Hoppa till huvudinnehåll

Teater: Spöken och maskar i trädgården på Lillklobb – mångsidigt och deltagande om natur och historia

Ensemlen i Unga Teaterns jubileumsföreställning Spöket på Lillklobb. Harriet Abrahamsson, Ylva Edlund, Stella Laine, Åsa Nybo, Paul Olin, Frank Skog, Anders Sundström, Kristian Thulesius.
Ensemlen i Unga Teaterns jubileumsföreställning Spöket på Lillklobb. Harriet Abrahamsson, Ylva Edlund, Stella Laine, Åsa Nybo, Paul Olin, Frank Skog, Anders Sundström, Kristian Thulesius. Ensemlen i Unga Teaterns jubileumsföreställning Spöket på Lillklobb. Harriet Abrahamsson, Ylva Edlund, Stella Laine, Åsa Nybo, Paul Olin, Frank Skog, Anders Sundström, Kristian Thulesius. Bild: Ingemar Raukola Unga Teatern,spöket på lillklobb

Unga Teaterns tvåspråkiga jubileumsföreställning Spöket på Lillklobb är historielektion, magi, naturlära, utställning, intervju och café i sympatisk villervalla.

Äntligen! Unga Teatern är vid premiären för 60-årsjubileumsföreställningen redan 61 år gammal – av förekommen anledning sköts den upp ifjol våras – och därför känns det än mer fint att få vara med.

Tredimensionella skådespelare, delade skratt, tyg att känna på; teatertörsten får mig att njuta stort. Det känns också så bra att barn ska få uppleva teater nu.

Den tvåspråkiga föreställningen är skriven av de prisbelönta dramatikerna Harriet Abrahamsson och Paul Olin, av vilka den senare var teaterns konstnärliga ledare fram till årsskiftet, då Meri-Anna Hulkkonen tog över den pigga sextioplussaren. Olin spelar lämpligen den nervösa teaterdirektören, som försöker intala främst sig själv att spöken inte finns…

Den omkring två timmar långa föreställningen spelas helt och hållet utomhus på Unga Teaterns stora gård, och det var som om Lillklobbs Hilja Roth – hon som spökar – hade ett finger med i spelet gällande annat än handlingen under premiärkvällen. I stället för utlovat snöslask fick vi njuta av kvällssol genom skirande grönska, och de första regndropparna föll först precis de sista minuterna av föreställningen.

Teatern har satsat på virustrygghet, och publiken är uppdelad i små grupper som ser delar av föreställningen i olika ordning.

Torparflickan vet att naturen är vis

Min grupp börjar med att resa tillbaka i tiden. På Lillklobb strätar torparna på, och det är inte läge för flickor att gå i skola.

Dottern Ingrid (Stella Laine) ska hjälpa till med odling och sysslor, men är mest intresserad av växter och av gamla Hiljas dagbok som hon fått tag på. Hon som kallades Pöljä-Hilja och levde hundra år tidigare, visste allt om växternas egenskaper och örternas helande krafter.

Allt det avskriver Ingrids vidskepliga och barska mamma (Åsa Nybo) som häxkonster och rena dumheter, men flickan vet bättre. Hennes dyrbaraste skatt är skrinet med frön som Hilja lämnat efter sig tillsammans med boken full av odlingsråd och annan naturkunskap.

Skådespelaren Åsa Nybo står på en äng, hon ser barsk ut och hötter med fingret.
Åsa Nybo som flicka Ingrids (Stella Laine) barska mamma. Skådespelaren Åsa Nybo står på en äng, hon ser barsk ut och hötter med fingret. Bild: Ingemar Raukola Unga Teatern

Pjäsens tema är vikten av att ta hand om naturen, respektera och förstå den. Samtidigt är den en sympatisk historielektion i hur det var förr i tiden.

Min favorit av de olika etapperna i föreställningen är just den här, då vi får hänga tvätt och titta på maskar tillsammans med Ingrid bland (helt riktiga) permakulturodlingar.

Stella Laines Ingrid är en sprudlande, sprittande, klok flicka som vet att det man drömmer om kan bli sant.

Skådespelaren Stella Laine står uppe i ett somrigt träd.
Stella Laine som Ingrid i Unga Teaterns jubileumsföreställning. Skådespelaren Stella Laine står uppe i ett somrigt träd. Bild: Ingemar Raukola Unga Teatern,stella laine

Clowner och teaterpedagogik

Cyklaren Kristian Thulesius och gycklaren Ylva Edlund kommer i pjäsens inledning infarande med sin härliga gulrandiga teaterriksha (planerad av Janne Siltavuori och förverkligad av Jannike Store), båda i klassisk clownmundering. De sparkar igång historien och ställer sedan upp sin gatuteater.

Dockor av alla de slag kommer i kavalkad och ger glimtar av berättelser som satts upp på teatern under årens lopp. Det är fartfyllt och roligt, en blommornas revolution, men stundvis lite rörigt.

En enligt min upplevelse aningen trög bit av föreställningen är den som leds av ”teaterpedagogen” Harriet Abrahamsson. Idén är bra – att för barnen öppna upp teaterns byggstenar och berätta vad scenografi är, visa upp dräkter och miniatyrmodeller och så vidare – men känslan av att vara på lektion skaver lite mot den magiska teaterupplevelsen.

Roligt är det dock när pedagogen klär sig i en av dräkterna och plötsligt är själva Lillklobbs spöke Hilja Roth! Pettson (Frank Skog) som museivakt är en rolig idé.

Pausen är inbakad i föreställningen, och medan vi bjuds på dryck och tilltugg intervjuar ”teaterdirektören” Paul Olin en person som arbetat på teatern under något av dess årtionden. Under premiären är hedersgästerna regissören och teaterchefen Kristin Olsoni, som var med och grundade Skolteatern, som den turnerande teatern hette då, samt skådespelaren Sue Lemström.

Spöket på Lillklobb är en mångsidig upplevelse och växelverkan mellan fakta och fantasi är mestadels sömlös. Barnen får delta en hel del i berättelsens olika delar, och efter föreställningen ordnas miniworkshops med naturtema.

Föreställningen spelar under maj månad och rekommenderas över sexåringar. Både svenska och finska talas i pjäsen.

Spöket på Lillklobb / Lillklobin kummitus
Text: Harriet Abrahamsson och Paul Olin. Regi: Paul Olin. Ljus- och ljuddesign: Jukka Hannukainen. Riksha: Janne Siltavuori och Jannike Store. I rollerna: Harriet Abrahamsson, Ylva Edlund, Stella Laine, Åsa Nybo, Paul Olin, Frank Skog, Anders Sundström, Kristian Thulesius.

Urpremiär 6.5. på Unga Teatern