Hoppa till huvudinnehåll

"Jag kan knappt ens säga mitt eget namn på svenska" – tummen upp för planerad tvåspråkig skolmiljö i Pargas

Matilda Tulla, Elsa Kottonen och Kiia Nurmi, tre flickor med munskydd visar tummen upp
Matilda Tulla, Elsa Kottonen och Kiia Nurmi är positiva till att få lära sig mera svenska på rasterna. Matilda Tulla, Elsa Kottonen och Kiia Nurmi, tre flickor med munskydd visar tummen upp Bild: Linus Hoffman/Yle skolelever,Kiia Nurmi

Pargas nya skolcenter ska rymma fem skolor, de svenska och finska gymnasierna, de svenska och finska skolorna för årskurs 7-9 och Axxell. En av tankarna är att finska och svenska elever ska blandas och umgås.

Elever i Sarlinska skolan och i Paraistenseudun koulu ser mer fördelar än nackdelar med att skolmiljön blir tvåspråkig.

- Jag tror det är bra för man kan få mer kompisar och mer samhörighet, fast någon kan bli utfryst om man är dålig på det ena språket, men jag tror det är mest bra, säger Fhilip Grönroos i Sarlinska skolan.

Grönroos tycker att det egentligen är synd att han själv inte hinner uppleva tvåspråkigheten i det nya skolcentret, eftersom han nästa år börjar gymnasiet i en annan byggnad. Det nya skolcentret ska stå klart först i slutet av 2023.

Skulle vara bra med trygga hembon

Meya Heikel i Sarlinska skolan tror det kommer att ta tid att anpassa sig, men då det nya tvåspråkiga fungerar ser hon det enbart som positivt. Hon ser fram emot att få träffa folk i äldre åldrar och folk som talar finska.

Heikel är tvåspråkig och använder finska också hemma, men hon vet att det finns klasskamrater som inte är så bra på finska.

- Dom tycker ju nog att det blir jobbigare med mera finska i skolan, men du måste ju anpassa dig och det kommer nog att bli bra till slut, säger Heikel.

Det har också diskuterats att skolorna skulle ha så kallade hembon, egna områden i skolan, men de verkar bli väldigt små. Heikel tycker att hembon skulle vara bra, för då man vet att man har ett ställe där man kan känna sig helt säker med sitt språk.

Vågar inte prata svenska

Matilda Tulla i Paraistenseudun koulu tycker att idén om att blanda finsk- och svenskspråkiga elever är jättebra, för som det är nu är så är de ganska separerade.

- Då vi blandas skulle man få nya vänner lättare, och man skulle lära sig svenska just genom att prata det, att man får öva sig på riktigt, säger Tulla.

Många barn och en lärare i gul jacka vistas en solig vårdag på en skolgård med basketbollställningar och cykleparkering.
Den finska skolan Paraistenseudun koulu ska rivas då det nya skolcentret är klart. Många barn och en lärare i gul jacka vistas en solig vårdag på en skolgård med basketbollställningar och cykleparkering. Bild: Linus Hoffman/Yle Pargas,skolelever,skolgård,Paraistenseudun koulu

Med språkkunskaperna som Tulla har i dag skulle hon inte våga prata svenska med någon, så därför hoppas hon kunna våga prata mera i det nya skolcentret.

Utnyttjar de unga möjligheten att lära sig andra språk?

Cassandra Ridberg i Sarlinska skolan tror de som talar svenska till en början mest umgås med svenskspråkiga, och de finska eleverna mest med finskspråkiga.

- Men ju mer man vänjer sig, desto mer kommer man att börja umgås med dem som talar ett annat språk, säger Ridberg.

Ridberg talar mest svenska, men hon tycker det är en väldigt bra möjlighet att lära sig språk, men det beror ju helt på hurdan person man är om man faktiskt utnyttjar den möjligheten.

Kan bli mobbad om du inte kan det andra språket

Kiia Nurmi i Paraistenseudun koulu har många svenskspråkiga kompisar, och hon hoppas att hon i den tvåspråkiga skolmiljön skulle lära sig mer svenska.

- Jag kan knappt ens säga mitt eget namn på svenska, för alla kompisar talar mest finska med mig, säger Nurmi.

Nurmi tycker det är ett fint sätt att lära sig mera svenska på. Hon är ändå lite bekymrad över att man kan bli retad eller mobbad om man inte alls kan det andra språket.

Lär sig sådan finska man behöver i vardagen

Också Vincent Ducander i Sarlinska skolan tror att man kan bli utfryst eller känna sig utanför om man inte kan så mycket finska och därför inte kan vara med i en diskussion med tvåspråkiga.

- Men det kommer att bli bra att man får lära sig mer muntlig finska, som det inte finns så mycket av på timmarna, fast det just är att prata finska som man behöver sedan också i vardagen, säger Ducander.

Meya Heikel, Cassandra Ridberg, Oskar Flinckman, Fhilip Grönroos och Vincent Ducander, fem ungdomar visar tummen upp framför en skolbyggnad i ljusa tegel.
Meya Heikel, Cassandra Ridberg, Oskar Flinckman, Fhilip Grönroos och Vincent Ducander visar tummen upp för en tvåspråkig skolmiljö i Pargas. Meya Heikel, Cassandra Ridberg, Oskar Flinckman, Fhilip Grönroos och Vincent Ducander, fem ungdomar visar tummen upp framför en skolbyggnad i ljusa tegel. Bild: Linus Hoffman/Yle skolelever,Vincent Ducander

Ducander klarar sig bra med sin finska på fotbollsträningarna och i bussen hem, men han skulle ändå inte våga ha en hel konversation med någon finskspråkig, då han är rädd för att det går fel.

Vill använda båda språken mycket och mångsidigt

Också Elsa Kottonen i Paraistenseudun koulu har många svenskspråkiga vänner, så hon förstår mycket, men det är sällan som hon själv pratar.

- Jag hoppas att svenskan inte hålls i skuggan, utan att vi kan använda båda språken mycket och mångsidigt, säger Kottonen.

Kottonen tycker det är något helt annat att få tala svenska med någon som på riktigt använder svenska än då man pluggar ord och gör uppgifter på lektionerna.

Hur ska yngre klara sig?

Oskar Flinckman i Sarlinska skolan tycker det är ett bra koncept att lära sig båda språken på. Han är ändå orolig för hur yngre ska klara sig.

- Då man börjar på sjuan skulle det vara trevligt att veta att alla talar svenska. Det kan bli ganska trångt också, och då har man inget eget hembo som ger trygghet, säger Flinckman.

Flinckman poängterar att det är upp till var och en att välja vilket språk man talar med kompisarna. Alla kan göra viktiga val.

Målsättningen i Pargas nya skolcenter är att elever och studerande från olika språkgrupper ska mötas och umgås och prata med varandra. Men man funderar ännu på hur det bäst kan göras, om exempelvis hembona ska vara öppna för alla.

I Nickby hjärta, Sibbos motsvarighet till Pargas skolcenter, har man regler om att hembona är fredade för den egna språkgruppen.

Läs också