Hoppa till huvudinnehåll

Professor: "I framtiden borde batterimineraler brytas i Finland – det är det enda etiskt riktiga alternativet"

professor olav "juffi" eklund
Professor Olav "Joffi" Eklund vill se ett Europa som är självförsörjande på batterimetaller. På så sätt garanterar man en god etik. professor olav "juffi" eklund Bild: Yle/Jasmine Nedergård Åbo Akademi,professor,geologi,juffi eklund

Johnson Mattheys fabrik i Vasa kan lägga grunden för en stor industri om man tar tillvara möjligheten, säger geologiprofessor Olav Eklund. Men i satsningen på batteritillverkning bör Europa bli självsjälvförsörjande på mineraler. Det är det enda etiskt riktiga, anser Eklund.

"Väldigt snyggt jobbat av Vasa!" Så kommenterar Olav Eklund, professor i geologi och mineralogi på Åbo Akademi, beskedet om att Johnson & Matthey vill bygga en fabrik i på Giga-Vaasaområdet.

– Nu hoppas man bara att Vasa och hela landet tar tillvara möjligheten och låter den utvecklas till en större exportindustri som ju landet så väl behöver, säger Eklund.

Europa borde bli självständigt på batterimineraler

Det finns mineralresurser i Finland, men vilket material vi behöver varierar genom tidsåldrarna. Nu är det de sällsynta metallerna litium, kobolt, nickel och flatgrafit som vi har bruk för, säger Eklund.

Inom geosektorn märker man att mycket händer och jakten på på mineralerna går varm. När man talar om de här fyndigheterna så gäller efterfrågan hela Europa, och i dag är Europa beroende av import

– Det är tråkigt att Europa är fullständigt beroende av import från Kina och tredje världen. Det är direkt oetiskt. På ett högre etiskt plan är det helt nödvändigt att Europa blir självständigt på de här metallerna, och de finns här uppe i Fennoskandien, säger Eklund.

Kobolttikaivos Kongossa.
Koboltutvinning i Kongo-Kinshasa. Kobolttikaivos Kongossa. Bild: All Over Press MOT,Kongo-Kinshasa,kobolt

Miljöhänsyn och arbetskraft ska tas i beaktande

Frågan är hur man får upp metallerna ut berggrunden. Initialt blir det dyrare att bryta och anrika egna metaller än att importera. Men det finns många frågetecken kring omständigheterna kring utvinning av mineraler i tredje världen.

– Men visst ska mänskligheten ha råd att betala lite mera för garantin att barnarbetskraft inte har framställt metallerna, utan att de är framställda enligt lagar och förordningar där miljöhänsyn och arbetshänsyn tas i beaktande, säger Eklund.

Visst ska mänskligheten ha råd att betala lite mera för garantin att barnarbetskraft inte har framställt metallerna

När den nya energiförsörjningen tar fart ska Europa försörja sig själv på ett etiskt sätt. Här kommer Finland in i bilden.

– Om man tänker på hur länge litiumförekomsterna i Österbotten varit kända säger det hur länge processen tar. Innan det blir en gruva tar det över tio år.

Skylla sig själv om utländska bolag profiterar

I Finland finns en omfattande geologisk information, men
prospekteringen och tillståndsprocesserna tar tid eftersom granskningen är omfattande. Markägare och kommuner ska också säga sitt.

Att vi inte ännu kommit längre när det gäller utvinningen av batterimetaller är också en kostnadsfråga. Det är väldigt dyrt.

– Finländska riskkapitalister har inte satsat på den här branschen och det finns för lite kapital. När man sätter igång en prospektering måste det finnas en finansiär som är villig att satsa en massa pengar i något som kan sluta i ingenting, säger Eklund.

Då är det de länder som är vana vid gruvindustri som vågar ta risken.

– När man klagar på att utländska bolag och riskkaptalister kommer in och tar våra rikedomar, då kan man bara säga: skyll dig själv. Det går att investera i det egna landet, säger Eklund.

Kelibers gruvområde i Kaustby.
Keliber planerar starta sin litiumproduktion om tre år. Kelibers gruvområde i Kaustby. Bild: Ville Viitamäki / Yle Keliber ,litium

Den fennoskandiska skölden är en rikedom

Batterifabriken i Skellefteå, de planerade fabrikerna i Mo i Rana och Vasa befinner sig alla i den Fennoskandiska skölden, ett urbergsområde med helt andra egenskaper än berggrunden i Centraleuropa.

Är tanken att de här fabrikerna i framtiden ska anskaffa sina råvaror lokalt?

– Det finns en sådan tanke. EU ställer vartannat år upp en lista på de kritiska metallerna man behöver för en stabil framtid. För Finlands del är det här mycket lyckligt, många av de här metallerna finns här, säger Eklund.

Nu behöver man få upp de här metallerna ur berget, och man behöver fler geologer.

– De sliter geologerna ur våra händer. På Åbo Akademi är de flesta studerande trespråkiga och det vill bolaget ha. Det är ett intressant område för unga.

De sliter geologerna ur våra händer

Olav Eklund säger att man när gymnasiestuderande besöker Åbo Akademi märker han att unga som är intresserade av naturen och hur jordklotet fungerar och ska tas tillvara, de finner sin plats inom geologin.

Miljöhänsyn jämsides med prospektering

Men batterifabriker och utvinning av mineraler innebär ökad gruvdrift. Vilka konsekvenser har det för miljön?

– Jag tycker att den största miljöförorenaren i vårt land är våra städer. Ska vi skrota dem?

Eklund säger att om vi fortsätter att leva som vi gör så lämnar vi alla våra avtryck, även om vi försöker vårt bästa. Eklund säger att fakulteten utbildar lika många miljökemister som yrkeskunniga inom prospektering.

Mijökemisterna håller reda på vilka lagar och förordningar som behövs och kontrollerar att verksamheten hålls inom bestämmelserna.

– Miljöfrågorna är en process som går parallellt, men det är inte känt för gemene man eftersom det är så nytt. Många ser automatiskt en storindustri som en skurk, säger Eklund.

Eklund håller med Pertti Lamberg om att det finns förutfattade meningar om gruvindustrin som smutsig och gammaldags. Men där det förekommer mänsklig verksamhet begås det också misstag, som i Talvivaara.

– Det är ett dåligt exempel där ingenjörerna räknade fel. Det är den som man kommer ihåg.

Eklund säger att Larsmosjön tar emot tungmetaller som motsvarar tio gånger Talvivaarautsläppet. Det som händer i kustområdet i Österbotten är en tyst belastning som fortgår.

– Det hänger på hur vi vill se på det hela. Om man skulle vara riktigt krass kunde man till och med säga att det inte var så farligt, sist och slutligen, säger Eklund.

Läs också