Hoppa till huvudinnehåll

Putin fattar inte alla beslut i Ryssland – tankesmedjan Chatham House skjuter ned myter som styr omvärldens sätt att sköta sin Rysslandspolitik

Sotilaat tekevät kunniaa Putinile, joka seisoo harmaassa päällystakissa portailla. Takana näkyy Kremlin punainen muuri.
Två kapitel i rapporten handlar om president Vladimir Putin och hans makt. Enligt rapporten är det osannolikt att någon större kursändring i den ryska politiken äger rum den dag Putin inte längre är president. Sotilaat tekevät kunniaa Putinile, joka seisoo harmaassa päällystakissa portailla. Takana näkyy Kremlin punainen muuri. Bild: Alexei Druzhinin / Sputnik / EPA Vladimir Putin,Ryssland,Segerdagen (2. världskriget),Segerdagen 1945,Livgarde,kreml,Moskva,koronaviruspandemi,coronavirus,Wuhan-coronavirus,COVID-19,andra världskriget

Den Londonbaserade tankesmedjan Chatham House publicerar en rapport som ska ta död på myter om rysk politik. Rapportens författare vill inte tysta diskussionen, men ge verktyg för dem som fattar utrikespolitiska beslut. Därför ger författarna också sin syn på hurdan politik som är till nytta när man vill gå bakom myterna.

Rapporten beskriver sexton myter eller missuppfattningar om Ryssland. Myter som sägs omfattas av många i väst. Med väst avser man särskilt EU och USA.

I själva verket kan man också läsa myterna som sexton bilder av hur Ryssland vill att vi ska uppfatta vissa fenomen.

Välkända påståenden som ”Krim har alltid varit ryskt”, ”Nato lovade Ryssland att inte utvidgas österut” och ”Ryssland har rätt till en säker zon i sin närhet och måste därför få utöva makt på sina grannländer” förekommer titt och tätt i den ryska argumentationen.

Putins efterträdare kan bli en besvikelse

Två kapitel handlar om president Vladimir Putin och hans makt.

Det ena gäller framtiden och går ut på att man inte ska tro att den som en dag efterträder Putin är en bättre partner för länderna i väst.

Putins politik finns inte i ett vakuum, utan stöds av en väldigt stor skara byråkrater vars inflytande är större än många tror. Det betyder att politiken görs i ett osynligt samarbete där vi inte vet vem som påverkar vem.

Dessutom finns det ingen ny kader av politiker i Ryssland som skulle kunna ersätta alla dem som i dag för den Putinledda politiken. Därför är det inte troligt att det blir någon radikal kursändring den dag Putin inte längre leder Ryssland.

Vladimir Putin vid en talarstol.
President Putins politik har mycket osynligt stöd bland inflytelserika byråkrater. Vladimir Putin vid en talarstol. Bild: Itar-Tass/Mikhail Metzel/All Over Press Vladimir Putin,Ryssland

Det andra kapitlet om Putin beskriver hur man i väst ofta felaktigt tror att Putin verkligen har all makt i sin hand. Det är en vanföreställning som Kreml gärna ser spridas men Putin fattar inte alla beslut och vet inte allt som händer i Ryssland.

Både Federationsrådet och lokalparlamenten för sin egen politik. Visserligen skiljer den sig sällan från det beslutsfattarna tror att är Putins linje, men han styr inte allt.

Dessutom följer inte alla hans beslut. En mycket stor del av de order Putin ger fullföljs nämligen inte. Vissa blir aldrig gjorda, andra drar ut på tiden. Till exempel lyckades finansministeriet slutföra bara 27 procent av de uppdrag Putin gav 2020.

Naiv tro på samförstånd leder till besvikelser

Rapporten betar av myt efter myt, beskriver vilka som omhuldar myten och vad det leder till. Författarna beskriver också hur de tänker sig att man kan sköta de politiska kontakterna då man har genomskådat myterna.

Frågan om huruvida Ryssland har samma mål som västvärlden i sin utrikespolitik är central i rapporten.

Författaren Keir Giles svar är entydigt: Ryssland har andra mål än väst och därför resulterar varje försök att återställa vänskapliga förhållanden i besvikelse.

Enligt Giles har Ryssland och de västliga demokratierna en vitt skild utgångspunkt.

Vissa statschefer, Frankrikes president Emmanuel Macron tas som exempel, sägs bygga sin Rysslandspolitik på tron att Ryssland vill ha ömsesidig respekt och fredligt samarbete för allas bästa. I rapporten kallas en sådan politik att ställa entusiasm före erfarenhet.

Angela Merkel, Emmanuel Macron ja Vladimir Putin
Ryssland har andra mål än väst och därför resulterar försöken att återställa vänskapliga relationer i besvikelse, uppger rapporten. Angela Merkel, Emmanuel Macron ja Vladimir Putin Bild: Charles Platiau / EPA Angela Merkel,Emmanuel Macron,Vladimir Putin

Ryssland delar inte västvärldens demokratiers moral, värderingar och etik. Det ser man bland annat i hur Ryssland öser pengar på att få fram högteknologiska missiler medan många av landets invånare saknar elementär infrastruktur som vatten och avlopp.

Slutsatsen är att så länge Ryssland i kraft av sin storlek och sin militära styrka ser sig ha rätt att utöva makt också på sina grannländers territorium kan EU och Ryssland inte vara överens.

Politiker och invånare i väst måste bli påminda om att de som leder staten Ryssland inte ens vill ha likadana samhällssystem som i väst, skriver Giles.

Rapporten med alla sina sexton myter kan du läsa här på engelska. I den här artikeln noterar vi några av de myter som beskrivs.

”Nato lovade Ryssland att inte utvidgas österut”

Det här är myt nummer tre i rapporten från Chatham House och det här är också ett väldigt vanligt påstående i den ryska retoriken.

Det står ofta parallellt med påståendet att Nato omringar Ryssland. Nato har de facto ungefär lika mycket gemensam gräns med Ryssland som Finland har. Men ingen hävdar att Finland omringar Ryssland.

Natosymbol.
Ryssland vägrar erkänna att militäralliansen Nato utvidgats österut. Natosymbol. Bild: Reiner Zensen Nato

I Moskvas version gav Nato 1990 Ryssland en garanti om att inte utvidga alliansen österut. Det ska ha skett då president Michail Gorbatjov gav sitt medgivande till att den förenade Tyskland inkorporerades i Nato. Det betydde att också det tidigare östtyska territoriet blev Nato-område.

I själva verket bad Gorbatjov aldrig om någon sådan garanti och fick heller inga sådana löften. Man ska gärna komma ihåg att vid den tidpunkten existerade både Sovjetunionen och Warszawa-pakten fortfarande. Det säkerhetspolitiska läget var ett annat.

Ryssland vägrar erkänna att Nato har utvidgats österut eftersom de länder som har blivit medlemmar har bett om att få bli det. Det har varit deras suveräna säkerhetspolitiska val.

”Krim har alltid varit ryskt”

Krimhalvöns historia är brokig och området har tillhört många olika herrar, och har också en självständig historia.

Jublande proryska ungdomar på Lenintorget i Simferopol
Rapportens författare anser att man måste se klart på annekteringen av Krimhalvön år 2014. Jublande proryska ungdomar på Lenintorget i Simferopol Bild: EPA / Hannibal Hanschke krim

Enligt Orysia Lutsevych har Krimhalvön under sin långa skriftligt belagda historia bara tillhört Ryssland en mycket kort tid. Bara under sex procent av den tid som finns dokumenterad, för att vara exakt.

Rysslands förklaring om hur Krim återkom till hemlandet genom ”folkomröstningen” våren 2014 har blivit rätt populär också i väst. Det är främst krafter inom ytterhögern som vidhåller det.

Författaren anser att det vore ett allvarligt misstag att inte se klart på annekteringen av Krim. Om man är beredd att godkänna den med hänvisning till ogrundade påståenden om historiska gränser kommer man snabbt in på en väg där man kan ifrågasätta vilka nuvarande gränser som helst.

”Sanktioner har ingen verkan”

Rapportens författare förespråkar sanktioner som ett sätt för väst att visa var man står då Ryssland begår brott mot mänskliga rättigheter eller bryter mot internationell rätt.

Den som hävdar att sanktionerna inte har någon verkan måste enligt författarna ha tålamod. Sanktioner är en långsamt verkande metod och sju år är en kort tid i det sammanhanget. Ju längre sanktionerna är i kraft desto större verkan har de.

Samtidigt påminner man i rapporten om att sanktionerna inte har som mål att få Rysslands ekonomi på knä. Målet är att gå in med specifikt riktade sanktioner som inverkar på enskilda mycket rika och inflytelserika personer och på viktiga sektorer som bankvärlden eller energiproducenter.

Vy över Kreml och röda torget i Moskva
Forskarna förespråkar sanktioner som ett sätt för väst att ingripa då Ryssland bryter mot till exempel internationell rätt. Vy över Kreml och röda torget i Moskva Bild: EPA/ Sergeij Ilnitskij Ryssland,kreml,Röda torget

Författarna hävdar i själva verket att sanktionerna har haft verkan, men att det inte syns så lätt eftersom det handlar om sådant som inte hände.

Till exempel kan det ha varit sanktionerna som gjorde att de rysk-ledda styrkorna i östra Ukraina aldrig intog den ukrainska hamnstaden Mariupol.

Mera faktabaserad kunskap behövs

Författarna bakom rapporten är en grupp med stor erfarenhet av, och kunskap om, Ryssland. Deras rapport är kontroversiell och de är beredda på att den kan väcka debatt. De välkomnar en sådan men vill att den ska bygga på fakta.

I rapportens slutledning finns tio principer för hur väst kan handla mera rationellt och effektivt i förhållande till Ryssland.

Den sista principen lyder ”Bygg upp expertis”. Västvärlden behöver mycket flera personer och grupper som specialiserar sig på Ryssland. Då kan man få fram trovärdiga analyser om det Ryssland gör. Och då kan man också förhindra att nya myter sprids.