Hoppa till huvudinnehåll

Kvinnor är aktivare i våldsbejakande extremistiska miljöer än vad forskare trott: "Kvinnor är inte bara offer"

En persons skugga på en husvägg.
Två kvinnor från samma familj kan välja helt olika stigar och det är inte lätt att peka ut vem som löper högre risk att dras till en extremistisk miljö. En persons skugga på en husvägg. kvinna

Kvinnor är mer aktiva i extremistiska miljöer än vad forskare hittills känt till, visar en svensk rapport. Det finns både likheter och skillnader mellan kvinnornas roller i högerextrema, vänsterextrema och våldsbejakande islamistiska miljöer.

15 procent av medlemmarna i våldsbejakande extremistiska miljöer är kvinnor, visar en rapport från Institutet för framtidsstudier i Stockholm.

– Kvinnor finns i de här miljöerna, kvinnor är aktiva i de här miljöerna, beroende på synen på kvinnor påverkar det också deras delaktighet i miljöerna, utifrån brottslighet och vilken position de har i brottsligheten, säger Amir Rostami.

Han forskar i organiserad brottslighet och extremism och är en av forskarna bakom rapporten. Rostami har forskat i extremism tillräckligt länge för att inte överraskas av att också många kvinnor har en aktiv roll i den, men rapporten har gett nya insikter om skillnader och likheter mellan kvinnornas roller i olika former av våldsbejakande miljöer.

– Inom vänstern som rent ideologiskt har en mer progressiv, ibland ledarlös organisation har kvinnorna en hög aktivitet i brottslighet men också mer centrala positioner. De är mer jämställda även i ett mer destruktivt antisocialt syfte. Islamistkvinnorna har lägst andel brottslighet och också väldigt isolerade positioner i nätverket.

Porträtt på Amir Rostami.
Amir Rostami är kriminolog och forskar vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet och Institutet för Framtidsstudier Porträtt på Amir Rostami. Bild: Urban Björstadius Amir Rostami

Det är 200 kvinnor som har kartlagts för rapporten, i en unik samkörning av olika svenska register på dels brottsindikatorer, dels sociodemografiska faktorer som till exempel socialbidrag och kontakt med vården.

På det här sättet tittar undersökningen på hur aktiv kontakt kvinnorna har med samhället överlag.

– Vänstermiljön kommer mer i kontakt med myndigheterna, vi tolkar det som att det är mer accepterat där. I den islamistiska miljön har kvinnor högre arbetslöshet, de kommer inte i kontakt med myndigheterna.

Stora skillnader till biologiska systrar

I rapporten jämförs kvinnorna i vänsterextrema, högerextrema och islamistiska miljöer med män i samma rörelser, men också med sina biologiska systrar. Där pekar rapporten på att systrar i samma familj har lägre brottslighet, högre utbildning, högre sysselsättningsgrad.

Två kvinnor från samma familj kan välja helt olika stigar och det är inte lätt att peka ut vem som löper högre risk att dras till en extremistisk miljö.

– En av de saker vi försöker lyfta fram är att vi inte kan ha för stora penseldrag när vi talar om extremism, att de här blir extremister eller så. Miljöerna ser olika ut och vi ser från internationella studier ser vi att det kan ändras ganska snabbt också, vilka som dras till miljöerna och hur populära vissa ideologier blir.

Rapporten lyfter också fram att det finns en tendens att ursäkta eller åtminstone förklara varför kvinnorna dragits med i brottslighet, på ett helt annat sätt än man gör med män som är aktiva i samma miljöer.

– Kvinnor brukar ses som offer även när de är förövare, vi faller ständigt tillbaka i det. Även om vi vet att det funnits kvinnliga självmordsbombare, även om vi vet att kvinnor haft en viktig del i rekryteringen och upprätthållandet av terrororganisationer. I vänsterextrema miljöer har ju kvinnor haft en väldigt ledande roll i vissa organisationer, säger Rostami.

– Kvinnor är inte bara offer. Eller i slutändan är ju alla offer för brottslighet, men det finns ingen större skillnad mellan män och kvinnor.

Det som överraskade forskarna var att den psykiska ohälsan var hög bland de undersökta kvinnorna. Här ser de en möjlig väg till förebyggande arbete:

– Att bli intagen för allvarlig psykiatrisk vård är cirka 10 gånger vanligare än hos resten av befolkningen. Det förvånade oss ändå att många har hamnat i eller sökt upp vård, och kommit i kontakt. Där tycker vi kanske att psykiatrin och sjukvården generellt kan ha en viktig roll i att fånga upp dem, med avhopparstöd och liknande.