Essäer

Alla längtar vi väl efter att höra till, att knyta an till en plats, att känna samhörighet med landskapet, med bygden. Vare sig vi är infödda, inflyttade eller bortflyttade, konstaterar Marit Lindqvist i denna essä.

Daniel Defoe levde ett händelserikt liv i 1600- och 1700-talets politiskt turbulenta England. Han var en av sin tids mest ansedda skriftställare och journalister men satt också i fängelse för sina åsikter. I dag minns vi honom mest för succéromanen Robinson Crusoe.

På senare tid har blickarna riktats mot ett antal delstater i USA där man röstat igenom striktare lagar eller totalförbud mot abort. Är försöket att kriminalisera abort ett tecken på en större backlash för kvinnors rättigheter världen över, frågar sig Nana Blomqvist i denna essä.

Den nya teknologin verkar kunna åstadkomma det som diktatorer alltid drömt om: ett folk som självmant ger upp sin vilja och villigt lyder. Tricket är att intala människorna att de väljer själv och fritt, och sedan låta dem trampa på enligt en tydligt utstakad rutt, skriver Patrik Hagman i denna essä.

Begäret efter naturlighet har uppstått som en motreaktion på inomhusliv, minutscheman, photoshoppade bilder, och hormonstörande ämnen som lömskt döljer sig i allt från kvitton till soffor. Men vad är ’naturligt’, frågar sig Ika Österblad i denna essä.

Är vi så separerade från naturen att vi inte kan skriva om den, läsa om den, utan att politisera? Om vi inte ens kan uppfatta nyanser i litteratur som handskas med flora och fauna säger det något om vår relation till naturen. Jag vill tro att det fortfarande finns en liten lucka där vi kan få vara i och gestalta naturen bara för njutningens skull, för de exceptionella och extraordinära upplevelsernas skull, skriver poeten Matilda Södergran i denna essä.

Är det av lathet de gräver där de står? Är de fåfänga narcissister, självcentrerade egoister och inåtvända navelskådare? Eller är de oförblommerade och självspäkande masochister? Obotliga trygghetsnarkomaner? Varför skriver så många finlandssvenska författare idag om sig själva undrar Marit Lindqvist.

Att förvara människor i lagerlika läger är ingen ny idé och den avhumanisering som det för med sig var fallet såväl i andra världskrigets läger som i dagens. Emma Strömberg undersöker lägrens idé och vad det betyder att människor lagras undan och att livet blir till sand.

Vi minns för att inte upprepa historien - men varifrån kommer uppmaningen? Vad finns det att lära sig? I samband med minnesdagen för Förintelsens offer skriver Jan Löfström om en minneskultur.

Hur bli kvitt sitt minoritetsproblem? Jo, genom att byta med "varann" så som Grekland och Turkiet gjorde. Sebastian Bergholm följer upp en berättelse som fascinerat honom länge och som man sällan hör om. Och vad har den med finlandssvenskhet och minoritetsstrategier att göra?

Hannele Mikaela Taivassalo raderar den essä om normalitet hon påbörjat och försöker istället skriva fram en annan. Hon försöker skriva bort både Finland och sorgen och döden, medan hon samtidigt försöker skriva fram en plats som aldrig sviker. Som inte sviker så där som livet gör, i våra desperata försök att överleva.

Har fascimen blivit ett modeord som man använder för att klippa till sina politiska motståndare? Ser vi idag folk på olika håll som reser sig mot en politisk elit, som själv är fascistisk?

Företrädare för både feminismen och den nya mansrörelsen står för hatfyllda oneliners, och en ovilja att lyssna på motpartens argument. Det är som om någon gärna såg ett krig mellan könen. Tomas Jansson ställer sig frågan vem som kan vinna på det.

”Min svartsjuka är kontrollerad av min skam, den hugger till när som helst och kastar mig från trygghet till tvivel.” Heidi Hakala skriver om sin känsla av otillräcklighet, den svartsjuka som blir symptomet och försöken att hitta en väg ut ur den.

"Inget är så stort som skammen över min kropp", skriver Ellen Strömberg. Men problemet med kroppen ligger hos dem som kommenterar.

Att vara en medelålders kvinna är som att irra runt i ett okänt landskap iklädd en osynlighetsmantel och hoppas på att övergångsåldern verkligen går över.

”Du är så äckligt mager att ingen karl någonsin kommer att vilja ta i dig!” Filosofen Åsa Slotte undersöker sambandet mellan kommentarer om kvinnors kroppar, idén om "riktiga kvinnor", skam och ätstörningar.

"Hon skrek rätt ut, bara skrek och skrek som om hon stod mitt i den mest fasansfulla mardröm man kan föreställa sig", skriver Johanna Holmström i en essä om skam, familjevåld och det svåra i att bryta sig ur ett destruktivt förhållande.

Ett år efter #metoo skriver Ylva Perera, en av initiativtagarna till uppropet #dammenbrister, om hur vi behöver påminna oss om varför det hände för att veta vart vi nu vill gå.

Flyger vi som antikens Ikaros som störtade då han flög för nära solen? En berättelse om allt mellan flygdrömmar, historiska luftfarkoster och klimatkris.