Hoppa till huvudinnehåll

Veikkaus sinande pengar skakar om hela kulturfältet – Nylander: "Vi varnade för det här"

Tre personer infällade över en Veikkaus-logotyp.
När Veikkauspengarna sinar måste beslutsfattarna hitta nya lösningar för hur kulturbranschen ska finansieras. Men problemen började långt innan coronapandemin. Tre personer infällade över en Veikkaus-logotyp. Bild: Lehtikuva, Yle/Fredrika Sunden/Markku Pitkänen, Cupore Veikkaus

En allmännyttig bransch som i nästan hundra år till stora delar finansierats med andra personers spelberoende – hur hamnade vi här egentligen och finns det någon utväg? Frågan är högaktuell nu när Veikkauspengarna tryter och staten skär i kulturens finansiering.

– Veikkausfinansieringen har gett politikerna spelrum att infria sina löften. Men den nuvarande kulturministern Annika Saarikko blev med ett dåligt kort på handen i och med det dåliga läget vi befinner oss i, säger Sakarias Sokka, forskare på det kulturpolitiska forskningscentret Cupore.

Kulturarbetarna hör till dem som förlorat mest under coronapandemin och till råga på allt prioriterar regeringen med kulturministern i spetsen torvproducenterna framom kulturen i statsbudgeten – så kan man sammanfatta kulturfolkets känslor just nu.

När pandemin stängde spelautomaterna sinade också kulturens penningkranar. År 2019 delade spelmonopolbolaget Veikkaus ut en vinst på över en miljard euro, efter pandemin har vinsten sjunkit med ungefär 330 miljoner euro.

Det problematiska äktenskapet mellan spelberoende och kulturfinansiering fick ändå sin början långt tidigare. Redan på 1920-talet började man finansiera vissa institutioner med spelmedel, men på 1950-talet blev det allmännare.

När började det gå snett? Frågan går till Mikaela Nylander, styrelseordförande för Svenska Kulturfonden. Hon satt med i riksdagens kulturutskott 2003–2019.

– Vi försökte varna för att det är farligt att föra in så stora delar av tredje sektorn och kulturpolitiken till Veikkausfinansieringen redan då jag blev invald i kulturutskottet.

Mikaela Nylander, Svenska kulturfonden
Mikaela Nylander satt med i riksdagens kulturutskott i 16 år. Mikaela Nylander, Svenska kulturfonden Bild: Berislav Jurišić / Yle Mikaela Nylander,Svenska kulturfonden

Vändpunkten efter 90-talets recession

Den kritiska vändpunkten inträffade efter 1990-talets recession. Veikkausintäkterna började öka kraftigt då folk började spela mer. Då Veikkausmedlen år 1990 stod för 33 procent av kulturens finansiering var andelen år 2000 redan uppe i hela 71 procent för att sedan stabiliseras till ungefär 50 procent.

– Sparkraven efter recessionen i kombination med att man hade ett behov av att finansiera kultursektorn ledde till att Veikkausandelen växte sig så enorm, säger Sakarias Sokka och fortsätter:

– De här slitningarna har funnits också tidigare men efter recessionen blottades problemet, och man började fundera om en så här stor andel faktiskt kan tas från spelmedlen.

Parallellt med att kulturutskottet varnade för riskerna fördes också en kontinuerlig diskussion med EU-kommissionen kring spelmonopolet. Men argumentet har varit och är alltjämt att man genom monopolsituationen har bättre kontroll över situationen. Den etiska diskussionen om att man utnyttjar andras spelberoende för goda ändamål är ganska ny.

– Behoven är många och resurserna har varit så små för att satsa på kulturpolitiken. Vi har hamnat in i en ond cirkel där man har menat väl men det har bara gått så fel, säger Nylander.

Otaliga regeringar har hunnit sitta under den tid Veikkausfinansieringen vuxit sig till ett allt större problem. Inget parti är oskyldigt.

– Det här är ett kollektivt ansvar som vi alla som suttit med och fattat besluten under många riksdagsperioder bär. Vi är alla medskyldiga till det här.

En leende man med ljusblå skjorta.
Sakarias Sokka är forskare vid kulturpolitiska institutet Cupore. En leende man med ljusblå skjorta. Bild: Kulturpolitiska forskningsinstitutet Cupore. kulturpolitik

Ny rapport om Veikkausmedlens fördelning

Till skillnad från andra EU-länder finansierar Finland också permanent verksamhet med spelpengar. Sokka och hans forskarkollegor kommer i dagarna ut med en färsk rapport om hur Veikkauspengarna fördelades inom kultursektorn år 2019.

– Till exempel finansieringen av film har vuxit kraftigt under 2000-talet och pengarna kommer direkt från Veikkaus. Dans och cirkus finansieras också direkt med Veikkausmedel som en följd av 2000-talets gynnsamma tillväxt.

Veikkausmedlen har fungerat som en buffert när beslutsfattarna har sökt medel för att finansiera nya projekt, men under 2019 finansierades också hälften av statsfinansierade VOS-teatrarna, med Veikkausmedel.

Det som framgår i den nya Cuporerapporten är hur stor betydelse Veikkaus faktiskt har för de olika kulturgenrerna, information som enligt Sokka inte tidigare funnits tillgänglig. Han hoppas att kartläggningen hjälper beslutsfattarna när de ska fundera över hur finansieringen ska fördelas och vart sparkraven ska riktas.

Sokka oroar sig för hur kultursektorn kommer att drabbas av nedskärningarna. Han frågar sig om det går som under samarbetsförhandlingar.

– Blir det så att den som kommit in sist är den som får gå först? Det som oroar mig är vad som händer med de mindre genrer och det fria fältet oavsett genre.

Veikkauksen peliautomaatteja Kuopissa. Ennen pelaamista pelaajan pitää tunnistautua.
Veikkaus minskade inkomster hänger ihop med att spelautomaterna tvingades hålla stängt under coronaepidemin Veikkauksen peliautomaatteja Kuopissa. Ennen pelaamista pelaajan pitää tunnistautua. Bild: Sami Takkinen / Yle Veikkaus,lotto,hasardspel,Hasardspel, kasino och penninglotteri,tippning,two-factor authentication

Nedskärningen motsvarar fria fältets budget

Regeringen har förbundit sig vid att kompensera Veikkausbortfallet på 330 miljoner euro, men resultatet efter ramförhandlingarna är ändå att man planerar skära ned med 17,5 miljoner euro i kulturens budget under nästa år, och upp till 23 miljoner 2023. Efter det finns inga beslut ännu om hur kulturens finansiering ska skötas.

Skjuter man alltså upp beslutet till nästa regering?

– Ja och nej. Nu tar man lån för att kompensera bortfallet. Det mest sannolika är ändå att budgeten bara försvagas om inte staten får finanserna på en stadigare grund, säger Sokka.

En hur stor förlust är då 17,5 miljoner för kulturens del?

– Summan man planerar skära ner i nästa års budget motsvarar grovt taget det som aktörerna på hela det fria fältet får. De får grovt taget 10 miljoner av Centret för konstfrämjande, Taike och 10 miljoner av ministeriet.

Lösningen på sikt

En arbetsgrupp under ledning av Erkki Liikanen föreslår en totalreform av Veikkausfinansieringen för att trygga spelmonopolets verksamhet. Veikkausintäkterna borde enligt arbetsgruppen i framtiden gå direkt till statsbudgeten, inte via spelbolaget Veikkaus.

En av riskerna som har påtalats är att besluten politiseras om allt flyttas inom statsbudgeten. Och ett färskt exempel på hur det kan gå är just regeringens beslut om att skära i kulturbudgeten.

– Statsbudgeten är alltid en politisk viljeyttring och då kan det gå precis på det här sättet om man kanaliserar de minskade Veikkausmedlen till statsbudgeten, säger Mikaela Nylander.

Annika Saarikko.
Kulturminister Annika Saarikko har fått mycket kritik på sistone för att kultursektorn upplever sig förbisedd under coronapandemin. Annika Saarikko. Bild: Benjamin Suomela / Yle Regeringen Marin,Villa Bjälbo,Annika Saarikko
Det är en värdediskussion. Kommer man fram till att kulturen är så viktig för vårt land att man inte kan låta den dö ut?― Sakarias Sokka, forskare

Ministeriet sökt hjälp av fonderna

Enligt Nylander kontaktade Kulturministeriet också fonderna för att få hjälp med finansieringen och gemensamma satsningar i fortsättningen. Men försöket ledde ingen vart.

– Det visar också att ministerierna är ganska rådvilla kring vad man ska ta sig till. Stiftelserna kommer att spela en ganska stor roll i framtiden när gäller att stödja kulturen, men det ska vara alldeles klart att stiftelserna inte kan överta statens ansvar.

Nylander tror att staten i fortsättningen kommer att landa på en kompromiss där man på sikt kommer att tvingas betala mer för kulturfältet.

– Jag tror att det blir en hybridmodell där staten delvis betalar mer och nya aktörer kommer. Vi står på tröskeln till något nytt inom kulturpolitiken och framför allt hur vi ska finansiera vårt så viktiga kulturfält.

Också Sokka tror att det är en möjlighet att staten flyttar över pengar till kulturbudgeten från annat håll.

– Det är en värdediskussion. Kommer man fram till att kulturen är så viktig för vårt land att man inte kan låta den dö ut?

Samtidig pyr det på inom kulturfältet, och Nylander har tagit del av flera informella diskussioner kring finansieringsmöjligheter i framtiden.

– Det finns nya möjligheter att styra till exempel med olika avdrag och genom skattepolitiken. Att införa kultursedlar för att värna om folks välmående är ett bra exempel om man bara villig se kulturens roll i samhället lite bredare, säger Nylander.