Sibelius 150

Allas vår Jean Sibelius har födelsedag den 8.12 och flaggan är i topp i hela landet. I almanackan står det Sibeliusdagen men också den finländska musikens dag.

"Det var en tradition. Vi sjöng Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt. Allt detta var mycket glatt. Ingenting andäktigt eller dystert". Så har Jean Sibelius barnbarn beskrivit jularna på Ainola.

”Sjunde symfonin har alltid varit fascinerande. Men mitt personliga favoritverk är sjätte symfonin. Den nappade tag i mig” säger Magnus Lindberg, en av vårt lands mest framgångsrika tonsättare.

Jean Sibelius gillade att dricka och tidvis drack han mycket. Men han blev aldrig alkoholist. Han lyckades begränsa sitt begär och många år kunde han vara helt nykter.

”På sätt och vis är de en fläkt från förr. Men om man gör dem på riktigt och fullt ut så tycker jag att de ändå kan fungera” säger skådespelaren Riko Eklundh.

Det var violinist han skulle bli, den unga Janne Sibelius. Men det blev inte så. En skadad arm men framför allt en obotlig rampfeber satte käppar i hjulet.

Han hör till kapellmästarnas superliga och Berliner Philharmoniker är en av världens mest framstående orkestrar. Under Rattles tretton år som musikchef har en del tyska kritiker ibland ifrågasatt hans tolkningar och repertoarval.

Den 1 september 1948 ringde dirigenten Nils-Eric Fougstedt till Jean Sibelius. Till all lycka bandades samtalet. Det är den enda dokumentationen som finns av Sibelius röst i telefon.

Två sorglösa somrar i Korpo skärgård var andningshålet för Janne Sibelius. Där njöt han av havet och solen och komponerade musik för sig själv, farbror Pehr, systern Linda och brodern Christian. Samtidigt tog han artistnamnet Jean.

Skivan som är fylld med Jean Sibelius ”cellomusik” har sålt guld i Finland. Det här trots att Sibelius bara skrev ett enda verk för cello: Malinconia.

Jägarmarschen blev en succé och spelades år 1918 till och med oftare än "Vårt land". Men den fanns också en tid på Rundradions svarta lista över förbjuden musik.

Det berättas om Jean Sibelius sista dagar i september 1957 att tranorna kom för att ta farväl. Han hade inte sett en trana på flera år och då han såg dem komma över Ainola så lär han ha sagt: ”Där kommer de, min ungdoms fåglar”.

Rakastava (Den älskande) är i dag ett av Jean Sibelius mest omtyckta och spelade verk. Från början var det ett stycke för manskör och det skrevs för en tävling. En tävling som Sibelius förlorade.

Jean Sibelius komponerade oftast musik på musikens egna villkor. Men han skrev också musik för speciella tillfällen. Och han lät sig inspireras av annat, inte minst av naturen.

Jean Sibelius var också en äkta miniatyrist. Han skrev nästan 400 småstycken som räcker mindre än fyra minuter, berättar pianisten Folke Gräsbeck.

Här är Jean Sibelius i ett nötskal.

"Den är inte avsedd att sjungas", klagade Sibelius. "Den har ju gjorts för orkester. Men om världen vill sjunga, kan det inte hjälpas."

Kunde herr Sibelius tänka sig att skriva musik för Norfolks musikfestspel, undrade miljonären och festspelsarrangören Carl Stoeckel. Och det kunde Sibelius.

Våren 1917 var det matbrist i Finland. Arkitekten Torkel Nordman tyckte att Jean Sibelius skulle behöva fårkött. Sibelius tackade med en sång, ”Fridolins dårskap”.

Flygeln i Jean Sibelius hem Ainola var en 50-årspresent. 144 av hans musikvänner hade samlat ihop pengar för att kunna ge honom ett ordentligt instrument.