Hoppa till huvudinnehåll

“När allt är stängt och ingen har något att göra drivs problemen till sin spets” – vi följde med ungdomsarbetarnas vardag i Helsingfors

Ungdomsbrottsligheten överlag minskar, men antalet allvarliga våldsbrott ökar.

Ungdomsarbetare i Helsingfors vittnar om en ökad frustration bland de unga. De flesta ungdomar mår bra, men en liten andel unga mår allt sämre. Det syns också i brottsstatistiken: även om våldet bland unga överlag har minskat, har det grova våldet ökat.

När öppnar allt igen?

Det är frågan som ställs av de flesta ungdomar som Anki Herlin, Kalle Fagerholm och Ellis Barco möter när de rör sig ute på Helsingfors gator.

Teamet jobbar med uppsökande ungdomsarbete. De åker ut på kvällar och helger för att träffa ungdomar där de finns: I shoppingcenter, metrostationer, på torg och i parker.

Det är en rätt lugn torsdag, så där som torsdagarna brukar vara, säger Herlin. “Lugn” betyder att ungdomsarbetarna möter färre än 40 unga. En livlig fredag eller lördag kan det bli långt över hundra.

Ungdomsarbetarna hälsar glatt på ungdomarna de möter, frågar dem hur det går. En del nöjer sig med att svara “helt bra” och styr genast kosan vidare. Andra stannar upp för att tala med ungdomsarbetarna. Om sommarjobb, om studieplatser och helgplaner.

– Vi pratar om allt mellan himmel och jord, beroende på vad ungdomarna själv tar upp. Det finns vissa dagar som ungdomarna inte vill tala om någonting, och det är också något vi beaktar, eftersom vi ändå är ute på deras ställen, säger Anki Herlin.

Ungdomsarbetarna Anki Herlin och Kalle Fagerholm, samt socialhandledaren Ellis Barco ska kunna vara där ungdomarna är. Under en kväll kan de åka från Gårdsbacka till Helsingfors centrum, via köpcentret i Östra centrum och Tripla i Böle.

Många unga frustrerade

Herlin säger att det nu syns mycket färre ungdomar ute på stan än normala år.

– Men de ungdomarna som syns är kanske de som inte har det lätt, som inte har det så bra där hemma, som inte kan träffas hemma med sina kompisar. Och det blir lätt så att när en stor grupp ungdomar träffas så hittar man på saker som man skulle inse att inte är så fiffiga ifall man tänkte efter två gånger.

Herlins telefon plingar till. Det går rykten om ett slagsmål i parken bakom Itäkeskuksen peruskoulu. Men endera är situationen över eller så var det ett falskt larm. Det vildaste som händer där är en fotbollsmatch.

Under kvällen håller ungdomsarbetarna ständig kontakt via Whatsapp både med de andra kollegorna som rör sig ute på stan, och också med polisen och väktare. Samarbetet är en viktig del av arbetet, säger Herlin.

I sitt arbete märker ungdomsarbetarna en ökad frustration över coronasituationen och att att ingen vet vad som kommer att hända.

– När det finns brist på fritidsaktiviteter, ungdomsgårdarna är stängda och hobbyerna är stängda så blir ungdomarna frustrerade. Då måste de hitta på saker och ting att göra på andra håll. Det märks. Unga sätter sin energi på tokiga saker ibland. Man testar isen med en pinne och ser hur länge den håller, säger socialarbetaren Ellis Barco.

Det grova våldet ökar

Under den senaste tiden har flera uppmärksammade brottsfall, som Forsbymordet och knivdådet i Vallgård, ökat oron för gatuvåld och ungdomsbrottslighet.

Men överlag har ungdomsbrottsligheten minskat.

Forskardoktor Markus Kaakinen vid Institutet för kriminologi och rättspolitik säger att det skett en positiv utveckling i ungdomarnas brottsbeteende sedan 1990-talet. Andelen unga som aldrig begår ett brott har ökat.

Under fjolåret såg man ändå en ökning i antalet allvarliga våldsbrott med unga förövare, särskilt när det gäller brott mot liv. Det senaste exemplet är från förra veckan, då polisen rapporterade om ett fall där en 24-åring dog av knivskador i samband med ett slagsmål på Helsingfors centralstation. Den misstänkte är sexton år.

Polisinspektör Måns Enqvist vid Polisstyrelsen säger att det är för tidigt för att dra några slutsatser om orsakerna, men att coronapandemin kan vara en bidragande faktor.

– Ganska ofta sker våldsbrott bland unga efter utekvällar, runt barer och så vidare. När de här varit begränsade och man tillbringat mer tid hemma finns inte samma kontroll, polisen och det förebyggande arbetet är inte närvarande, säger Enqvist.

Forskning ger inte alltid svar på vad som ligger bakom enskilda fall, men Markus Kaakinen säger att klara riskfaktorer som är gemensamma för ungdomar som begår allvarliga våldsbrott är exempelvis mental ohälsa, neuropsykiatriska störningar, missbruk, en kompiskrets som också begår brott, svaga band till skolan, problem hemma.

Antalet brott i staplar från år 2010 till 2021. Stapeln för 2020 är längst.
Antalet brott i staplar från år 2010 till 2021. Stapeln för 2020 är längst.

Kaakinen säger att det alltid finns skäl att vara orolig då man ser vissa fenomen, såsom en ökning i grova våldsbrott bland unga.

– Varje brott är ett brott för mycket. Man ska inte tänka att bara för att helhetsbilden är positiv, att det inte kan finnas undergrupper där problemen kan hopa sig.

Men som term är ungdomsbrottslighet kanske vilseledande, då den för tankarna till alla unga.

– Ökningen i grova våldsbrott handlar om en liten grupp och gäller inte majoriteten av alla unga. Tvärtom, vi kan på många plan vara mycket stolta över dagens ungdom, säger Kaakinen.

Ungdomsarbetaren Anki Herlin säger att utvecklingen där de allvarliga våldsbrotten ökat är skrämmande och oroväckande.

– De flesta ungdomar mår bra, de flesta har det bra och har trots corona saker att göra. Men sedan finns det en liten del som inte mår bra, vilket gör att situationen inte blir lättare om de inte får hjälp och stöd. Då kan det hända tråkiga saker.

Vi vuxna måste se oss själva i spegeln och fundera hur vi tillsammans kunde se till att man får kontroll över de brott som nu begås och att ungdomarna får den hjälp de behöver.― Anki Herlin, ungdomsarbetare

“Lugnare, men sämre stämning”

Upplever ungdomarna själva att det blivit oroligare ute på stan under coronaåret?

En del av dem Svenska Yle talar med svarar ja, men andra säger att det tvärtom är tystare nu.

– Jag tycker det är lugnare än tidigare, men de folk man träffar har sämre filis, säger Aatu, 13 år, i köpcentret Easton där ungdomsarbetarna gör en runda på lördagkväll.

Nu är det livligare, trots att det iskalla snöslasket häller ner i nacken.

En grupp tonårstjejer säger att corona inte lett till någon stor förändring av deras fritid, de har alltid tillbringat mycket tid på stan. Enda skillnaden är att man inte kan sitta på ett kafé - och att det inte finns någon annanstans heller att sitta, då de få allmänna bänkarna som finns i shoppingcenter har spärrats av.

En del struntar ändå i spärrtejpen, tills väktarna kommer och schasar i väg dem.

En del ungdomar som ungdomsarbetarna mött redan i början av kvällen i Itis har senare flyttat sig via Tripla i Böle till Helsingfors centralstation.

Det är nästan ständig rörelse från ett ställe till ett annat. Dels för att träffa kompisar, men också för att väktarna ofta jagar bort dem.

Vid järnvägsstationen får ungdomsarbetarna syn på två tonårstjejer som försöka bära sin kompis mot toaletterna.

De hinner förklara att hon tagit piller av något slag, men medan ungdomsarbetarna ringer en ambulans och försöker få henne att reagera har tjejerna sprungit iväg.

Efteråt försöker Anki Herlin kolla om tjejerna fortfarande skulle hänga någonstans i närheten.

– Inte är det så där man ska behandla en kompis. Vi borde kanske försöka förklara det åt dem, säger Herlin och skakar på huvudet.

Anki Herlin och Ellis Barco i Helsingfors metro.
Socialhandledaren Ellis Barco (t.v.) har följt med Anki Herlin och stadens andra ungdomsarbetare sedan i mars. Det är fråga om ett nytt projekt inom Helsingfors stad, där också socialarbetet är med i den uppsökande verksamheten. Anki Herlin och Ellis Barco i Helsingfors metro. Bild: Sara Sundman Helsingfors,ungdomsarbete,ungdomsarbetare,Ellis Barco

“Vuxna måste se sig själv i spegeln”

Coronapandemin har inneburit stora förändringar också för ungdomsarbetarna. Till exempel i Helsingfors, där verksamheten i stor utsträckning fokuserat på ungdomsgårdar och skolor har man nu styrt om resurser till dels digitalt arbete, dels det uppsökande arbetet.

Man testar också nya slags verksamhetsformer. Nu i vår har Helsingfors barnskydd startat upp ett projekt där också socialarbetet är med i det uppsökande ungdomsarbetetet. Tanken är att socialarbetare är närvarande också utanför kontorstid, på kvällar och helger.

– Jag tror många fortfarande ser barnskyddet som lite av ett monster. Så det handlar delvis om att avlägsna stigmat, men också om att förbättra samarbetet mellan olika aktörer säger socialhandledaren Barco.

Hittills har erfarenheterna enligt Barco varit bra.

– Många aktörer sitter på en massa information, men den sprids inte till alla. Det är ytterst viktigt att alla har en uppfattning om vad som pågår i barnens och de ungas liv.

Också Anki Herlin betonar vikten av samarbete och smidig kommunikation mellan olika aktörer. Resurser måste läggas på det förebyggande arbetet, men också på att de ungdomar som redan har problem får hjälp.

– Det här är en fråga där vi vuxna måste se oss själva i spegeln och fundera hur vi tillsammans kunde se till att man får kontroll över de brott som nu begås och att ungdomarna får den hjälp de behöver.