

– På gymnastikträningarna är det alltid en massa folk runtomkring, så egentligen är det rätt skönt att träna ensam. Tränar jag något mekaniskt brukar jag ibland lyssna på en bok, en podcast eller bara musik. Men visst måste man trivas i sitt eget sällskap.

Heikki Niva övar frisbeekast.
Under coronaåret har Heikki Niva också satsat på att bli en bättre frisbeegolfspelare. Heikki Niva övar frisbeekast. Bild: Yle / Marianne Nyman Heikki Niva,snookerspelare,frisbee

EM-förlusten harmar fortfarande

Då Heikki Niva i fjol spelade i amatörernas EM-final kom han så nära ett proffskort man kan komma utan att lägga beslag på det.

Han inledde matchen lovande och gjorde ett 46 poängs break i första framet som han också vann. Men sen ville det sig inte. Walesaren Andrew Pagett vann med 5–2 och fick göra comeback på proffstouren.

– Det harmar fortfarande att det gick som det gick. Jag hade väldigt dåligt flyt den dagen.

Fast Niva helst skulle vara proffs redan nu, är han inte säker på att han varit uppgiften mogen om han fått chansen.

– I värsta fall hade jag fått stryk hela tiden. Ju äldre jag blivit, desto bättre har jag förstått vad som krävs. I dag är jag definitivt mer redo.

Qualifying School – för sista gången?

På grund av coronapandemin finns det ännu inget datum för årets Q School. Turneringen brukar arrangeras i form av tre parallella turneringar där semifinalisterna i varje turnering får ett tvåårigt proffskort. Det totala deltagarantalet ligger vanligen kring tvåhundra.

Det är inte första gången Heikki Niva försöker komma in på proffstouren via Q School, men eventuellt hans sista.

"Jag har blivit mycket bättre på att få ut mitt kunnande också i matchsituationer. Mitt självförtroende är på topp och jag vet att jag i dag är bättre än någonsin tidigare. Lyckas det inte nu, lyckas det knappast i en nära framtid heller."
-Heikki Niva

Två karriäralternativ efter sommaren

För Heikki Niva fortsätter vardagen som vanligt fram till Qualifying School. Vad som händer sen beror på hur det går i England.

– Blir jag utan proffskort fokuserar jag hundra procent på tränarjobbet och snookern får bli en rolig hobby. Skulle jag däremot lyckas i Q School och få börja spela som proffs, går turneringslivet inte att kombinera med en tränarsyssla på den här nivån.

Heikki Niva och hans adept Nadine Tieva.
En av Heikki Nivas mest lovande adepter är 8-åriga Nadine Tieva. Heikki Niva och hans adept Nadine Tieva. Bild: Yle / Marianne Nyman Heikki Niva,snookerspelare,tränare,redskapsgymnastik,Artistisk gymnastik damer,nadine tieva

Snookerkarriären är en mångårig dröm, men till skillnad från många andra som siktar på en proffskarriär i grenen, rasar inte Heikki Nivas värld samman om drömmen inte blir verklighet.

Han trivs nämligen mycket bra även i tränarrollen.

– Man ska ha drömmar, och då jag själv inte lyckades nå OS, drömmer jag om att få någon av mina adepter dit. Det skulle vara grymt.

Blicken är redan riktad mot OS i Los Angeles 2028.