Filmrecensioner

Filmvärlden lever i likhet med många andra branscher under hård pandemipress och Se upp för Jönssonligan hör till de filmer som gått en ny väg och flyttat in i streamingvärlden. Men erbjuder filmen i sig något nytt?

Är det möjligt att göra en spännande krigsfilm för barn utan att det blir alltför naivt eller alltför skrämmande? Jo, om man gör det på allvar.

Det finns filmer som skiftar färg beroende på när man ser dem. Och detta coronaår kan till exempel en lättsam komedi plötsligt kännas som en existentiell djupdykning.

Artistporträtt brukar hängas upp på givna knaggar. Barndom, genombrott, privatliv, karriär. Men porträttet av Billie Holiday behöver överhuvudtaget inte hängas upp - det fastnar direkt på näthinnan.

1840-talet innebär slutet på en era och inledningen på ett nytt kapitel för städer som London. I de trendiga kvarteren kolliderar nya pengar med gamla anor. Vem vågar älska vem i dessa moderna tider?

Det här är filmen som orsakade kaos i Venedig när en del av festivalpubliken ville ut från visningen. Bort från denna extremt obehagliga - men sällsynt vackra - studie i brutalitet.

Det är sällan ett personporträtt fungerar både som hyllning och avslöjande. Men britten Fred Scott lyckas faktiskt visa flera sidor av den svenske regissören Roy Andersson.

Det psykologiska skräckdramat Saint Maud är laddat med klassiska skräckelement; excentriska människor, religiösa koder, kufiska miljöer. Problemet är bara att man inte blir särskilt skrämd.

Om det oändliga har beskrivits som Roy Anderssons sista långfilm. Vilket gör att man läser varje bild med förstoringsglas – vad vill han säga? Och med vilken scen lämnar han oss?

Filmen om Tove Jansson är både en kärlekshistoria och en berättelse om konstnärens villkor. Och en film som ger oss koder till hur vi kan läsa muminböckerna.

Under tre decennier hade tv-redaktören Hannu Karpo regelbundet något viktigt att säga det finska folket. Men hur såg hans karriär ut innan ”Karpolla on asiaa”?

Visst skall man vara försiktig med att dra paralleller mellan fiktion och verklighet, men ibland lyser kopplingen mellan dessa som ett ilsket bromsspår i varm asfalt. Svart och tydligt.

Det var tänkt att Christopher Nolans nya actionthriller skulle slå publiken med häpnad och rädda biograferna. Men den gör en närmast nedslagen och rädd för att ha missat poängen. För det måste väl ha funnits en sådan?!

Feelgood om positiva förändringar i Saudiarabien men lite väl förutsägbart.

Det är ödesmättat och stora, starka känslor, det är tonårskärlek som trotsar allt och imponerande animation men också många frågor som inte får ett svar. Weathering with you är fjolårets mest sedda film i Japan.

Livet efter döden handlar om sorg, hur olika vi sörjer och i olika takt. Men trots svärtan är det också en rolig film. Den tröstar som en varm kram och hör till Härös bästa.

Vad händer när den lilla människan hamnar i klorna på myndigheterna och utsätts för ett massivt mediedrev? Filmen Richard Jewell är baserad på verkliga personer och händelser.

Det är charmigt och roligt men också sorgligt och vackert och på slutet till och med magiskt. En film som lyckas undvika klichéer och förmedla äkta glädje.

Har du undrat över vad det är som får en del kvinnor att foga sig i trakasserier? Får andra att tiga om det som pågår? Då skall du se hetsiga Bombshell som får det att hetta till.

Det finns flera orsaker till varför könsfördelningen är intressant när det gäller årets tyngsta Oscarsfilmer. Det viktiga är ändå inte frågan om vem som nominerats utan snarare vems berättelser man väljer att lyfta fram?