Hoppa till huvudinnehåll

Utredning: Konstnärerna och kommunerna vill se ökat samarbete – stödet till kulturarbetarna obefintligt

Cellist i Musikhuset
Kulturarbetarna upplever att stödet de får av hemkommunen är obefintligt. Cellist i Musikhuset Bild: Mikael Crawford/Yle Musikhuset i Helsingfors,musiker,cellister,klassisk musik

Kommunerna lämnar kulturarbetarna i sticket – få får tillräckligt stöd, och pengarna riktas oftast bland annat till hobbyverksamhet. Variationerna mellan olika kommuner är ändå stora. Det här visar den färska konst- och kulturbarometern 2020.

Inom kulturpolitiken har man traditionellt ofta tänkt att det är statens uppgift att stödja konstnärerna och kulturarbetarna, medan kommunerna sköter hobbyverksamheten och kommunens kulturinstitutioner. Men nu efterlyser också kommunerna möjligheter till större samarbete med konstnärerna. Det visar konst- och kulturbarometern 2020, som gjorts av det kulturpolitiska forskningscentret Cupore och Centret för konstfrämjande Taike.

Det finns stora skillnader mellan hur kommunerna stödjer konstnärerna. Dels har större kommuner bättre resurser att stödja kulturarbetarna, dels utvecklas kulturen olika i kommunerna, oavsett deras storlek.

Vissa ser styrkan i kulturen medan andra ser den som en belastning, säger Minna Ruusuvirta, forskare vid det kulturpolitiska forskningsinstitutet Cupore.

– Det finns kommuner som satsar på kultur och konst och där man försöker integrera det mer i den kommunala verksamheten, men det finns också kommuner där man är rädd för att resurserna för kulturen hela tiden minskar och att verksamheten fortsätter utarmas.

Stödet alltför litet

Majoriteten av konstnärerna upplever att det ekonomiska stöd de får av hemkommunen är så litet att det inte har någon betydelse för dem. Istället går pengarna ofta till hobbyverksamhet eller kulturinstitutioner, som till exempel bibliotek. Kulturarbetarna efterlyser mer direkta stöd, tillgängliga lokaler och att integreras mer i kommunens verksamhet.

– Konstnärerna vill ha direkt stöd i form av pengar men också bredare, till exempel genom att integrera kulturen med till exempel stadsplaneringen eller inom social- och hälsovården.

Handlar det om alltså om den klassiska frågan: man vill ha kultur och konstnärer men vill inte betala för det? Delvis, svarar Ruusuvirta.

– Delvis handlar det om att man inte är redo att betala för professionellt kulturarbete. Men det finns också kommuner som vill stödja professionell kulturverksamhet, förstår den ekonomiska nyttan med den och att den bidrar till att hålla kommunen livskraftig samt påverkar invånarnas välmående.

Svenska Yle rapporterade också nyligen om kulturens positiva inverkan på kommunens ekonomi och sysselsättning.

En kvinna med händerna under hakan.
Jakobstads kultursekreterare Marja-Leena Hyytinen säger att det viktigaste är att finnas till för kulturarbetarna. En kvinna med händerna under hakan. Bild: Nathalie Lindvall Jakobstad,marja-leena hyytinen

Jakobstad modellexempel

Det behövs mötesplatser där konstnärerna och kommunen kan diskutera, säger Ruusuvirta.

I Jakobstad har man tagit vara på just den biten. Kultursekreterare Marja-Leena Hyytinen säger att det viktigaste är att en kommunal kulturbyrå verkligen finns till för konstnärerna och kulturarbetarna.

– Att de vet att vi finns och att det inte alltid blir ett nej. Vi har fått höra av kulturarbetarna att det är roligt då vi i Jakobstad har en kulturbyrå där man håller sig positiv till deras egna samarbetsförslag och projektideer, säger Hyytinen och fortsätter:

– Mest konkret handlar det till exempel om att erbjuda möjlighet till spelningar. Samarbetet är ganska levande.

Både kommunerna och konstnärerna efterlyser ändå ett större samarbete. Varför möts de då inte?

Ruusuvirta säger att det delvis handlar om kunskapsbrist om hur kulturen kunde integreras, men också om olika syn på hurdan kulturverksamhet man vill ha.

Coronapandemin har visat vilken viktig roll konsten och kulturen har har för människorna.― Minna Ruusuvirta, forskare vid Cupore

Både konstnärerna och de tjänstemän som ansvarar för kulturen i kommunerna efterlyser en större uppskattning för kulturen av beslutsfattarna i hemkommunen.

– I många kommuner är kultursektorn ganska liten och att öka kunskapen inom den högsta beslutsfattarnivån är en stor utmaning för många.

En leende kvinna med glasögon.
Minna Ruusuvirta är forskare vid det kulturpolitiska forskningscentret Cupore. En leende kvinna med glasögon. Bild: Tiina Paju kulturpolitik

På mindre orter upplever man också att personliga relationer och beslutsfattarnas egna preferenser i för stor grad påverkar beslutsfattandet när det gäller finansiering.

I mindre kommuner finns ofta ingen ansvarsperson specifikt för kulturfrågor, utan man kan ansvara också för många andra verskamheter, som idrott och ungdomsverksamhet.

– Ansvarspersonens eget kunnande har också en stor betydelse för hur kulturen främjas inom kommunen.

Vad borde kommunalvalskandidaterna tänka på inför valet?

– Coronapandemin har visat vilken viktig roll konsten och kulturen har för människorna och att främja invånarnas välmående hör till kommunens viktigaste uppgift, säger Ruusuvirta och fortsätter:

– Jag hoppas att den goda diskussion som nu har inletts kan fortsätta och att kunskapen om kulturverksamhetens möjligheter den vägen ökar också bland beslutsfattarna.

Kulturbarometern 2020 besvarades av 1080 professionella kulturarbetare och 160 kommuner. Rapporten kan läsas här.

Läs också