Hoppa till huvudinnehåll

Jan Lindblad

Jan Victor Armas Lindblad, född 19 juli 1932 i Örebro, död 5 april 1987 i Johanneshov i Stockholm, var en svensk naturfilmare, visselkonstnär, fågelimitatör och jonglör. Han var son till sångpedagogen Frey Lindblad.

I början av 1950-talet debuterade Lindblad i folkparkerna som jonglör och visselkonstnär. Den sistnämnda talangen gjorde honom till en av 1970-talets mest säljande skivartister i Sverige. Hans kanske största hit var Shenandoah.

Fram till 1956 ägnade sig Jan Lindblad också åt att producera naturfilmer med motiv från den svenska naturen, dock utan att visa sina filmer offentligt. Dessa filmer försågs med Jan Lindblads egna speakertexter och musik, som han själv valde. När han producerat tre filmer av god konstnärlig kvalitet blev han inbjuden av Katrineholms-Kuriren och dess lokalredaktör i Flen Alex Svensson att visa filmerna på en biograf i Flen. Publiktillströmningen överträffade alla förväntningar, vilket resulterade i ett flertal visningar i Flen. Därefter blev Jan Lindblad inbjuden av respektive orts ledande tidningar att visa sina filmer i Katrineholm, Norrköping och Linköping. En berättelse om Jan Lindblads urpremiär som filmare finns i hans bok Den vita tapiren.

Fram till 1970-talet var Lindblad främst känd för sina naturfilmer. 1964 hade filmen Ett vildmarksrike premiär i Sverige. För TV kom han sedan att göra många filmer, bland annat flera serier från Sydamerika och Indien. Han blev också berömd för sin kamp mot att hålla djur i burfångenskap och för sitt tigerprojekt där han lät två tigerungar, Lillan och Rani, växa upp i svensk natur. Han har även skänkt järvar och tapirer till Kolmårdens djurpark. 1970 fick Lindblad Stora Journalistpriset.

(Från Wikipedia)

Anmäl föråldrade/felaktiga uppgifter 

Spelade låtar