Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Ifall OS istället för VM skulle börja om en vecka – så här ser bästa möjliga Lejonlag ut just nu

Finland mot Sverige I OS med Anders Nordenswans kolumnvinjett.
Många om budet till Lejonens OS-trupp. Finland mot Sverige I OS med Anders Nordenswans kolumnvinjett. Bild: Europhoto / Jukka Rautio NHL,ishockey,Finlands herrlandslag i ishockey,kolumner,Yle Sporten,NHL-kolumn

Hur skulle Finlands bästa möjliga hockeylandslag se ut om det nu skulle vankas OS-ishockey istället för VM och NHL-slutspel? Senast bästa möjliga Lejonlag dryftades var för tre månader sedan när det var exakt ett år kvar till OS i Peking och NHL-grundserien hade rullat på i några veckor. Säsongen har ändå ändrat på lagbygget av ett formtoppat Lejonlag.

I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras på Yle Arenan varje tisdag fram till att säsongen är slut.

VM börjar om en vecka och där blir det magert med NHL-spelare. För Finlands del är förstärkningarna som kan väntas från Nordamerika antagligen räknade med en sågarbetares fingrar och ingen av dem som ansluter lär höra till nyckelspelarna i OS om nio månader.

Senast OS-Lejonen diskuterades i Yle Sportens NHL-podd och i den här kolumnen var för tre månader sedan. Då hade NHL-säsongen pågått i en knapp månad och det var exakt ett år till OS i Peking. Säsongen har ändå fört nya tankar med sig gällande vissa nyckelpositioner.

Gamla meriter väger lätt när bredden och djupet är på högre nivå än någonsin

Det var inte speciellt länge sedan Finlands landslagsledning hade en akut brist på alternativ när det gällde att ta ut ett ”best of the best”-lag. I dag ser det annorlunda ut.

Jesse Ylönen, juniorvärldsmästare 2019, blev natten mot torsdag finländare nummer 60 att spela i NHL den här säsongen. Det är ett nytt rekord och jämför man med situationen för tio år sedan så har mängden exakt fördubblats. Jämförelsevis: 63 svenskar fick speltid i NHL 2010–2011.

Mängd ska såklart inte tas som en synonym för kvalitet och Jesse Ylönen är inte just nu aktuell för ett OS-lag. Men det är å andra sidan inte heller Patrik Laine i maj 2021 – så visst finns det en kvalitativ grundorsak till att kvantiteten växer stadigt.

Laget i OS 2022 består av tre målvakter, åtta backar och fjorton forwardar.

Målvakterna – en ny förstakeeper (just nu)

Om OS skulle börja nu är det klart att Juuse Saros spelat till sig rätten att inleda som förstaval i målet. Redan om vecka kan det ändå hända att Tuukka Rask tagit tillbaka ”sin plats”. Läget gällande målvakter är med andra ord så bra det kan bli.

Det bekräftas av att Kevin Lankinen, som i det här laget är den tredje keepern, faktiskt i februari var NHL:s bästa målvakt. Samtidigt hade Juuse Saros inlett svajigt och Joonas Korpisalo såg ut att ha klivit förbi Saros. Också Kaapo Kähkönen var betydligt hetare än Nashville-keepern.

Målvakter mäts ändå på riktigt enligt hur de presterar när ett lag vars spel är hackigt måste vinna match efter match. Nivån och pressen blir inte högre än vad Juuse Saros fått leva med den här våren – och få målvakter har gjort det bättre.

En som om och om igen har visat att han kan göra det är såklart Tuukka Rask. Och månne inte Kevin Lankinens spel i VM 2019 och under stora delar av den här NHL-säsongen pekar på att han pallar för ett hurdant tryck som helst.

Målvakter:
Juuse Saros
Tuukka Rask
Kevin Lankinen

I de andra stora hockeynationerna kan man snacka bäst man vill: Finland har den bästa keepertrion.

Backtruppen är Lejonens svaga punkt

Om man jämför med Kanada, Sverige och USA, så bleknar den blåvita backtruppen. Ryssland och Tjeckien lider av samma problem som Finland.

Finland får fyra par med legitima NHL-backar på benen – ändå är just backarna fortfarande lagdelen där det inte finns så värst mycket att välja emellan.

Backparen

Miro Heiskanen – Esa Lindell
Klubbkompisarna i Dallas är vana vid att spela tillsammans och är ett självklart val till första backpar. Båda är vänsterfattade, men inom finsk hockey är det inte ett problem.

Skridskovirtuosen Miro Heiskanen är en diamant som skulle finnas med i alla övriga stornationers trupper. 21-åringen spelade sjätte mest av alla backar i NHL och är en av de absolut bästa på att stöda anfall.

Lindell hör till ligans verkliga arbetshästar: 14:e i speltid bland backar, 12:e i blockerade skott, 16:e i tacklingar. I Dallas var han, sin defensiva profil till trots, åtta i lagets interna poängliga med 5+11 och noterades för +11 i ett lag som inte gick till slutspel och där Lindell alltid var på isen mot de bästa.

Rasmus Ristolainen – Henri Jokiharju
En till klubbkompisduo, som trots att killarna inte just spelar tillsammans i Buffalo ändå känner varandra mycket väl – en viktig faktor i en kort turnering.

Ristolainen är den finska hockeyns ”förlorade” son som inte nått upp till de stora förväntningarna. Talangen, fysiken och uppsidan är i alla fall på absolut toppnivå i en inhemsk jämförelse. Ristolainen kan hantera pucken, spelar grymma minuter och hör till ligans tacklingskungar (3:a).

Henri Jokiharju, som fortfarande är bara 21 år gammal har lite glömts bort i det usla Buffalo. Det är orättvist mot Jokiharju som är en riktigt stor talang och har egenskaper av samma sort som Heiskanen. Jokiharju är också van vid uppåt 19 minuter speltid och kan både transportera och passa pucken.

Markus Nutivaara – Jani Hakanpää
Äntligen ett backpar med en vänsterfattad (Nutivaara) och en högerfattad back. Hakanpää och Nutivaara är också de två äldsta backarna i gänget.

Hakanpää har gjort ett grymt genombrott som en verkligt stark defensiv klippa i NHL den här säsongen. 29-åringen, som Carolina plockade vid trade deadline till sin superstarka trupp, tacklade näst mest av alla backar i NHL den här säsongen. En på många sätt kolossal bit av Lejonförsvaret.

Florida-backen Markus Nutivaara har under våren spelat in sig i truppen i ett av NHL:s bästa lag. Han har dessutom gjort det med sina styrkor – kreativt spel med pucken och stark skridskoåkning. Nutivaara stöder anfall på ett fint sätt, Hakanpää stoppar motståndare på ett bestämt sätt.

Mikko Lehtonen – Juuso Välimäki
I ett lag som fungerar som ett NHL-lag, vilket det här Lejonlaget oundvikligen gör, så blir backarna nummer sju och åtta oundvikligen utan stora roller – om allt går som planerat.

Både Lehtonen och Välimäki är fullgoda alternativ till att axla också stora roller. Speciellt Mikko Lehtonen kunde vara självskriven i topp 6 ifall han fått spela säsongen enligt sina styrkor. Nu gick det inte så och i den här uttagningen prioriteras den aktuella formen.

Välimäki är ung – 22 år – och på väg mot en fin karriär som en stark allroundback. Här är han ändå back nummer 8.

OS-Lejonens kedjor ska kunna ryta mot vilket motstånd som helst

Borta ur lagbygget från februari är först och främst Patrik Laine, men också Jesperi Kotkaniemi och Juho Lammikko. De nya namnen är ändå inte precis några kontroversiella val. Vissa killar har också flyttats från en trio till en annan.

Kedjorna

Joonas Donskoi – Aleksander Barkov – Mikko Rantanen
Vilken fantastisk trio. Donskoi spelade som ytter till Barkov i VM 2015 och samarbetet fungerade berömligt: 5+3 för Donskoi på åtta VM-matcher och 4+3 för den då 20 år unga ”Sasha”. Då Donskoi spelat sin karriärs bästa hockey under det här året så är han självskriven i laget just nu.

Att Donskoi finns i första kedjan beror förutom på goda erfarenheter av att spela med Barkov såklart också på att klubbkompisen och superstjärnan Mikko Rantanen placeras här. ”More is more” som gitarrhjälten Yngwie Malmsteen säger och Barkov & Rantanen är verkligt mycket.

Här har vi världens möjligtvis mest kompletta hockeycenter tillsammans med en av ligans absolut bästa och effektivaste ytterforwards. Båda är dessutom fysiska monster och kompletteras av Donskois blixtsnabba rörelser på små ytor.

Teuvo Teräväinen – Sebastian Aho – Kasperi Kapanen
Teräväinen och Aho är ett av världens mest samspelta radarpar och båda hör till NHL-eliten på sina positioner. Ahos kompletta spel placerar honom riktigt högt bland centrarna. Kasperi Kapanen i sin tur har den här säsongen visat att han verkligen kan bidra som en del av en offensiv spjutspets.

Med Kapanen i den här trion blir spelet på alla sätt närmast vansinnigt snabbt. När Teräväinen – Aho – Kapanen vinner pucken i den neutrala zonen blir det seriöst bråttom för motståndarna.

Som bonus är Kapanen högerskytt, vilket bidrar till kedjans alternativ för skott på mål. Och i jämförelse med Andrej Svetjnikov, som i Carolina för det mesta spelar med Aho och Teräväinen, så är Kapanen bättre i defensiven.

Joel Kiviranta – Roope Hintz – Jesse Puljujärvi
Energikedja var benämningen. Axeln Kiviranta – Hintz fungerar alltid föredömligt när de spelar tillsammans i Dallas och därför ska just Joel Kiviranta få spela tillsammans med Lejonens solklara tredjecenter. Kiviranta är en fantastisk kittspelare som bara gör nyttiga grejer.

Med Hintz som kedjeledare blir Lejonens trea en hypergiftig trio. Tammerforsaren stod för 43 poäng på 41 grundseriematcher den här säsongen och bara 17 spelare i NHL hade ett högre poängsnitt per match än Dallas förstacenter.

Precis som Hintz i Dallas, så har också Jesse Puljujärvi för det mesta spelat i Edmontons första kedja under grundserien. Här blir det ändå en plats i Lejonens trea, men med en roll och kedjekompisar som borde passa ”Pulju” perfekt.

Snabba uppspel, vassa skott, rusher, starkt spel runt målet – den här kedjan kan hugga till på många sätt.

Mikael Granlund – Erik Haula – Joel Armia
Mikael Granlund och Erik Haula har spelat tillsammans både i Minnesota och nu i Nashville. Alla som följt med Nashvilles väg till slutspelet vet hur viktiga roller de här två garvade proffsen hade under slutspurten. Haula till och med sköt målet som tog Nashville till playoff.

Både Granlund och Haula är typexempel på spelare som en coach kan slänga in i roll som roll och veta att resultatet inte hänger på arbetsmoral eller bristande speluppfattning. Båda kan dessutom spela både som ytter och center utan problem.

Joel Armia är också något av en schweizisk fällkniv och kan leva upp till många roller enligt lagets behov. Armias specialkunskap är att vara extremt bra på att hålla i pucken i närkamper, vilket är optimalt när det gäller att spela bort sekunder från klockan.

Som en kedja med en tydlig defensivt präglad roll och utan krav på att producera, kan gruppen Granlund – Haula – Armia vara värd sin vikt i ädelmetall.

Extra anfallare: Artturi Lehkonen och Eeli Tolvanen
Lehkonen kan vid behov axla en roll som ytterforward i tredje eller fjärde kedjan på ett ypperligt sätt. Tolvanen i sin tur är en snajper som kan kliva in ifall målskyttet av någon orsak haltar i någon av de tre producerande kedjorna.

Det här laget går för OS-final. Nästa koll blir väl när vi går mot första advent.

Tack för att du läste.

Källor: quanthockey.com, hockeydb.com, nhl.com