Hoppa till huvudinnehåll

"Min kropp ropar fara" – tjänster för patienter som är rädda för papa-prov saknas inom HUS

En kvinna med rött, axellångt hår tittar rätt in i kameran med allvarsam min. I bakgrunden syns ett höghus och några träd.
Erika Rönngård önskar att det fanns mera stöd att få om papa-provet oroar. En kvinna med rött, axellångt hår tittar rätt in i kameran med allvarsam min. I bakgrunden syns ett höghus och några träd. Bild: Yle/Julie Ebbe Helsingfors,Erika Rönngård

När Erika Rönngård nyligen fick en kallelse till screening av livmoderhalscancer ville hon prata om sin rädsla för provtagningen innan. Men HUS saknar tjänster för papa-rädda patienter, och på tidsbokningen möttes hon av "förvirrad oförståelse".

Kvinnor i åldern 25-65 kallas vart femte år till screeningen som i Nyland och Kymmenedalen arrangeras av HUS, och som bland annat genomförs med ett cellprov, vanligen kallat papa-prov.

- Jag får en fysisk rädsloreaktion så fort jag får ett brev om papa-prov, min kropp ropar "fara, fara". Nu är det farligt, backa, säger Erika Rönngård.

Orsaken till Erikas rädsla är ett cellprov som togs för fem år sedan och som gick snett: provet togs av en oerfaren skötare under handledning - och det var mycket smärtsamt.

- Jag hade så ont att jag låg och flämtandades i panik. Efteråt var jag i chock, jag grät och jag minns att jag argt frågade om det är meningen att det ska göra så här ont. De reagerade med förvirring, som att det var en situation de inte riktigt visste hur man skulle hantera.

Telefonlinje till rädda hade varit idealt

När kallelsen till provet nyligen damp ner i brevlådan ville Rönngård ta kontakt för att diskutera hur hon skulle våga komma på provet.

Men på brevet som skickas hem fanns bara en bokad tid samt information om hur tiden kunde ombokas. Den enda kontaktinformationen var numret till tidsbokningen.

- Så jag ringde dit, och där möttes jag av förvirrad oförståelse. Hon jag pratade med hade inget formulär för det här. Vad gör man med någon som fått en kallelse till ett screeningtest och känner oro för hur det kommer att genomföras?

Kunde det inte finnas ett nummer som riktade sig specifikt till personer som känner rädsla, undrar Rönngård.

- Det låter verkligen idealt, det kunde nog vara något att utveckla just i relation till papa-provtagningen, säger Susanna Ihalainen.

Ihalainen är papa-koordinator vid HUSLAB som genomför screeningen. Enligt Ihalainen finns det sätt att bemöta rädda patienter på och lösningar att ta till för att underlätta situationen, men det finns ingenting som är organiserat.

Jag ringde dit, och där möttes jag av förvirrad oförståelse

Det kan till exempel handla om möjligheten att ta med sig en stödperson till provtagningssituationen, eller så går det att ha två skötare närvarande. Men då måste det avtalas om på förhand genom tidsbokningen.

- Det handlar om kommunikationen mellan provtagare och patienten, att man går varsamt fram och hela tiden förklarar vad som händer. Och förstås, ifall patienten vill avbryta så görs det genast, inga prover tas med våld, säger Ihalainen.

Utbildning tar inte specifikt upp papa-rädsla

På HUS är det utbildade skötare som tar proverna. Att möta rädda patienter i laboratoriet är något som tas upp i utbildningen, men det handlar om bemötandet av rädda patienter i allmänhet, inte de som specifikt är rädda för cellprovtagning.

- Det handlar mera allmänt om att bemöta rädslor. Till exempel är det ju väldigt vanligt att människor är rädda för nålar.

Rönngård anser att det i ett sjukvårdsdistrikt så stort som HUS borde finnas underlag för en specialiserad enhet som kunde ta emot patienter med olika slags trauma.

- I en så stor region måste det statistiskt sett finnas ett visst antal kvinnor med sexuellt traumatiserande erfarenheter - sexuellt våld, en situation som gått fel - som blir en jättehög tröskel för att utsätta sig för provtagning, säger hon.

Också det tycker Ihalainen låter bra, men pekar på att regionens storlek istället kan bli ett problem: HUS sköter screeningen i både Nyland och Kymmenedalen, och det skulle behöva arrangeras så att resorna inte blir orimligt långa för en del.

Inga glidmedel på HUS - traditionell papa fasas ut

Frågan om smärta och cellprov väcker också frågan om hur det kan göras på ett smärtfritt sätt. Instrumentens storlek är en faktor - det tror Erika Rönngård var en av sakerna som gick fel i hennes fall.

En annan sak är glidmedel. Rekommendationerna för god medicinsk praxis säger att det bästa är att använda vatten eller koksaltlösning eller, om slemhinnan är väldigt torr, en tunn hudolja. Glidmedel i till exempel gelform kan störa tolkningen av provresultaten och bör därför undvikas. Läs här god medicinsk praxis för cellprov (på finska).

På HUS är alternativen två: vatten och koksaltlösning. Det beror, berättar Ihalainen, på att man håller på att helt gå över till att ta vätskebaserat cellprov istället för det traditionella papa-provet. På över 30-åringar tas också ett HPV-prov, och med dessa två går det inte att använda oljebaserade glidmedel alls. För att ingen av misstag ska använda olja vid fel tillfälle är det bara vatten och koksaltlösning som är tillåtet.

- Vi håller på att undersöka om man kunde använda något vattenbaserat glidmedel, men i nuläget är det så här.

Ännu för ett par år sedan användes en tunn hudolja, Ceridal, inom HUS men det görs alltså inte längre.

Olja vanlig på privata kliniker

Svenska Yle har kontaktat fyra privata kliniker som också erbjuder cellprov i huvudstadsregionen: Aava, Mehiläinen, Terveystalo och Bulevardin klinikka. Praxis gällande användningen av glidmedel är likartad hos alla fyra: det handlar om vatten, koksaltlösning eller små mängder glidmedel, i regel någon olja.

Ansvarig gynekolog vid Aava, Annakaija Lappalainen skriver att koksalt inte stör provresultaten, men att hon också vid behov använder en liten mängd glidmedel och att det inte vållat några problem med proverna.

På Bulevardin klinikka används Ceridal, samma olja som HUS tidigare använde, vid cellprov. Också överläkare Anna-Mari Heikkinen vid Terveystalo nämner Ceridal som det medel som används mest, men inga glidmedel är förbjudna att använda om det på grund av smärta eller torra slemhinnor är nödvändigt.

Nationellt ansvarig gynekolog på Mehiläinen Tuuli Soini skriver å sin sida att man hos dem strävar efter att minimera användningen av glidmedel, och helst bara använda vatten eller en liten mängd olja eller gel vid behov för att inte påverka testresultaten.

Det är i regel gynekologer eller andra läkare som tar prover på de privata klinikerna, till skillnad från HUS screening där proven tas i laboratorier av skötare.

Läs också