Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Eva Frantz tillbaka med en ny rysare för mellanåldern

På bilden syns författaren och journalisten Eva Frantz.
Eva Frantz fick Runeberg Junior-priset 2019 för sin barnboksdebut Hallonbacken (2018). På bilden syns författaren och journalisten Eva Frantz. Bild: Marica Rosengård Eva Frantz

Efter att ha stuckit emellan med två böcker för sin vuxna publik är Eva Frantz nu tillbaka med en ny rysare för mellanåldern som rör sig i teatervärlden.

Boken inleds med en prolog som utspelar sig 1786 där en kvinna står inför skarprättaren efter att ha anklagats för att ha dödat sitt eget barn.

När berättelsen sedan drar igång på riktigt befinner vi oss i Helsingfors 1915. Viktor och hans mamma har precis lämnat Paris där Viktors mamma var den välkända operasångerskan ”La Margareta”.

Men efter att Viktors pappa överger dem blev hon så deprimerad att hon inte kunde jobba längre och de tvingades flytta hem till Viktors mormor och morfar.

Morföräldar som är allt annat än glada över att få lära känna Viktor, utan beklagar moderns ”olycka”.

Bild på pärmen till Nattens drottning skriven av Eva Frantz.
Nattens Drottning är Eva Frantz tredje bok för mellanåldern. Bild på pärmen till Nattens drottning skriven av Eva Frantz. Eva Frantz

Gömmer sig på teatern för att slippa plågoanden

På Ryska teatern i Helsingfors råkar primadonnan ut för en olycka och man lyckas övertala Viktors mamma att ta rollen i hennes ställe.

På eftermiddagarna efter skolan går Viktor till teatern för att gömma sig undan sin plågoande Algot och hans anhängare. Men också för att få en glimt av sin mamma och erbjuds efter ett tag också han en roll i uppsättningen.

Frantz bjuder på spänning och så mycket mys-rys att huden knottrar sig på armarna, men ändå precis så välavvägt att en ung läsare kan tordas bläddra vidare

På teatern träffar han Agnes, dottern till scenmästare Andersson. Här hoppas jag som läsare på att en vänskap som ska släppa in Viktor i värmen. Men riktigt så bra blir det inte - däremot visar det sig att de båda barnen har något gemensamt; de är synska.

Och i den gamla teaterbyggnaden finns flera osaliga vålnader som går igen. Men vad vill de egentligen?

När också Viktors mamma råkar ut för en olycka börjar de ana att teatern, eller kanske rollen som Nattens drottning har drabbats av en förbannelse.

Huvudpersonen en sann förebild

Frantz bjuder på spänning och så mycket mys-rys att huden knottrar sig på armarna, men ändå precis så välavvägt att en ung läsare kan tordas bläddra vidare. Berättelsen har bra framåtrörelse och tydligt driv.

Att boken utspelar sig för drygt 100 år sedan är lätt att glömma bort, men emellanåt blir man påmind om det, som när det bara är vissa av logerna på teatern har fått tillgång till elektricitet och många av familjerna håller sig med tjänstefolk.

Viktor är en ovanligt robust kille för att vara utestängd både ifrån gemenskapen i skolan och i hemmet.

Men han är en sann förebild, han kan både säga ifrån när det verkligen behövs men också vara snäll till och med mot dem som är dumma mot honom. Kanske hade berättelsen engagerat ytterligare om Victor inte varit fullt så ”teflonig”; allt som händer honom tycks genast rinna av.

Som läsare hade Viktor nupit fast sig hårdare i hjärtat om han reagerat mer i sina relationer, törstat efter - och kanske tillslut - fått mer relationellt gensvar. Istället blir han allt modigare och kanske mer hjälte än en människa, men det får kanske anses höra genren till.

Författaren Eva Frantz är redaktör på Svenska Yle. Den här recensionen är skriven av en utomstående recensent.