Hoppa till huvudinnehåll

Finlands skogar är fulla av möjligheter - men nu tvingas skogsindustrin och skogsägarna att tänka om

Skogsindustrin måste satsa på nya produkter för att hålla sitt värde.

Den finska skogen har fått en liten andhämtningspaus medan skogsindustrin genomgår stora förändringar. Stora Enso lägger ned en av Europas största pappersfabriker i Kemi medan Metsä Group planerar stor cellulosafabrik i samma stad.

De storslagna projekten med kinesiska investerare det talades om för två år sen i bland annat Kemijärvi ser inte längre ut att vara aktuella.

Metsä Groups investering är nu den enda som har bekräftats och som är igång, säger Jakob Donner-Amnell, forskare vid Östra Finlands Universitet. Han är sociolog med skogsindustrin som specialområde.

Den återstående papperstillverkningen i Finland är bara är en tredjedel av vad den var för ungefär femton år sen. Då, i början av 2000-talet, var Finlands skogsindustri mycket beroende av just tryckpapperstillverkningen.

– Sedan dess har man gjort mycket för att hålla igång den och förbättra dess konkurrenskraft. Men samtidigt har papperstillverkningen backat mycket kraftigt så att vi är nere på en nivå som ingen vågade föreställa sig att den skulle sjunka till, säger Donner-Amnell.

Enligt honom litade skogsindustrin för länge på att deras gamla produkter skulle bära, och även staten tänkte att bara man understöder branschen så förnyar den sig. Men så har inte skett.

Mindre skogsavverkning i år

– I fjol och i år har vi inte alls haft lika höga avverkningsnivåer som vi hade 2017–19 då skogen nästan överavverkades. I fjol var avverkningsnivån mer än tio miljoner kubik lägre än när den var som högst, berättar Donner-Amnell.

Stora Ensos Veitsiluotofabrik använde cirka två miljoner kubik virke och Metsä Groups planerade anläggning kommer att öka skogsanvändningen fyra miljoner kubik. Det skulle ha satt stor press på de lappländska skogarna.

– Men norra Finland är å andra sidan det enda stället i landet där avverkningsnivån aldrig blev jättehög, så där har det funnits en viss reserv kan man säga. Om man sköter den här virkesanskaffningen snyggt i den här fabriken uppe i norr så är den i sig inte ett stort hot vare sig mot kolsänkan eller mot skogsskyddet, konstaterar Donner-Amnell.

Allt yngre träd fälls

Evolutionsbiologen Patrik Byholm har noterat att de finska skogarna numera avverkas med en kortare omloppstid. Det påverkar arterna negativt. I Sydösterbotten där han brukar röra sig har han märkt att det också är mycket ungskog som huggs.

– Jag befarar, med tanke på att nya fabriker och nya produkter gjorda av biomassa planeras, att omloppstiden förkortas. Det är sällan en skog tillåts bli ens över 80 år innan den huggs, säger Byholm.

Våra inköp på nätet kräver kartong

Samtidigt har tillverkningen av kartong för förpackningsmaterial ökat väldigt mycket, från kring två miljoner ton för 20 år sen till drygt fyra miljoner ton i år. Så mycket att den som helhet i år passerar hela pappersbiten i sektorns exportvärde.

Men värdet per ton eller kubikmeter skog är mindre, eftersom förädlingsvärdet är mindre när man tillverkar massa och kartong än när man tillverkar papper.

Det går åt mera skog per ton när man tillverkar massa än när man tillverkar papper. Massatillverkningen förutsätter mycket råvara och värdet den ger är ganska lågt. Så ur ett nationalekonomiskt perspektiv är läget inte så bra. Verksamheten minskar i värde.

Vi borde använda skogen fiffigare

– Nu behövs mycket mera insatser för att få fram nya produkter och vidare förädling av sidoströmmar, som lignin, för att få igång en snabbare förnyelse av branschen. Vi måste satsa om vi ska ha kvar vår omsättning, vår export och branschens värde, konstaterar Donner-Amnell.

Han tror att det kommer att ta tio - femton år innan de nya produkterna får en klart större betydelse, som det ser ut nu.

– En sak som vi borde förbättra är att de skogar som växer på torvmark borde skötas och avverkas på ett annorlunda sätt. För annars blir torvmarken genom en alltför häftig användning en källa till klimatutsläpp, vilket den ju faktiskt är och har varit, säger Donner-Amnell.

Alla djur bor inte i skogen

När det gäller skogarnas betydelse för våra rödlistade arter anser Donner-Amnell att debatten har blivit en aning snedvriden. Enligt honom lever en större del av arterna inte i skogsmark, utan på annan mark. Byggande av infrastruktur och samhällsbyggande är lika stora hot mot arter och mångfald som skogsbruket.

– Det vill säga att också om vi skulle skydda alla skogar i hela Finland skulle det inte lösa hela frågan. För att lösa den måste man ta till mer åtgärder också utanför skogarna, det vill säga på jordbruksmark nära bosättning och städer. Så man ska inte bara skylla på skogsbruk när det gäller artskydd och mångfald. Där finns mycket att göra, men det är inte hela grejen, säger Donner-Amnell.

Men de flesta gör det

Patrik Byholm är specialiserad på fåglar och då speciellt rovfåglar. Han konstaterar att eftersom skog är så pass dominerande i Finland så är det där vi har de flesta arterna.

Byholm menar att ett stort problem för artdiversiteten är att vi har så ung skog. Den borde få stå längre och också stå ifred. Det finns en väldigt utbredd uppfattning att man måste sköta skog.

– Och det är klart att om man vill maximera det ekonomiska uttaget så måste man sköta den. Men naturen mår bäst av att man inte gör någonting eller väldigt lite åt den, i form av gödsling, gallring eller dikning. Man borde gå fram med varsam hand, säger han.

– Det mesta här, om man lite förenklar det, är skogar som finns till för industrins behov.

Duvhökens boträd fälls allt oftare

I sin egen forskning kring duvhöken som ofta använder samma bo år efter år om det får stå kvar har Byholm märkt att största orsaken till att bon blir otillgängliga är att de huggs bort. Under tiden mellan sent 1990-tal och nu har takten med vilken bona huggs bort ökat. Man har börjat hugga mera duvhöksskog, alltså skog med större träd, nu än tidigare.

Byholms personliga uppfattning är att skogsägandet har blivit mera mångsidigt. I och med ändringen i skogslagen 2014 ser folk kanske lite bredare på vad skogen är till för. Det verkar finnas lite fler som vill bedriva ett annorlunda skogsbruk än det vanliga, det vill säga baserat på kalhygge. Majoriteten verkar köra som förut enligt gammal vana, men en viss uppluckring tycker han sig ha sett.

Men skulle kontinuerligt skogsbruk då vara bättre?

– Det finns olika uppfattningar om den saken. Vi kan säga att ett mer varsamt skogsbruk överlag skulle vara bättre för biodiversiteten. För vissa arter är plockhuggning mera varsam och de kan leva bättre i en sådan skog, jämfört med ett kalhygge eller en väldigt ung skog.

Men det är inte lösningen för alla, tyvärr. För det största problemet med tanke på biodiversitet i skogen är avsaknaden av dött virke och det finns det inte i någon större del i skogarna där man plockhugger. Naturen skulle må bäst av att vi skulle göra mindre.

Skogsägarna har flera val

Förr var det helt olagligt att låta bli att kalhugga. Men nuförtiden kan man erbjuda sin skog till naturskydd och sälja den istället för att överhuvudtaget hugga den.

Enligt en undersökning som Pellervo ekonomiska institut gjort är hälften av skogsägarna intresserade av att sälja skogens ekotjänster till exempel som kolsänka, alltså den mängd koldioxid skogen binder årligen. En tiondel godkänner inte kalhuggning överhuvudtaget.

Mera virke än cellulosa

– Varför satsar vi inte mera på värdefullt kvalitetsvirke eller ens sågvara? En väldigt stor del av det som huggs idag går åt till att skapa papper eller cellulosa, medan sågvirke är en mindre del av det som huggs. Det kan ju hända att det skulle vara till skogsägarens fördel att man skulle vänta och sedan få mera pengar för virket. Men det är klart att skogen växer långsamt här i norr, så väntan kan kännas lång, säger Byholm.

Men faktum är att det går åt mera sågvirke än på länge. Den mekaniska skogsindustrin har högkonjunktur nu och träbyggandet har uppsving i många länder på grund av stimulanspengar och stöds också av klimatpolitik. Och för skogsägarna är ju den mekaniska avgörande: två tredjedelar av virkesinkomsten kommer därifrån.

– Så det kan gå så under 2020-talet att den mekaniska skogsindustrin växer mer än den kemiska i Finland. För skogarna, skogsägarna och sysselsättningen är det bättre så. Och volymen växer ändå inte så mycket att avverkningarna skulle slå i taket, som under cellulosaboomen 2016-18, säger Jakob Donner-Amnell.