Hoppa till huvudinnehåll

Grönroos garage tipsar: Fem rockskivor som får din bunt att vibrera

Grönroos garage kollage med Lasse, logo och fem konvolut.
Fem rockband du behöver känna till just nu. Grönroos garage kollage med Lasse, logo och fem konvolut. Bild: Grafik: Lasse Grönroos Lasse Grönroos,grönroos garage

Lasse tipsar om fem garagerockskivor som han spelat i Grönroos garage.

L.A. Witch: Play with fire

Den här motorcykeltrion från Los Angeles lämnar bromsspår på din matta och fimpmärken på mammas spetsduk.

Ellie English, Irita Pai och Sade Sanchez spelar ökendammig garagerock med psykedeliska vibbar och lyckas lyfta huvudet högt över ytan i genren som vimlar av medelmåttiga stoner-rockband.

Varenda ton och riff viskar “cool” i ditt öra och blåser cigarrettrök i ditt öga.

Skivan kom ut redan 2020, men influenser som The Gun Club, X, Black Sabbath och The Jonestown Massacre ser ju inte på vad som är hippt och nytt just den här veckan.

Trion L.A. Witch sitter ute på trappa med munskydd.
L.A. Witch spelar ökendammig stoner-garagerock. Trion L.A. Witch sitter ute på trappa med munskydd. Bild: Marco Hernandez rock,Los Angeles,tjejband

The Flaming Sideburns: Silver Flames

Finlands eget MC5 eller The Hellacopters började ge nya livstecken ifrån sig år 2018 och nu har de släppt karriärens fjärde studioalbum.

Den senaste Keys to the highway kom ut 2007. Låtarna på Silver Flames är pikulitet mer tillbakalutade och inte fullt lika ösiga som tidigare.

Däremot är det litet skitigare och kanske litet mer roots än vad de lagt ner på skiva senast. Kanske för att de åter är tillbaka i sin ursprungliga lineup från debutens tid 2001.

Naturligtvis bjuder argentinsk-finska vokalisten Eduardo Martinez på spansk sång i albumets två avslutande spår.

A song for Robert är en rörande hyllning till den fallne vapenbrodern Robert “Strängen” Dahlqvist från The Hellacopters.

Searching like a hyena är just så otrendig och skön som man vill ha och Lighthouse keeper är fräckt sentimental. Hoppas det inte dröjer lika länge till följande skiva!

The Flaming Sideburns med Silver Machines konvolutet i nedre vänstra hörnet.
The Flaming Sideburns skyndar långsamt. The Flaming Sideburns med Silver Machines konvolutet i nedre vänstra hörnet. Bild: Svart records Flaming Sideburns

The Limit: Caveman logic

Man kan kalla The Limit en “supergrupp” om man vill.

Förutom Iggy Pop är de flesta medlemmarna av bandet Iggy & The Stooges uppe på den himmelska festivalens huvudscen, men ännu lever ett par av dem.

Basisten Jimmy Recca spelade i Stooges under första halvan av år 1971.

På sång hittar vi ingen mindre än doom-överlorden Bobby Liebling från Pentagram och på gitarr Sonny Vincent från Testors.

Lineupen kompletteras av mindre kända Hugo Conim och Joao Pedro från Dawnrider på gitarr och trummor.

Musiken är inte helt entydigt lätt att kategorisera. Det är en fascinerande smältdegel av influenser som ändå har ett klart fokus.

Det finns variation både inom och mellan låtarna och tempot är snabbare än vad som borde vara lagligt för gubbar i deras ålder. Allt detta gör Caveman logic till en skiva man gärna återkommer till. Ofta.

Bandet The Limit och skivomslaget under.
The Limit har gjort en av årets intressantaste garagerockskivor. Bandet The Limit och skivomslaget under. musik,The Stooges,Pentagram,Bobby Liebling,Jimmy Recca,Sonny Vincent

Starbenders: Love potions (Zodiac Deluxe)

För att fira att det gått ett år sedan Atlanta-bandet Starbenders släppte sitt andra album Love potions så har de nu släppt en utökad version av skivan. Som om det inte räckte med fjorton stycken tiopoängare från förut!

“Jubileumsutgåvan” bjuder på hela sju bonusspår. Kvaliteten är som väntat hög om än inget av spåren direkt överträffar dem som lades på den ursprungliga utgåvan ifjol.

Skivan avslutas med en lyckad akustisk tolkning av singeln Bitches be witches.

Jag har predikat om Starbenders förut och jag kommer att fortsätta göra det tills de petar ner Ed Sheeran och andra falska kungar som besudlar allt som är ärligt, vackert och fullt av starka känslor i musiken.

Jag vill se Starbenders på svettig klubb och därefter på fullsatta Olympiastadion.

Starbenders poserar.
Starbenders firar ettårsdagen av andra albumet med sju bonusspår. Starbenders poserar. Starbenders

Greta Van Fleet: The Battle at Garden’s Gate

Tredje skivan av retrorockens unga chefer tar ett försiktigt steg framåt. Det är business as usual, men några nya jaktmarker utforskas ändå.

Tiden får utvisa var i katalogen den här skivan kommer att placera sig.

Frågar ni mig så är Age of man från förra albumet en klart bättre låt än många av Led Zeppelins klassiker. Ni läste rätt. Lämna ett avskuret hästhuvud i min säng om ni vill, men jag tycker faktiskt så.

I övrigt går tankarna på den här skivan kanske mera mot Rush eller varför inte Ghost. Höjdpunkterna är många, men måste jag plocka ut en låt så väljer jag Broken bells.

Det svänger, det är välspelat, välproducerat och Josh Kiszka är en fenomenal sångare med lika kännspak röst som Steven Tyler, Geddy Lee eller Neil Young.

De är inte heller rädda för långa låtar och progressiva kolossala gitarrsolon. Allting skriker “kvalitet”, men helheten är möjligtvis ett steg mer jämntjock än föregående albumet Anthem of the peaceful army från 2018.

Energin avtar aningen mot slutet av skivan innan avslutande bombastiska The weight of dreams med sitt rykande gitarrsolo som för tåget tillbaka på rätt spår.

Josh Kiszka sjunger och konvolutet The battle at gardens gate i hörnet.
Greta Van Fleets framgångssaga fortsätter på tredje albumet. Josh Kiszka sjunger och konvolutet The battle at gardens gate i hörnet. Greta Van Fleet

Artikeln är uppdaterad 8.5 kl. 18:20. Flaming Sideburns skiva heter Silver Flames.

Musik