Hoppa till huvudinnehåll

Efter olyckan satte sig Ingvar i cykelsadeln igen - nu cyklar han hundratals kilometer varje år

När Ingvar Helsing skadades allvarligt i en trafikolycka för 15 år sedan kunde han ha gett upp. Men istället valde han att behålla optimismen. Med familjens stöd har Helsing också kunnat behålla passionen för natur och motion.

- Vi tycker om utmaningar, säger Ingvar Helsing.

Hustrun Rose nickar medhållande.

Solen skiner i Karvsor i Vörå och paret Helsing gör sig redo för en cykeltur. Kedjorna är oljade och däcken pumpas med luft.

Ingvar och Rose Helsing dricker kaffe på balkongen. Solen skiner på dem.
Paret Helsing får energi av sin aktiva livsstil. Ingvar och Rose Helsing dricker kaffe på balkongen. Solen skiner på dem. Bild: Yle/Kati Enkvist. Närbild,Rose Helsing

Ingvar tar telefonen ur fickan och letar fram sin viktigaste applikation.

- Här ska jag justera läget på benet så att jag kan cykla. Så där!

Det tar bara ett par sekunder. Nu har kommandot gått till benprotesen.

Det här är inget konstigt längre. Ingvar förlorade benet för 15 år sedan på vägen till Vasa.

- När vi var 50+ beslöt vi oss för att börja åka motorcykel. Jag var på väg in till Vasa för att se på dotterns fotbollsmatch. Föraren i personbilen hade 1,69 promille i blodet plus narkotiska preparat så han visste ju egentligen inte var han var.

Den berusade chauffören körde in i sidan på Helsing. Benet måste amputeras.

- Det fanns ingenting att rädda.

Jag minns nog första gången han gick över köksgolvet och hade protes. Jag stod bara och skakade, livrädd

Men att röra på sig ute i naturen var fortsättningsvis lika viktigt som förr - även om oddsen var emot honom.

Ingvar och Rose Ingvars cyklar.
Ingvar och Rose Helsings cyklar är redo för en ny säsong på vägarna. Ingvar och Rose Ingvars cyklar. Bild: Yle/Kati Enkvist. Närbild,cyklar

Med stöd av Rose, en lika inbiten motionär, satte Ingvar sig i cykelsadeln igen. Nu cyklar de hundratals kilometer tillsammans varje år.

- Jag tror inte att man med en dålig inställning skulle ha kommit igen som han gjort. För det finns inget som han inte gör. Han går i skog och mark. Han gör egentligen allt som förut men på ett annat sätt, berättar Rose stolt.

Men tidvis har det varit tufft.

- Jag minns nog första gången han gick över köksgolvet och hade protes. Jag stod bara och skakade, livrädd. Men vartefter så kom han igång mer och mer och jag blev säkrare.

Det var inte bara Ingvar som drabbades utan hela familjen drabbades

Ibland faller Ingvar men han reser sig alltid.

- När vi cyklar kan han cykla i ett dike. Men jag har blivit så van med allt.

Olyckan var en stor omställning i familjen. Både för barn och barnbarnen.

- Det var inte bara Ingvar som drabbades utan hela familjen drabbades, säger Rose.

Familjens stöd har varit det viktigaste i Ingvars återhämtning. Och envisheten har också hjälpt. De senaste 15 åren har paret deltagit i Botnialoppet flera gånger.

- Efter olyckan lade vi som mål att nästa år ska vi vara med. Protesteknikern lovade att fixa det praktiska. Men kondisen var i botten. Men vi började träna. Efter två kilometer var jag totalt slut och funderade hur jag skulle komma hem tillbaka. Men i slutet av juli cyklade vi 65 kilometer, berättar Ingvar.

Rose hejade på hela tiden.

- Vid ett tillfälle var du så slut, så slut. De sista kilometrarna sa du "jag måste lägga mig ner, jag orkar inte". Men efter att vi vilat sa jag "stig upp nu, nu tar vi de här sista kilometrarna". Och i mål kom vi!

Första starten på söndag morgon, A 106 km herrar.
Botnialoppet. Arkivbild. Första starten på söndag morgon, A 106 km herrar. Bild: Foto: Stefan Bergfors 2014

Och det har blivit fler lopp efter det också.

- Jo, den längre sträckan har jag cyklat en gång. 106 kilometer, berättar Ingvar Helsing stolt.