Material: SV – Modersmålet och litteratur, provet i skrivkompetens

18.3.2022

A Artikel med video: Nanna Stenberg-Gustafsson, "Varje teckenspråk har sin rytm" – Elin talar finlandssvenskt teckenspråk

"Varje teckenspråk har sin rytm" – Elin talar finlandssvenskt teckenspråk


   Nanna Stenberg-Gustafsson, Helsingfors

Visste du att det finns många olika teckenspråk i världen, också ett finlandssvenskt? Det talas av under hundra döva personer och klassas som ett hotat språk. För Elin Westerlund är teckenspråket en del av hennes identitet.

– När jag berättar om finlandssvenskt teckenspråk är mångas reaktion: Oj, finns det ett sådant språk? Hur skiljer sig olika teckenspråk?

Det säger Elin Westerlund, som inspirerades att göra en video om och på sitt modersmål, finlandssvenskt teckenspråk.

Elin Westerlund föddes döv. Av en slump råkade hennes mamma vara teckenspråkstolk, som själv kunde lära sin dotter finlandssvenskt teckenspråk från första början.

I tvåårsåldern fick Elin Westerlund sitt första cochleaimplantat* och efter det lärde hon sig lyssna och tala. Hon har talat teckenspråk med sina vänner och klasslärare.

– För mig har det finlandssvenska teckenspråket stor betydelse. Det är ett vackert språk och på något vis är jag stolt över att kunna det.

Teckenspråk är olika – finns också lokala dialekter

Det finns uppskattningsvis 200 olika teckenspråk som är kopplade till olika språk och kulturer. Teckenspråken skiljer sig från varandra bland annat genom olika teckenförråd, olik grammatik och skillnader i mimik och munrörelser.

– Varje teckenspråk har lite sin egen rytm. Jag förstår både finskt och svenskt teckenspråk, men skulle inte säga att jag kan teckna dem.

Finlandssvenska och rikssvenska må likna varandra, men så är det inte riktigt med teckenspråken, berättar Elin Westerlund. De två språken har bland annat olika tecken och handalfabet.

De finska och finlandssvenska teckenspråken är i sin tur nära besläktade och delar många tecken. Men där det finlandssvenska teckenspråket har influerats av skriven svenska, har det finska influerats av finskan, vilket gör att språken skiljer sig från varandra.

Också i teckenspråken finns regionala dialekter, som beror på kontakt med andra teckenspråk. I Nyland påverkas det finlandssvenska teckenspråket mycket av det finska, som är i majoritet, medan teckenspråket i Österbotten formas av det sverigesvenska teckenspråket.

Till och med ålder och kön kan påverka teckenspråket, påpekar Elin Westerlund.

– Det är lite svårt att sätta fingret på hur, men beroende på ålder och om man är man eller kvinna kan man uttrycka sig på olika sätt och använda olika tecken.


Min mamma gav mig mitt persontecken när jag var liten bebis. Mitt persontecken är ett helt eget tecken som mamma skapade för mig

– Elin Westerlund berättar om sitt persontecken


Persontecknet är ett beskrivande namn

Teckenspråket har också ett eget system för att teckna namn. Det görs med persontecken, som är ett beskrivande namn eller ett slags egennamn på teckenspråk.

I stället för att bokstavera en persons namn, används ett tecken som ofta är helt frikopplat från det skrivna namnet. Det här tecknet kan härledas till en personlig egenskap eller en persons utseende.

– Min mamma gav mig mitt persontecken när jag var en liten bebis. Hon tyckte jag var pigg och hade pigga ögon. Mitt persontecken är ett helt eget tecken som mamma skapade för mig, säger Elin Westerlund.

Persontecknet är en stark del av kulturen och ett officiellt namn bland döva. Bokstavering, där man "stavar" skrivna ord med hjälp av handformer, förekommer också i liten grad i teckenspråket.

Gör språket tillgängligt för barn och unga

Döva definierar sig själva ofta som en språklig och kulturell minoritet. Finlandssvenskt teckenspråk talas av under hundra döva personer och klassas som ett hotat språk.

Den finlandssvenska dövcommunityn är väldigt tajt, med sin egen kultur och sina egna traditioner, berättar Elin Westerlund. Många av traditionerna har sina rötter i den första finländska dövskolan, grundad år 1846 i Borgå.

– De traditionerna vill man förstås bevara, liksom att vi i samband med svenska veckan i november firar det finlandssvenska teckenspråket.

För att just det finlandssvenska teckenspråket ska bevaras måste språket göras mer tillgängligt för barn och unga, säger Elin Westerlund.

– Det skulle behövas medier på finlandssvenskt teckenspråk, för det finns inte. En språklig miljö behövs i daghem och skolor. Och så behövs möjligheter att träffas med äldre finlandssvenska döva, så att teckenspråket överförs till nästa generation.


*Cochleaimplantat är hörselimplantat som gör att gravt hörselskadade och döva kan uppfatta ljud.

Källa: Nanna Stenberg-Gustafsson. "Varje teckenspråk har sin rytm" – Elin talar finlandssvenskt teckenspråk. Svenska Yles webbplats. https://svenska.yle.fi/artikel/2021/02/10/varje-teckensprak-har-sin-rytm-elin-talar-finlandssvenskt-teckensprak. Publicerad: 10.2.2021. Hämtad: 23.2.2021. Bearbetning: SEN.

B Krönika: Måns Nyberg, Har hen tänkt på att bli lärare eller lärarinna?

Har hen tänkt på att bli lärare eller lärarinna?

Bild: HBL

Svenskan och tyskan är nära besläktade men när det gäller språklig jämställdhetspolitik går de åt olika håll. Svenskan förenklar genusreglerna, tyskan gör dem mera komplicerade.

I skolan lärde vi oss att varje språk har sina egna regler. Grammatiken var en en gång för alla fastslagen norm för hur ett språk ska se ut och hur det ska låta. Den som avvek från normen och bröt mot reglerna var obildad, provinsiell, eller utlänning. I vilket fall som helst var hen beklagansvärd.

Vad vi inte lärde oss att förstå var att det språk vi talar är under ständig utveckling. Trots att modersmålets historia ingick i läroplanen var det som om språket hade frysts ungefär när läroboken trycktes. Ändå märkte vi själva hur språkbruket förändrades redan under vår skoltid.

Måns Nyberg bor i Wien i Österrike och är HBL:s utrikeskrönikör. Bild: STEFANIE J.STEINDL

Alltmer engelska ord började användas i vardagsspråket, först som slang och sedan som accepterade nyord. Inflytelser västerifrån började göra sig gällande efter hand som det blev vanligare att titta på Sveriges TV. I dag för "de" och "dem" en ständig strid mot "dom", men det ser allt mörkare ut för den sanna grammatikens försvarare.

Det händer ibland att den naturliga utvecklingen av ett språk påskyndas av statliga myndigheter genom påbud och språkreformer. Ett exempel är den svenska stavningsreformen i början av 1900-talet som gjorde klart att man inte heller i Finland längre skrifver svenska som man gjorde före sjelfständigheten.

Ett annat exempel är från slutet av medeltiden när den svenska kronan uppmanade kanslister och andra dokumentförfattare att skriva på god danska. Att detta faktiskt var ett steg i en svensk nationell frigörelseprocess förefaller oss komiskt, men då bör vi veta att det till dess sällan var svenska som myndigheterna i Sverige använde som skriftspråk, utan latin.

Det enda nordiska språk som allmänt användes i skrift var danskan. Alltså: skriftspråk minus latin = danska. Att man sedan faktiskt skrev på svenska var något man småningom insåg så där i efterhand.


Vårt dagliga språk är också under starkt tryck från olika intressegrupper som försöker förändra språkbruket i hopp om att därigenom påskynda samhällsutvecklingen i en av dem önskad riktning. I en diktatur är en del ord förbjudna och måste ersättas av andra (newspeak – se Orwells Nineteen Eighty-Four). I nyliberalismens språkvärld blir man inte avskedad utan friställd (låter liksom mera positivt).

Sedan har vi kraven utifrån political correctness (också detta tydligen ett svenskt uttryck numera). I den lovvärda strävan efter jämställdhet mellan könen har vi fått 'hen' som ska få oss att undvika att använda det grammatikaliska genuset för vissa substantiv, till exempel yrkesgrupper. "Läkaren kom in i rummet. Hen bar en vit rock."

Allt gott och väl, men det finns förstås extremister i alla reformrörelser. Jag läste nyss en text om att Jesus var pacifist, hen ville vända andra kinden till. Och ingen har ännu förklarat för mig hur "honom" och "henne" ser ut i hennernas värld.

Det intressanta är hur olika den här utvecklingen är i det tyska språkområdet jämfört med det svenska. När man i svenskan strävar efter jämställdhet genom större enkelhet, en sorts demokratisering av språket, gör man på tyska tvärtom. I stället för att utplåna genusskillnaderna förstärker man dem, allt i jämställdhetens tecken.

När Österrikes president håller sitt nyårstal vänder han sig till "Liebe Österricher und Österreicherinnen". I de dagliga nyhetsrapporterna om covid-19 hänvisar man alltid till "Ärzte und Ärztinnen" och "Experten und Expertinnen". I matbutiken hör jag högtalaren tilltala kunderna "Liebe Kundinnen und Kunden" (åtminstone där kommer damerna först).

Vad säger oss detta om de kulturella skillnaderna mellan de tyska och de svenska språkområdena? En hel del, men jag lämnar över den problematiken till er att fundera på, kära läsare och läsarinnor!

Källa: Måns Nyberg. Har hen tänkt på att bli lärare eller lärarinna?. Hbl:s webbplats. https://www.hbl.fi/artikel/har-hen-tankt-pa-att-bli-larare-eller-lararinna/. Publicerad: 22.1.2021. Hämtad: 23.2.2021.

C Artikel med video: Anna Hellberg, Dialekterna ändras allt snabbare – men uppskattas mer än på länge

Dialekterna ändras allt snabbare – men uppskattas mer än på länge

Exempel på olika svenskspråkiga dialekter.

Dialekterna i Svenskfinland mår bra, säger dialektforskaren Caroline Sandström. Trots en ökad rörlighet och det att språket ändras snabbt är dialekterna och det lokala samhället mer uppskattade än på länge. Bland annat är dialekterna närvarande i populärkulturen och på sociala medier.

De finlandssvenska dialekterna är del av ett svenskt dialektkontinuum.

– De har mycket gemensamt med dialekterna till exempel i Roslagen i Sverige. Dialekterna i Österbotten har också mycket gemensamt med dialekterna i Västerbotten, säger Caroline Sandström.

Eftersom de svenska områdena i Finland delvis varit separerade från resten av det svenska språkområdet har svenskan i Finland behållit en del äldre drag som är sällsynta i Sverige.

Under stora delar av 1900-talet sågs dialekterna som en barlast, särskilt om man ville skaffa sig en utbildning.

– Vi har inte längre kvar samma ideal. Också standardspråket får vara mera färgat i dag, säger Sandström.

Sedan ett femtiotal år har man alltmer börjat förstå dialekternas stora betydelse. För många är de ett modersmål och en viktig del av identiteten.

– Språket är ett effektivt sätt att markera sin grupp. Man talar lika som den grupp man hör ihop med och skiljer sig från dem som talar olika.

Dialekterna mår bra och är närvarande i vardagen, enligt dialektforskare Caroline Sandström. Bild: Sarah Lönnqvist

Dialektblandning inget hot

Dialekter är per definition kopplade till en viss ort. Den ökade rörligheten gör att många inte längre bor tillsammans med de andra dialekttalarna och dialekten bleknar.

Trots det tycker Sandström att de finlandssvenska dialekterna mår bra.

– Det är klart att dialekterna i dag är annorlunda än de var för hundra år sedan eftersom samhället är annorlunda.



Sandström poängterar ändå att dialekterna är levande språk och det hör till deras natur att förändras. Nu för tiden ändras samhället väldigt snabbt, och dialekterna ändras i samma takt.

Samtidigt är det lokala väldigt uppskattat i dag och det gör också att det månas mer om dialekterna.

– Det som är mera ifrågasatt i dag är nationalstaten. Man kanske inte identifierar sig just med Finland utan med hela världen. Det är det lokala och det globala som ligger nära hjärtat.

Att dialekter blandas med standardspråk ser Sandström inte som ett hot.

– Jag tycker det är ett konstigt sätt att se på saken. Då skulle man se på dialekterna som något minnesmärke som ska upprätthållas.

Men visst är det viktigt att stödja dialekterna. På frågan om hur det kan göras har Sandström ett enkelt svar:

– Använd dem. Och var positiv till att vi alla talar lite annorlunda.

Ett rätt nytt sätt att använda dialekt är på sociala medier och i chattar. Eftersom dialekter i huvudsak är talspråk kan det vara knepigt att veta hur man ska stava orden. Det blir ofta en blandning mellan försök till fonetisk stavning och konventioner från skriftspråket, men mer etablerade sätt att stava dialekter på skapas också snabbt.

När den sociala samvaron flyttar sig till sociala medier följer också dialekten med. Samtidigt gör det dialekten mer konkret och stärker den ytterligare.

Omfattande dialektordbok under arbete

En del dialektforskare ifrågasätter om man över huvud taget kan tala om dialekter, utan att det snarare finns olika språkformer som man använder i olika situationer. Ju mer dialekten liknar standardspråket, desto mer kan de blandas och dialekten kan användas i olika mån beroende på situationen.

– Det är en tilltalande tanke. Då kommer man ifrån idén om att det finns en gammal, ursprunglig dialekt, säger Sandström.

Eftersom språket konstant lever har en fast, ursprunglig dialekt aldrig funnits.

Ändå är det viktigt för många att söka sina rötter. Därför är det också värdefullt att bevara de gamla orden även om de inte längre används. Sandström jobbar med dialektordboken Ordbok över Finlands svenska folkmål. I den samlas ord som använts från 1870-talet till 1970-talet, allt från ord som fortfarande används och hör till standardspråket till föråldrade dialektord. I ordboken finns över 80 olika svenskspråkiga socknar, alla med varierande dialekter.

Källa: Anna Hellberg. Dialekterna ändras allt snabbare – men uppskattas mer än på länge. Text av Finska notisbyrån publicerad på Hbl:s webbplats. https://www.hbl.fi/artikel/dialekterna-andras-allt-snabbare-men-uppskattas-mer-an-pa-lange/. Publicerad: 2.8.2017. Hämtad: 23.2.2021.

D Faktablad: Europaparlamentet, Språkpolitiken

Språkpolitiken

BAKGRUND

Som en del av sina insatser för att främja mobilitet och förståelse mellan kulturer har Europeiska unionen (EU) utsett språkinlärning till en viktig prioritering, och unionen ger bidrag till ett antal program och projekt på detta område. Flerspråkigheten ses av EU som en avgörande faktor för den europeiska konkurrenskraften. Ett av målen för EU:s språkpolitik är därför att varje unionsmedborgare utöver sitt modersmål bör behärska ytterligare två språk.


Rättslig grund

I ett EU som grundas på mottot ”förenade i mångfalden” är språken det mest direkta uttrycket för vår kultur. Den språkliga mångfalden är en realitet, och respekten för den är ett grundläggande värde för Europeiska unionen. I artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) anges att unionen ”ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald”. I artikel 165.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) understryks att ”målen för unionens insatser ska vara att utveckla den europeiska dimensionen inom utbildningen särskilt genom undervisning i och spridning av medlemsstaternas språk”, samtidigt som den kulturella och språkliga mångfalden respekteras till fullo (artikel 165.1 i EUF-fördraget).

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som antogs år 2000 och blev rättsligt bindande genom Lissabonfördraget, föreskriver att all diskriminering på grund av språk ska vara förbjuden (artikel 21) och ålägger unionen att respektera den språkliga mångfalden (artikel 22).

Den första förordningen från 1958 om vilka språk som skulle användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen har ändrats efter hand som nya länder anslutit sig till EU, och tillsammans med artikel 55.1 i EU-fördraget fastställer den vilka som är de officiella språken för EU. Enligt dessa bestämmelser har varje medborgare i Europeiska unionen rätt att skriva till alla EU-institutioner eller EU-organ på något av dessa officiella språk och att få svar på samma språk, i enlighet med artikel 24 i EUF-fördraget.

Mål

EU:s språkpolitik grundas på respekt för den språkliga mångfalden i alla medlemsstater och på skapande av en interkulturell dialog inom hela EU. För att praktiskt omsätta begreppet ömsesidig respekt främjar EU undervisning i och inlärning av främmande språk samt rörlighet för alla medborgare genom särskilda utbildnings- och yrkesutbildningsprogram. Kunskaper i främmande språk betraktas som en av de basfärdigheter som alla EU-medborgare bör tillägna sig för att förbättra sina utbildnings- och anställningsmöjligheter. I sitt bidrag till det sociala toppmötet i Göteborg den 17 november 2017 lanserade kommissionen idén om ett ”europeiskt utbildningsområde” med riktmärket att ”senast 2025 ska alla ungdomar i EU efter avslutat gymnasium ha goda kunskaper i två språk utöver modersmålet” (COM(2017)0673). EU arbetar även med medlemsstaterna för att skydda minoriteter, med utgångspunkt i Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk.

Källa: Europaparlamentet. Språkpolitiken. EU:s faktablad. https://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/142/sprakpolitiken. Publicerad: 12/2020. Hämtad: 23.2.2021.

E Utdrag ur självbiografi: Tito Colliander, Bevarat

BAKGRUND

Den finlandssvenska författaren Tito Colliander minns i sin självbiografi Bevarat (1964) flerspråkigheten i barndomshemmet. Familjen som bodde i S:t Petersburg och Helsingfors hade släktrötter som sträckte sig till flera länder. Rurik som nämns i texten är Titos bror och Musse är hans syster. Teiskola och Mustila är herrgårdar som ägdes av släktingar till Collianders.


För övrigt togs orden och uttrycken i vårt vardagstal ur vilket språk som helst. Man valde dem allt efter tycke och bekvämlighet. Aldrig skulle det ha fallit oss in att tala om kokande vatten eftersom det i ryskan fanns ett betydligt behändigare ord: kipetόk. Och kannan med kipetόk ställde vi på podstávkan, inte på ett underlägg. Om brasan inte brunnit jämnt ner, så kvarblev i ugnen en golovjäsjka med blå lågor. Den måste helst bäras ut i köket eller till en annan ugn där brasan ännu brann, så att man kunde stänga spjället. Röklukten stack i näsan och dröjde kvar en stund i de rum genom vilka golovjäsjkan burits på sopskyffeln.

Jag minns inte att vi skulle ha krånglat med maten mera än andra barn. Men pjénkan — den hinna som bildas av stelnad grädde på kokt mjölk eller kakao, tyckte vi inte om. Däremot kiselj och krutaja kascha och breadgrainspudding.

Utan hämningar kavérkade vi språket och saknade varje begrepp om respekt för modersmålet eller ens kärlek till det. En mänska kunde ha rasmach, en annan vara albern eller kleinlich, man vojkade sej och hade pickusmå finkur; mamma tilltalade sina systrar ogenerat darling Schwesterchen, Rurik kallade hon ofta smeksamt Rjurjosjenka.

Mänskan var inte till för språkets skull, utan språket för mänskans. Om nu svenskan i sin fattigdom inte har någon diminutivform så lånar man den från något rikare språk. Och om finskan och tyskan eller engelskan saknar diminutivens förstärkta diminutiv så tar man det från ryskan och bildar så ett Rjurjosjenka — en fri komposition. Enkelt och naturligt: möjligheterna obegränsade. Dessutom fanns det ju i varje språk otaliga oöversättliga ord och gemytliga vändningar. Vi levde som under ett paraply av talesätt och ordspråk från hela Europa: My home is my castle, Il mondo è nostra casa, Se non è vero è ben trovato, Was willst du denn? Nichts zu machen, Tische jédisch dáljische búdisch, Nicht sich gehen lassen, Mais c'est la même chose, Utro vétjera mudrenéje ... Och vi förstod dem alla och rättade oss gärna efter dem.

Mamma varken talade eller skrev en helt riktig svenska fastän hon gått i den svenska mamsellskolan i Fredrikshamn. För henne förblev svenskan bara ett av de olika språk som man talade och lärde sig på Runolinna. Jag antar att hennes tyska, engelska, franska och ryska inte heller var fullt godtagbara ur språkvårdssynpunkt.

Det enda språk som pappa verkligen kunde var självklart ryska. Hans svenska i skrift var alldeles egen, han hade ju lärt sig teoretiskt svenska och inte heller haft stor praktik. Han skrev ott i stället för åt, en hjertlig helsning ott dig. Han talade ganska osäkert svenska och med tydlig rysk brytning genom hela livet.

Ruriks första språk var ryska. Likaså Musses, i viss mån också mitt. Men vi hade glömt det så helt att mamma och pappa lugnt kunde tala ryska sinsemellan, då de ville att vi inte skulle förstå dem. Franska var också ett språk som de kunde använda sig av i sådana sammanhang.

Dessutom talade olika släktingar och bekanta olika språk. Tant Helen talade ju norska, onkel Gustav helst ryska, hans hustru, tant Anni, tyska, tant Cathy engelska ... Och mest blandade så gott som alla våra släktingar på mödernet ihop språken till samma potpurri som vi själva. En rotvälska som brukade kallas petersburgska eller också viborgska — den var inte ovanlig på den tiden i Finland.

Några finskspråkiga släktingar eller bekanta hade vi inte. Finskan kom inte i fråga annat än i vissa topelianska uttryck och i de finska sånger som vi brukade sjunga med mamma vid pianot. Samt då man ville göra sig förstådd av kusken Vanha Kalle på Teiskola och den oförglömliga sköterskan Mandi på Mustila eller annat tjänstefolk. Vi levde för det mesta i svenskspråkiga trakter.

Källa: Tito Colliander. Bevarat. Publicerad: 1964.

F Utdrag ur nyordslistor: Institutet för språk och folkminnen, Nyordslistor

Nyordslistor

BAKGRUND

Varje år sammanställer Institutet för språk och folkminnen en lista över nya ord och uttryck. Orden och uttrycken är inte alltid helt nya, men de har varit aktuella under året och ökat i användning. Nedan finns ett urval av nyord som publicerats under årens lopp.


Nyordslistan 1986

gatubarn
havsdöd
mögelhus
yuppie

Nyordslistan 1991

drag under galoscherna
ekologisk ekonomi
klassresa
äventyrssport

Nyordlistan 1996

genmanipulerad
hajp
papperstidning
rättvisemärka
webb el. World Wide Web el. www

Nyordslistan 2001

bioterrorism
personlig shoppare
koldioxidsänka
resultatvarna

Nyordslistan 2006

bröllopskoordinator
curla
genuspedagog
klimatflykting
minnespinne

Nyordslistan 2011

arabisk vår
foliehatt
padda
åsiktstaliban

Nyordslistan 2016

cirkulär ekonomi
influerare
läslov
matsvinnsbutik
trumpifiering

Nyordslistan 2020

coronahälsning
cancelkultur
lockdown
mjuta
tvåmetersregeln

Källa: Institutet för språk och folkminnen. Nyordslistor. Institutet för språk och folkminnens webbplats. https://www.isof.se/sprak/nyord/nyordslistor.html. Publicerad: 11.1.2021. Hämtad: 23.2.2021. Bearbetning: SEN.

G Artikel: Lotta Collin, Tekniken har utvecklats snabbare än språkbruket

Tekniken har utvecklats snabbare än språkbruket

Vi kopplar ofta internet och sociala medier till en rasande snabb utveckling och till omvälvande språkliga förändringar. Men även om mycket är nytt är också förvånansvärt mycket sig likt om man granskar forskningen om det digitala språkbruket under de senaste tjugo åren.

Jag har varit intresserad av språkbruk i digitala medier i ungefär tjugo år. I början av 2000-talet skrev jag en artikel med rubriken ”Internet och språket – hot och möjligheter” som publicerades i Språkbruk 1/2003. I den artikeln skisserade jag upp hotbilder och möjligheter för det svenska språket i de nya digitala kommunikationsformer som vid den tiden uppstått. Jag diskuterade farhågor om att slarviga texter och avsteg från traditionella skriftspråksnormer i medier som chatt och diskussionsforum försämrar eller rentav förstör det svenska språket. Mot hotbilderna ställde jag de möjligheter nätet ger för allt fler att uttrycka sig i skrift i olika sammanhang, vilket föder anpassningsförmåga och kreativitet. Jag hävdade att internet knappast kommer att revolutionera vårt språk, men betonade att vi befann oss i en tidig fas av utvecklingen och att det var svårt att sia om framtiden.

Nu, år 2020, befinner vi oss ett par decennier in i framtiden. Vilken utveckling har skett sedan millennieskiftet och vad vet vi idag om skriftspråket i digitala medier och om hur det möjligen påverkar språket i allmänhet? Utifrån såväl min egen som andras forskning och erfarenhet har jag kunnat konstatera att tekniken utvecklats mer än språket, och att vi egentligen inte vet så väldigt mycket mer än för tjugo år sedan.

Forskningen om språket i digitala medier kom igång på allvar runt millennieskiftet. Redan tidigt konstaterade man att det uppstått nya former av skriftbruk, och olika typiska särdrag för digitalt skrivande lyftes fram. Gemensamt för dessa var avvikelser från skriftspråkets standardnormer i form av okonventionella stavningar, förkortningar och teckenanvändningar och andra inslag av informellt och dialogiskt språkbruk. Det digitala skriftspråkets stil förklarades med anpassning till mediernas krav på korthet och snabbhet liksom deras interaktiva egenskaper som ansågs leda till ett slags skrivet talspråk.

De särdrag som den tidiga forskningen lyfte fram står sig väl än idag. Nyare forskning presenterar nämligen i stort sett samma drag. Tolkningarna av varför språkbruket i digitala medier ser ut som det gör är också de mer eller mindre oförändrade.

Insikterna om det digitala skriftspråkets variationsbredd har däremot fördjupats. Om den tidiga forskningen behandlade ”nätspråket” som en rätt enhetlig företeelse, är det nu klarlagt att språkbruket kan se mycket olika ut beroende på mediets egenskaper (till exempel interaktion i realtid som chatt eller med fördröjning som e-post), sammanhang (till exempel fritidsumgänge eller yrkesverksamhet) och deltagare (till exempel ungdomar eller ålderspensionärer).

Det mesta av forskningen om digital skrift har undersökt enskilda medium eller fenomen vid en viss tidpunkt. Forskning som tar fasta på utveckling inom ett och samma medium finns det relativt lite av. Jag har själv gjort en uppföljningsstudie av interaktionen i två webbaserade diskussionsforum med tre nedslag under en tioårsperiod (2001, 2006 och 2011). Resultatet visade – kanske något överraskande – att skriftspråket i diskussionerna blev mer konventionellt med tiden och detta också i det forum där majoriteten av deltagarna var ungdomar. Endast smilisarna blev mer frekventa.

Internet och de sociala medierna har inte påverkat språket så mycket som man tidigare förutspådde. Tvärtom har diskussionen i vissa webbforum till och med blivit mer konventionell. Bild: Pixabay

Nya medier, apparater och fenomen

Även om språkbruket i digitala medier inte som sådant verkar ha förändrats dramatiskt sedan millennieskiftet, har medierna i sig däremot både blivit fler och skiftat form. Som exempel kan nämnas att Facebook lanserades 2004, Twitter 2006, Whatsapp 2009, Instagram 2010 och Snapchat 2011. Bloggar fanns redan för tjugo år sedan, men de fick sitt verkliga genomslag under 2000-talets första årtionde. Också de enskilda medierna har utvecklats. Facebook ser till exempel inte längre likadant ut som för femton år sedan, och framför allt används det inte längre på samma sätt eller av samma användarskara.

Också de tekniska apparater vi kommunicerar med har förändrats under 2000-talet. Datorerna finns kvar, men de är snabbare och ofta bärbara. Det mesta av åtminstone den privata digitala kommunikationen sker ändå numera via smarttelefoner och surfplattor. Den första Iphone-modellen kom 2007, och smarttelefoner och surfplattor överlag invaderade marknaden under 2010-talet. I min avhandling från 2005 om diskussionsforum på webben talar jag om datorförmedlad kommunikation, men redan ett par år senare slog begreppet sociala medier igenom som en övergripande benämning på digitala interaktionskanaler.

Den tekniska utvecklingen har särskilt det senaste decenniet gått hand i hand med vad man kan kalla en ökad multimodalisering av den digitala skriften, genom att den oftare och på nya sätt kombineras med olika slags tecken, figurer, bilder eller filmsnuttar. En relativt ny teckenanvändning är hashtaggen, som kan fungera som ämnesetikett (#åboakademi) eller bidra med tilläggsinformation (#trointejagärpåsemester). Smilisar uppbyggda av kolon och parentestecken har i stor utsträckning ersatts av små färggranna figurer, emojier, som föreställer mycket annat än ansikten och kan förtydliga, dekorera eller rentav ersätta text. På liknande sätt fungerar animerade gif-bilder. På Facebook har vi blivit vana att reagera på andras inlägg med tummar, hjärtan och ansikten i olika känslolägen. Vi möter också så kallade internetmem där bild och skrift kombineras på humoristiska sätt.

När det gäller frågan om hur språkbruket i digitala medier påverkar språket i allmänhet är det viktigt att inte blanda ihop språksystem och språkbruk. Vårt svenska språk är som system för ljudkombinationer, ordbildning och grammatik förhållandevis stabilt. Utveckling sker, men i långsam takt. Däremot kan hur språksystemet tas i bruk och anpassas till olika kontexter förändras snabbare. Det är uppenbart att digitala medier inverkat på hur den skrivna svenskan totalt sett ser ut, men nya medier är ingalunda det enda som påverkat språkbruket de senaste decennierna. Exempelvis har trender som intimisering och informalisering satt sina spår i myndighetsspråket.

Eftersom ungdomar sågs som upphovsmän till och aktiva användare av de okonventionella dragen i digital skrift, oroade man sig när de nya medierna slog igenom särskilt för att de ungas skriftspråk skulle bli bristfälligt och olämpligt för mer formella sammanhang. Oron verkar leva kvar än i dag. Forskare framhåller emellertid att barn och unga kan anpassa sig till olika skrivsituationer och skribentroller och skilja mellan privat fritidsskrivande och skolskrivande. Man hävdar att dagens ungdomar rentav har fler olika stilrepertoarer till sitt förfogande än vad ungdomar tidigare hade och än vad äldre personer har än idag.

Men för att man ska klara av att anpassa och utveckla sitt skriftspråk till olika skribentroller krävs förstås att man möter olika slags texter, och tränas i att skriva sådana. Ingen blir mästare på att skriva akademiska uppsatser genom att chatta, blogga och instagramma, det är forskarna eniga om. Att man i digitaliseringens anda uppmanar till ökad användning av sociala medier i skolundervisningen leder förhoppningsvis inte till att gränser mellan fritidsskrivande och skolskrivande suddas ut, vilket kan tänkas göra det mer utmanande för eleverna att hålla isär olika stilnivåer i skrift.

En relaterad fråga gäller om och i så fall när och i vilken utsträckning förkortningar, smilisar och emojier, kreativa stavningar, hashtaggar med mera kommer att spridas till så kallade traditionella medier och till mer formella texter.

På den här punkten syns ingen omvälvande förändring under tjugo år. Till exempel smilisar och emojier uppfattas fortsättningsvis som markörer för informell stil, som lämpar sig i privat och personlig dialogisk kommunikation. Däremot avråder till exempel handboken Språket i sociala medier från användning av smilisar i formellare sammanhang, som när myndigheter eller företag kommunicerar med kunder i sociala medier. Inte heller i mer personligt hållna tidningsgenrer som kåserier har särdrag från digitalt skrivande hittat in i någon större utsträckning. Detsamma gäller för skönlitteratur. I reklam eller på kvitton och anslag syns en del smilisar, men någon påtaglig ökning kan man inte notera.

En nyhet de allra senaste åren är ändå att den officiella språkvården börjat ge rekommendationer för fenomen som har sitt ursprung i den typ av privat och informell skrift som språkvårdare normalt inte befattar sig med. Exempelvis tas smilisar upp i den senaste upplagan av Svenska skrivregler (2017). Också den andra upplagan av Siv Strömquists Skiljeteckensboken (2019) har ett kapitel om känsloikoner, i vilket Strömquist ger grundläggande anvisningar för användningen av smilisar och emojier.

Tekniken förändras men språket består

Under de två senaste decennierna har tekniken alltså utvecklats en hel del och gett oss nya medier, med nya funktioner och fenomen och utvidgade användningskontexter.

Samtidigt kan man konstatera att de flesta av de språkliga särdragen i digital skrift är desamma som i början av 2000-talet och anpassning till olika medier och situationer presenteras som förklaringen bakom deras förekomst och spridning. Det är också i stort sett samma farhågor om att skriftspråket och skrivförmågan ska försämras som ibland kommer till uttryck. Forskarna verkar för sin del fortsättningsvis bemöta farhågorna med lugnande besked; jag har åtminstone inte ännu kommit över något belägg på motsatsen.

Själv har jag gått från ung doktorand till medelålders lektor. När jag började undervisa vid Åbo Akademi för femton år sedan var jag någorlunda på samma mediekarta som mina studerande i 20-årsåldern. Nu tillhör vi ohjälpligen olika generationer. Det här märker jag av i min undervisning där exempel ur Facebook ännu för några år sedan fungerade fint men numera bara ger mig dinosauriestämpel. Men samtidigt kan jag med ett litet leende notera att när studenterna analyserar exempelvis Instagraminlägg eller bloggtexter tar de fasta på samma slags språkliga drag som jag själv gjorde för 20 år sen.

När man ser på den tekniska utvecklingen känns två decennier alltså som en lång tid, men i ett språkförändringsperspektiv är perioden trots allt ganska kort.

Källa: Lotta Collin. Tekniken har utvecklats snabbare än språkbruket. Tidskriften Språkbruks webbplats. https://www.sprakbruk.fi/-/tekniken-har-utvecklats-snabbare-an-sprakbruket. Publicerad: 3/2020. Hämtad: 23.2.2021.