Hoppa till huvudinnehåll

Turisterna återvänder till Venedig

Det gör också kryssningsfartygen

Den italienska regeringen har beslutat att stora kryssningsfartyg inte längre ska få åka in i Venedig och dess känsliga lagun. I brist på alternativa lösningar ser fartygen ändå ut att återvända när staden öppnar upp igen.

Det är svårt att föreställa sig att kanalen, som är en del av Venediglagunen längst in i Venedigbukten i norra Adriatiska havet, tog emot runt 700 kryssningsfartyg årligen innan pandemin.

Markusplatsen i Venedig är näst intill öde i eftermiddagssolen. Några enstaka fotgängare rör sig över torget. Inga duvor syns till.

De senaste årtiondena har Venedig påverkats av samma internationella trend - en snabbt växande turism inklusive ett ökat antal kryssningsfartyg - som många andra turistmål i världen.

Under slutet av 1980-talet tog man emot runt 10 miljoner turister. Sedan år 2010 uppgår den årliga turisttillströmningen till mellan 20 och 30 miljoner.

Vattnet kluckar rytmiskt kring gondolerna, som ligger övergivna i Giudeccakanalen - en av de två största kanalerna i Venedig - strax intill.

Men eftersom Venedig är ömtåligare än de flesta andra platser har staden och miljön tagit mer stryk än på andra håll. År 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv.

Därför togs nyheten om att den italienska regeringen nyligen beslutat att inte längre tillåta att de stora kryssningsfartygen kommer in i lagunen och lägger till vid Markusplatsen emot som något positivt.

Det blev också snabbt en internationell nyhet.

Stoppet för de stora fartygen sågs även som ett tecken på att världsarvet, som staden utgör, och dess känsliga miljö nu på allvar skulle skyddas. Allt som allt en positiv effekt av coronapandemins totalstopp för utländsk turism.

Stora kryssningsfartyg rör upp vattenmassor

Folkrörelsen För Mestre och för Venedig vill se mer av miljöhänsyn och solidaritet. Mestre är en del av staden Venedig som ligger på fastlandet.

Genom Giudeccakanalen passerar vanligtvis alla kryssningsfartyg på väg till Markusplatsen.

Giancarlo Ghigi från rörelsen berättar att aktivister har försökt stoppa kryssningsfartyg från att åka in i lagunen i över tio år. Just eftersom de bidrar till en rad problem.

För det första är det farligt, eftersom det innebär en olycksrisk.

– Det har hänt två stora olyckor bara de senaste åren. Vid ett tillfälle gick motorn sönder och fartyget åkte upp på stranden. Som tur var en liten bit ifrån centrum, berättar han när vi ses på ön Giudecca varifrån man kan se stora delar av kanalen där kryssningsfartygen vanligtvis åker igenom på väg till Markusplatsen.

Giudeccakanalen ser snart hur de stora fartygen återvänder.

- Vid ett annat tillfälle hamnade fartyget ur balans på grund av hård vind och var nära att kastas upp på land, fortsätter Ghigi.

Dessutom har kryssningsfartygen motorn på när de ligger still vid Markusplatsen, och producerar enorma mängder utsläpp.

Kommunens näringsutvecklare och turismansvariga, Simone Venturini, säger att det idealiska skulle vara att bygga ut teknologin så att det vid bryggorna finns el, så att fartygen i framtiden kan koppla upp sig mot el i stället för att ha motorn i gång.

Men det kräver stora investeringar och ligger än så länge långt in i framtiden.

Ett tredje bekymmer är att de enorma fartygen orsakar vågor, som rör upp väldiga vattenmassor.

– Det vattnet skjuts in i kanalerna och när fartyget väl passerat åker det ut lika snabbt. Vattnet rör upp stora sediment på botten, vilket dels gör att kanalerna fördjupas, dels att marken vid stränderna sakta sjunker, säger Giancarlo Ghigi.

Jag har sett delfiner här i kanalen i år. De dyker upp då och då, med några års mellanrum, men det beror inte på pandemin― Giancarlo Ghigi

– Ytterligare ett problem är att den naturliga vattennivån i kanalerna och lagunen är fullständigt satt ur spel. Så när högvattnet kommer klarar inte den naturliga miljön längre att hantera obalansen, säger Ghigi.

Han hinner knappt avsluta förrän han tillägger:

– Det finns dock en hake. Det finns nämligen ingen alternativ hamn som i nuläget kan ta emot de här stora kryssningsfartygen.

Annan hamn behövs

Det har föreslagits att industriområdet vid hamnen Marghera, som ligger på Venedigs fastland, ska rustas upp och bli en tillfällig lösning. Men Marghera är inte på långa vägar anpassat för att ta emot fartyg av den dimensionen.

– Det är också ett mycket förgiftat och förorenat petrokemi-industriområde, så först och främst behövs det pengar för att sanera, säger Ghigi.

Men även om hamnen i Marghera har förslagits som tillfällig lösning skulle det krävas så stora investeringar och lång tid för att göra hamnen redo att ta emot de stora kryssningsfartygen, att det knappats är realistiskt som temporär lösning.

Att bygga en helt ny hamn i vattnet utanför lagunen är ett annat alternativ som diskuterats, men det skulle vara så kostnadskrävande att det framstår som en utopi.

Mot bakgrund av detta framstår beslutet att förbjuda kryssningsfartygen i lagunen som tomma ord.

Den 15 maj lär de komma tillbaka, när turismen släpps på igen.

Utan turister ingen ekonomi

Under året som gått har invånarna haft ön för sig själva.

Men i själva verket är det en stad där allt och alla lever av turismen. Ingen verkar vilja vara den helt förutan; även om det finns många som är kritiska mot den explosionsartade ökningen av turister och de enorma kryssningsfartygen.

Inte minst eftersom tillströmningen av turister under de senaste decennierna har lett till att stadens invånare har minskat dramatiskt. I dag bor 80 000 människor på öarna i lagunen, vilket är hälften av vad invånarantalet var på 1950-talet.

Samtidigt har ekonomin gått från att vara diversifierad till att i princip enbart vara beroende av turism.

Den som har en båt kan i pandemitider ro i lugn och ro i kanalerna.

Det stora beroendet av turism har också lett till att flera tusen personer förlorat arbetet under pandemiåret. Många små hantverksbutiker, hotell och andra verksamheter har tvingats stänga för gott.

Om Venedig dör

Giancarlo Ghigi menar att det är ett problem i sig att Venedig, liksom Florens, är så fullständigt beroende av turismen.

Inte minst har det medfört att stadens invånare knappt har möjlighet eller råd att bo i centrum, som håller på att avfolkas.

– Vi har sett en exponentiell framväxt av airb’n’b-uthyrning av lägenheter i stan, vilket har gjort att den tömts på invånare, säger Ghigi.

Det finns inga begränsningar eller regler för den privata uthyrningsverksamheten i Italien. Ghigi menar tvärtom att lokalpolitikerna snarare uppmuntrar den här typen av ekonomi.

– Om ett gäng studenter tidigare kunde hyra en lägenhet för 1 000 euro i månaden som de delade på, så får privata ägare nu in fyra gånger så mycket om inte mer genom att hyra ut till turister per natt.

Tvättlinor mellan husen är en vanlig syn i Venedig.

Simone Venturini, turismtalesperson för den högerledda kommunen, säger att de efterfrågar nationella lagar och regler för korttidsuthyrning, så att det går att få en balans mellan uthyrning av privata rum och lägenheter till turister och till lokalbefolkningen.

Venedig har dessutom, liksom övriga Italien, en befolkning som åldras och står inför utmaningar att locka folk till staden.

En kvinna med ljusbrunt axellångt hår står med munskydd på sig och klädd i brun kappa och tittar in i kameran. I bakgrunden azurblått hav och Vendig i silhuett.
Virginia Luzi kom till Venedig för att studera på det offentliga universitetet Ca' Foscari. En kvinna med ljusbrunt axellångt hår står med munskydd på sig och klädd i brun kappa och tittar in i kameran. I bakgrunden azurblått hav och Vendig i silhuett. Bild: Christine Sandberg Venedig

Virginia Luzi, fjärdeårsstudent i ekonomi med inriktning på kulturvärden, kommer ifrån centrala Italien och trivs mycket bra som student i Venedig.

– Jag fick snabbt tag i boende, och delar en rymlig lägenhet med en annan student för en överkomlig summa, säger hon på väg över med ångbåten från ön Giudecca, där hon och många andra studenter bor, in till centrum.

Men hon ser inte sig själv boende i Venedig i framtiden.

– Det är väldigt dyrt här generellt, och jag kan inte riktigt tänka mig ett eventuellt familjeliv här. Jag vill gärna arbeta utomlands, säger hon.

"Stadens själ dör"

Författaren Salvatore Settis har i en mycket uppmärksammad bok Om Venedig dör skrivit om historiska städer som hotas av att "tappa bort sin själ” genom att överlämna sig till en ”falsk modernitet” och drabbas av avfolkning, just med Venedig som utgångspunkt.

Giancarlo Ghigi menar att det är vad som håller på att hända. Han och flera andra jag pratar med använder uttrycker ”biter och smiter-turism”.

– Många kommer och besöker staden under en eller ett par dagar. De rör sig i en och samma cirkel i en ytterst begränsad del av staden. Det känns som om Venedig förminskats till ett nöjesfält, säger Ghigi.

De här kvinnorna hade aldrig kunnat ro den här båten om det inte vore för lugnet i kanalen under pandemin.

Världsarvet Venedigs forna glans verkar ha fått sig en törn.

– Kulturarvet är inte lika uppskattat, utan de flesta strävar efter att få en selfie vid Markusplatsen, oftast utan att ens stiga av.

Simone Venturini, ansvarig för näringsutveckling och turism, på kommunen vill dock slå ett slag för de många kulturevenemangen som staden planerar att anordna framöver, trots det något osäkra pandemiläget.

– Venedig fyller 1 600 år i år och det kommer vi uppmärksamma med en rad konst- och andra evenemang, säger han.

I övrigt säger Venturini i stort sett samma sak som de från miljörörelsen som kritiserar kommunledningen.

En man med kort mörkt hår, mörk kostym, ljusblå skjorta och vitprickig blå kravatt ler mot kameran. I bakgrunden suddigt en bro i Venedig.
Simone Venturini är ansvarig för turismen i Venedig. Han är betydligt yngre än de flesta italienska politiker både på lokal och nationell nivå i landet. En man med kort mörkt hår, mörk kostym, ljusblå skjorta och vitprickig blå kravatt ler mot kameran. I bakgrunden suddigt en bro i Venedig. Bild: Christine Sandberg Venedig,Simone Venturini

Kritikerna anser dock att kommunledningen går i en helt annan riktning. När landet nu gradvis öppnar upp igen, kommer alltså kryssningsfartygen tillbaka. Detta eftersom man är långt ifrån ens en temporär lösning.

Innan jag bryter upp från Giudecca kan jag inte låta bli att fråga Giancarlo Ghigi om delfinerna som cirkulerat i olika klipp på sociala medier.

Finns det delfiner i lagunen och är det i så fall en effekt av coronan?

– Jag har sett delfiner här i kanalen i år. De dyker upp då och då, med några års mellanrum, men det beror inte på pandemin, säger han.