Essäer

Vad innebär glorifierandet av det "dåliga" moderskapet, det som till exempel vill ha sin egen tid? Ida Henrikson skriver om moderskap som handling, identitet och frihet: "Det är meningen med livet, men det får man inte säga".

Människan är det enda djur som sörjer, hävdas det ibland, men hur ser våra sätt att sörja ut? Merete Mazzarella skriver om sorg ur existentiella perspektiv, om vad sorg kan bertyda i människors liv.

Vi lever mitt bland ljud, oväsen och musik. Kan den hjälpa oss att se vår egen omänsklighet och genom det bli mera kreativa i politiska- och samhälleliga utmaningar?

Vad får man syn på om man tillbringar natten på en flygplats i Paris? Människor som inte annars syns till exempel.

Flickor i hela världen dansade med till Wannabe på 90-talet och såg hoppfullt på framtiden, men vad var det vi lovades och fick egentligen?

Hur bär man erfarenheten av sin sons, sitt barns, död i krig? Med värdighet? Lugnt, ohysteriskt? Genom berättelsen om hjälten som föll för fosterlandet skulle de finländska familjerna orka bära sin sorg. Men hjältedöden har också blivit del av nationens politiska minne.

Författaren Mathias Rosenlund har nyligen avslutat sitt arbetsförhållande på ett lager i Helsingfors. Kroppsarbetet i logistikterminalen gav konsumtions- och klimatångest – men också insikt om att arbetarklassen är större och mer mångfaldig än vi tror.

Föroreningar som skadar klimatet är en realitet, men betyder det att demokratin måste läggas på hyllan? Kan det att man talar om klimathot och undergång innebära att människor låter sig styras, inte fattar egna beslut också just i klimatfrågor?

Konsten blev en kanal för sorg och ordlöshet att komma ut, bland annat över att inte som liten få gå med på pappas begravning.

Glåpord och förolämpningar som ropas efter en på gatan, pinsamheter och missförstånd kan vara uttryck för att vi tänker på identitet genom kön - vad händer då de invanda sätten att tänka på kön, sexualitet och identitet förändras? Är den förändringen redan här?

Att älska utan att bli älskad. Att konstant vara kär, men vänja sig vid att de egna känslorna inte besvaras. Michaela von Kügelgen skriver om ofrivilligt singelskap och skammen som kopplas till det.

Alla längtar vi väl efter att höra till, att knyta an till en plats, att känna samhörighet med landskapet, med bygden. Vare sig vi är infödda, inflyttade eller bortflyttade, konstaterar Marit Lindqvist i denna essä.

Daniel Defoe levde ett händelserikt liv i 1600- och 1700-talets politiskt turbulenta England. Han var en av sin tids mest ansedda skriftställare och journalister men satt också i fängelse för sina åsikter. I dag minns vi honom mest för succéromanen Robinson Crusoe.

På senare tid har blickarna riktats mot ett antal delstater i USA där man röstat igenom striktare lagar eller totalförbud mot abort. Är försöket att kriminalisera abort ett tecken på en större backlash för kvinnors rättigheter världen över, frågar sig Nana Blomqvist i denna essä.

Den nya teknologin verkar kunna åstadkomma det som diktatorer alltid drömt om: ett folk som självmant ger upp sin vilja och villigt lyder. Tricket är att intala människorna att de väljer själv och fritt, och sedan låta dem trampa på enligt en tydligt utstakad rutt, skriver Patrik Hagman i denna essä.

Begäret efter naturlighet har uppstått som en motreaktion på inomhusliv, minutscheman, photoshoppade bilder, och hormonstörande ämnen som lömskt döljer sig i allt från kvitton till soffor. Men vad är ’naturligt’, frågar sig Ika Österblad i denna essä.

Är vi så separerade från naturen att vi inte kan skriva om den, läsa om den, utan att politisera? Om vi inte ens kan uppfatta nyanser i litteratur som handskas med flora och fauna säger det något om vår relation till naturen. Jag vill tro att det fortfarande finns en liten lucka där vi kan få vara i och gestalta naturen bara för njutningens skull, för de exceptionella och extraordinära upplevelsernas skull, skriver poeten Matilda Södergran i denna essä.

Är det av lathet de gräver där de står? Är de fåfänga narcissister, självcentrerade egoister och inåtvända navelskådare? Eller är de oförblommerade och självspäkande masochister? Obotliga trygghetsnarkomaner? Varför skriver så många finlandssvenska författare idag om sig själva undrar Marit Lindqvist.

Att förvara människor i lagerlika läger är ingen ny idé och den avhumanisering som det för med sig var fallet såväl i andra världskrigets läger som i dagens. Emma Strömberg undersöker lägrens idé och vad det betyder att människor lagras undan och att livet blir till sand.

Vi minns för att inte upprepa historien - men varifrån kommer uppmaningen? Vad finns det att lära sig? I samband med minnesdagen för Förintelsens offer skriver Jan Löfström om en minneskultur.