Essäer

Kivelä har i vågsurfing hittat något som är helt underbart och som bara är hennes eget.

Författaren Jared Diamond listar fem faktorer som lett till historiska samhällskollapser. Enligt Viktor Granö är alla fem globala risker idag.

Vilka minnen bär man med sig av resor man gjorde i ungdomen? Vad betyder de idag? Sebastian Bergholm minns sin resa 1994 då han drack vin och lyssnade på Pearl Jam låtar på bron i Prag, hade ångest i Wien och träffade spännande människor från alla håll i världen.

Borde man ha låtit finländarna insjukna i coronaviruset eftersom de flesta förmodligen inte skulle ha drabbats allvarligt? Är det absurt att vi ställer den typen av frågor? Sebastian Bergholm skriver en essä från sin soffa där han knyter ihop situationen just nu med en lång tradition av mänsklig kamp mot utsatthet och död.

Människor vill känna sig trygga, men rädslan för otrygghet kan vara mer destruktiv än det befarade hotet, skriver Sebastian Bergholm.

I tio år lät jag breven vila innan jag plockade upp dem igen. Då hade det gått exakt hundra år sedan min gammelmorfar Alexander satte ord på sitt hjärtas innersta tvivel och hopp. De gulnade arken suger in mig i en svunnen tid.

Vad innebär glorifierandet av det "dåliga" moderskapet, det som till exempel vill ha sin egen tid? Ida Henrikson skriver om moderskap som handling, identitet och frihet: "Det är meningen med livet, men det får man inte säga".

Människan är det enda djur som sörjer, hävdas det ibland, men hur ser våra sätt att sörja ut? Merete Mazzarella skriver om sorg ur existentiella perspektiv, om vad sorg kan bertyda i människors liv.

Vi lever mitt bland ljud, oväsen och musik. Kan den hjälpa oss att se vår egen omänsklighet och genom det bli mera kreativa i politiska- och samhälleliga utmaningar?

Vad får man syn på om man tillbringar natten på en flygplats i Paris? Människor som inte annars syns till exempel.

Flickor i hela världen dansade med till Wannabe på 90-talet och såg hoppfullt på framtiden, men vad var det vi lovades och fick egentligen?

Hur bär man erfarenheten av sin sons, sitt barns, död i krig? Med värdighet? Lugnt, ohysteriskt? Genom berättelsen om hjälten som föll för fosterlandet skulle de finländska familjerna orka bära sin sorg. Men hjältedöden har också blivit del av nationens politiska minne.

Författaren Mathias Rosenlund har nyligen avslutat sitt arbetsförhållande på ett lager i Helsingfors. Kroppsarbetet i logistikterminalen gav konsumtions- och klimatångest – men också insikt om att arbetarklassen är större och mer mångfaldig än vi tror.

Föroreningar som skadar klimatet är en realitet, men betyder det att demokratin måste läggas på hyllan? Kan det att man talar om klimathot och undergång innebära att människor låter sig styras, inte fattar egna beslut också just i klimatfrågor?

Konsten blev en kanal för sorg och ordlöshet att komma ut, bland annat över att inte som liten få gå med på pappas begravning.

Glåpord och förolämpningar som ropas efter en på gatan, pinsamheter och missförstånd kan vara uttryck för att vi tänker på identitet genom kön - vad händer då de invanda sätten att tänka på kön, sexualitet och identitet förändras? Är den förändringen redan här?

Att älska utan att bli älskad. Att konstant vara kär, men vänja sig vid att de egna känslorna inte besvaras. Michaela von Kügelgen skriver om ofrivilligt singelskap och skammen som kopplas till det.

Alla längtar vi väl efter att höra till, att knyta an till en plats, att känna samhörighet med landskapet, med bygden. Vare sig vi är infödda, inflyttade eller bortflyttade, konstaterar Marit Lindqvist i denna essä.

Daniel Defoe levde ett händelserikt liv i 1600- och 1700-talets politiskt turbulenta England. Han var en av sin tids mest ansedda skriftställare och journalister men satt också i fängelse för sina åsikter. I dag minns vi honom mest för succéromanen Robinson Crusoe.

På senare tid har blickarna riktats mot ett antal delstater i USA där man röstat igenom striktare lagar eller totalförbud mot abort. Är försöket att kriminalisera abort ett tecken på en större backlash för kvinnors rättigheter världen över, frågar sig Nana Blomqvist i denna essä.